Jag har varit på Sobers nattklubb två ggr.
Jag har inte alltid haft råd att gå eftersom ekonomin är som den är just nu...
Det är en nykter nattklubb.
http://sobersweden.se/
Då jag ser att folk dansar massor, är glada, okända pratar med varandra, okända ler mot varandra osv, så glömmer jag faktiskt bort att folk är helt nyktra! :)
Man får blåsa i dörren, helt nyktert är det. :)
De utlyste en tävling på sin sida på fb, där 10 st kunde vinna biljetter till fredagens fest.
Jag gick med i den.
Förväntade mig ingenting för jag brukar inte vara den som vinner.
Jag vann! :)
Gratis inträde för mig plus en vän.
Ingen av mina närmsta vänner kunde gå.....
Så, jag gick själv.
Har varit ute själv förut och även gått på bio själv.
Varför ska man avstå något som man verkligen vill för att man inte har sällskap?
Ingen där visste ju att jag var själv ändå.
När jag dansade så gick jag in i mitten, bland alla. :)
När jag gick till garderoben för att hämta min jacka och åka hem, var det någon som knackade mig på axeln.
Jag vände mig om och där stod en kille.
"Ska du gå hem?" frågade han.
"Ja."
Han tyckte det var synd och vi pratade lite.
Lite trevande från båda sida.
Från hans sida, vet jag inte, min sida är för att jag verkligen känner mig rostig ang det här med killar.
Han verkade trevlig och såg snäll ut.
Hade jag sett honom på en dejtsida så hade jag nog inte varit så intresserad.
Inte typen jag faller för.
Men där ser man hur en bild kan skilja sig från verkligen, jag fastnade för hans ögon, hans blick.
Han frågade om vi kunde byta nummer och det gjorde vi.
I morse hade jag ett mess från honom där han skrev, "Sov gott."
Plus i kanten, får han, för att han såg mig och gick fram innan det var försent.
Ska försöka att komma i väg till sjukhuset i helgen.
En kompis dotter ligger där, tror hon är ca 6 år.
Vi är inte jätte nära vänner, hörs i bland.
Dottern har bakterier på sin ena hjärtklaff.
Det är väldigt ledsamt att prata med henne på telefon.
Hon berättar om hur lilla dottern kämpar och att hon nu är så sönderstucken så de har fått sätta en nål på sidan av halsen då det inte finns nån annanstans att sticka längre...... :(
Lilltjejen är så glad och sprallig jämt men nu har hon tydligen blivit som en grönsak, sa hon.
Jag vet ju hur hon brukar vara....
De grät i hop häromdagen....
Får se hur jag klarar av att åka dit...
Bara tanken på Lill tjejen får mig att bli ledsen.
I dag kommer hamstern. :)
Bilder från gårkvällen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar