onsdag 24 juni 2015

Den oundvikliga döden....

Häromdagen så ringde jag min pappa.

Han lät nere och jag frågade vad det var.

"Ja, jag låter såhär för att min syster har dött."

Jag blev helt mållös och tårar började krypa upp i ögonvrån.

Han hade fått reda på det några timmar innan jag ringde.

Jag fick inte fram ett ord, jag blev så ledsen.

Jag kände inte henne, men jag blev ledsen för att höra min pappa ledsen....

Jag blev ledsen för att någon man håller kär, har lämnat detta liv...

Mina tankar går till min pappa..... <3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar