Att bli medveten

En sak slog mig i dag då jag stod och pratade med en granne.

När man är liten så har man inget val, val att välja annorlunda.

Jag tycker inte det i alla fall.

För man känner inte till saker och ting.

Om man då inte har bra föräldrar, men jag menar om man har en dysfunktionell familj.

Sen har jag alltid sagt att då man blir äldre så har man ett val, hur man vill välja att leva sitt liv.
Hur man vill se på livet.

Är det positivt eller negativt?

Det jag vet och försöker leva efter, är att man kan påverka på vilket sätt man vill att ens liv ska vara.

Jag har haft svårt att förstå människor som är deprimerade.
Jag dömer ingen, absolut inte, jag har bara haft svårt att sätta mig in i det.

Jag har tagit mig ur mitt negativa och undrar då hur andra kan vara så deppiga och känna sig som offer och så maktlösa.

Bara för att jag förstod och valde bort offerrollen.

Med det som slog mig i dag.... är ju att när jag gjorde valet av att må bra så blev jag medveten.

Medveten om vad och hur jag valde offerrollen.

Vad som var mina svaga punkter, vilka tankar som fick mig att bli ledsen, hur jag sen valde bort dem.

Men jag måste ärligt säga att jag inte vet NÄR jag blev medveten och kunde ändra på allt.

Var det terapin? (Schematerapi, kbt)
Var det när jag blev sjuk?
Var det båda två?

Eller var det när jag var i ett dåligt förhållande och insjuknade som bara den?
Var det då jag kom till insikt?

Jag har läst böcker i många år, självhjälps böcker.

Nu minns jag!

Då jag var i det destruktiva förhållandet och insjuknade så började jag att läsa "Drömliv".
Det var min inkörsport.
Att man ofta säger ja, fast man vill säga nej.
(Sen kom medicinsk yoga, andra böcker, affirmationer, tankens kraft, The Secret, osv)

Jag insåg vikten av mitt egenvärde och att respektera mig själv massor.
Det var då jag blev medveten om valet man har.

I alla fall, det jag vill säga är att jag ska ha mer förståelse för de som inte kommit dit.
Blivit medvetna.

Dock blir jag frustrerad i bland då vissa inte ens vill se minsta lilla positiva i livet.
De ser bara negativt och är deppiga.
Men det är ju deras resa.

Men, jag kan bara ge vägledning och säga vad som fungerade för mig.
Plantera ett frö.

Sen får alla ta sin egna tid till att bli medvetna.

Det har tagit mig måååånga år.
Men jag är glad att jag kom till insikt. :)