Målet att bli frisk

Jag har ju mått upp och ned i magen.

Tanken slog mig en dag, jag tar ju lokalbehandling, som innehåller kortison.
Vilket gör så att kroppen inte producerar sitt naturliga kortisol i samma utsträckning.

Då när jag började bli bättre av lokalmedicinen så började jag att trappa ned och så blev jag sakta dålig i magen igen. Så jag började med medicinen igen. Osv
En cirkel som jag har fattat, är en ond cirkel.

Kroppen får aldrig ta hand om sjukdomen själv.

Så jag mailade med en tjej först, som jag brukar skriva med när jag har funderingar.
Hon har varit frisk i 10 år.

Hon sa precis det jag hade misstänkt själv.
Hon hade haft kontakt med fler som också var i denna onda cirkel.

Så jag gjorde ett försök....
Jag trappade ned på lokalbehandlingen, började bli dålig igen, men gav mig fan på att det skulle vända.

Det tog ca 2 veckor.
Så vände det. :)
Jag började att bli bra....

Dagarna efter jag började bli bra, hade jag en inbokad tunntarms, magnetröntgen.
Då jag kom till sjukhuset så fick jag dricka en liter av nån sorbitol lösning.
Plus att de sprutade in medicin i mig som gjorde att tarmarna slappnade av och låg helt stilla.

Jag visste att sorbitol verkligen ska undvikas av folk med tarmsjukdomar.
Vad hände?
Jo, min mage gjorde sånt uppror och innan läggdags kom det blod....

I några dagar så rann det ur blod ur mig.
Jag blev rädd.
Jag tänkte på vad det innebar att vara jätte sjuk och ta läskiga mediciner.

Skulle jag ta lokalbehandling, som jag hade hemma, bara för att lindra lite?
Nä, då pajjar jag allt igen.
Kroppen måste få en chans att fixa detta själv!

Så jag lät bli... med lite rädsla.

Jag letade fram boken som gett mig inspiration 2012, som var början på min resa att bli frisk.

"Resan" av Brandon Bays.
Sann historia om en kvinna som har en jätte stor tumör i magen och hon blödde.
Tumören var stor som en basketboll.
Läkarna sa att hon måste operera bort den inom en månad och att hon blödde dagligen, det var inte alls bra.

Hon gav sig fan på att hon kunde lösa det själv.

Hon åt nyttigt innan och mediterade och hade en väldigt sund livsstil.
Hon började att äta ännu mer nyttigt, gick på massage och mediterade, mm.
Verkligen la krut på allt.

Efter 2 dagar så slutade hon att blöda....
Efter några veckor så hade den krympt.

Men något saknades...
Hon kom på att hon hade vissa minnen från förr som fortfarande gjorde ont då hon tänkte på dem.
Så hon beslöt sig för att bearbeta dem ordentligt.

Efter 6 veckor av sin resa, så var tumören helt borta.

Här var jag... med mycket blod, smärta och rädsla.
Men, fast beslutsam att målmedvetet bli frisk och att förbli frisk framöver!

Fortsättning följer....