G avslutade allt

Jag svarade ju G och skrev:

"Av olika anledningar så kan vi inte ses i morgon."

Varpå han svarade: "Ok"

Ja, ni vet.

Dagen efter kom det ett till mess från honom:

"God morgon, ska jag utgå från att du inte vill ses alls?"

Jag: "Jag tror inte att det är någon bra idé....."

Han: "Varför inte det? Var det inte du som tyckte att man skulle vara rak och ärlig?"

Herre gud!
Jag kände mig kvävd!
Varför håller han på?
Det får mig att känna att jag inte kan säga saker, vara mig själv, det känns som att allt ska ifrågasättas för att det är "fel."

Sen känns det inte som att han ser det verkliga problemet mellan oss.

Jag svarade: "Det handlar inte om det, att vara rak och ärlig.
Du brukar ju inte gilla att jag förklarar saker, därför håller jag det kort.
Men vill du att jag förklarar så visst...."

Han svarade:
"Ok, jag gillar inte att du förklarar saker?
Eeeeh... Jag vet inte ens vad jag ska svara på det.
Det känns som att du har ett stort behov av att trycka ner mig, varför kan jag bara spekulera om. Men jag har ingen lust att negativa människor i mitt liv som tar energi från mig. Lycka till med allt. Kram"

Jag blev så paff och samtidigt, skrattade lite.

Jag är INTE negativ och jag trycker INTE ner honom.
Minns han inte att jag skrev för några dagar sen:

"Det verkar som att du tror att jag "trycker" ner dig eller nåt.
Jag kan ha fel. Du kanske reagerar såhär mot alla?
Eller är det bara mig du förstår fel?
Jag menar inget illa med det jag säger eller skriver.
Undrar varför du reagerar så fort."

Men gud.... Det är som att vi lever i HELT olika världar.

Hur fan kan han uppfatta mig så som han skrev???

Hahhahahahahaha!!!

Shit jag blir så paff.

Ja, ja, då har detta tagit slut i alla fall.

Han förstår inte ens mig och jag tänker inte lägga energi på att förklara mer, han tyckte ju att det var onödigt av mig att förklara saker.

Jag vet inte ens vad jag ska svara på detta....
Så jag låter bli...

Passar ju bra, att jag inte svarar honom, eftersom han tror att jag har ett stort behov av att trycka ner honom...

Yeah right..... Jag som aldrig gjort det mot någon och är världens snällaste människa.

Hahahhahah kan inte bli mer fel!

Samtidigt känns det konstigt att han kan se det såhär som han gör.

Praktikplats intervjun

Jag hann knappt sätta mig ned så började han att prata om att lönen är så låg som lärling.

(Lärling? Jag sökte praktik.)

Jag sa att jag hade hört att man kan få mer om man är äldre och har arbetserfarenhet.

Han:"Nej, vem har sagt det?"

Jag: "Facket"

Han:"Jaha, säger dom ja, men de behöver inte betala alla utgifter."

Han granskade mig och frågade om jag tränade, (jag hade t-shirt) jag sa nej.

Han:"Ja, du vet det är tunga lyft. Man kan gå en hel dag och sätta upp såna här lysrör vi har i taket, en hel dag, och då måste man orka.
"Följ med mig till det här rummet, titta sådana här väskor måste man bära på, och kolla dessa borrar, de är tunga, känn. såna måste man gå och bära på.
Jag skulle egentligen vilja sätta in dig hos larmkillen vi har som granne, är du säker på att du vill syssla med el? Larm är ju inte så tungt.

"Sen måste du vara förberedd på att det bara är killar nästan, och de har ett ganska grovt sätt....bara så att du vet. Man måste kunna ta det."

Han tittade på mina händer.

"Jag ser att du har långa naglar... de kommer att ryka.

Jag sa då att det har varit sommarlov och att de växer fort.

Jag vet att man inte kan ha dem när man jobbar.

"Jo, sen kommer dina händer inte att se ut sådär...de kommer bli mycket mer förstörda."

Han frågade om jag hade några skelett i garderoben.

Jag frågade vad han menade.

"Ja, typ nåt som blir ett problem sen, typ 48 hundar, 8 barn...."

Jag sa att jag inte hade barn och bara en hund.

Hanfrågade direkt då om jag vill ha barn.

Jag sa: " Det är väl klart att jag vill, de vill ju de flesta människor."

Han: "Ja, men hur gammal vad du, jaha 39 år.... Du vet att klockan tickar ju...."

Jag sa: "Jo men vad ska jag göra?
Jag har inte skaffat barn hur som helst, alla föds ju som man eller kvinna,  det är inte så att man kan välja direkt...."

Jag blev irriterad...

Sen var jag sur hela dagen.
Han hade träffat en ömtålig punkt där, att klockan tickar.
Som att jag för i helvete inte vet det!

Han pratade till mig som att jag var 20 år!

Sen var jag också sur för att jag inte hade bättre svar.
Jag blir ofta förvånad först av någons beteende och finner mig i det.
Sen då jag går därifrån så kommer alltid fatt mig och jag vet exakt hur jag skulle ha sagt.
Men då är det ju försent....

 

Den inre rösten och G

G messade mig i lördags kväll.

"Hey babe, vilken tid ska vi ses i morgon?"
(Vi hade sagt att vi skulle ses innan dessa konstiga mess av missförstånd.)

Jag fattade ingenting???

Jag trodde de sista messen mellan oss visade ganska tydligt att vi INTE ska ses.

Jag hade i alla fall tagit ett beslut flera dagar innan, så jag svarade:

"Av olika anledningar så bör vi inte ses i morgon."

Han svarade bara, "ok!"

I helgen var jag ute.
Jag och en kille började att prata med varandra.

Min inre röst sa mig något men jag fattade inte, eller lyssnade inte.

Helt plötsligt frågade jag killen, "Är du gift?"
Han svarade, "nej," och han undrade varför jag frågade det.

Jag: "Du ser ut som en gift kille."

Jag vet inte vad det var men det var en känsla som infann sig.

Vi bytte nummer och messade en del i dag.
Han ville träffas men jag ville inte i dag.

Efter en stunds messande så kom det fram att han har tjej och barn.
Just nu är de utomlands utan honom.

Herre gud..... Man slutar ju aldrig att förvånas....

Jag skrev till honom att vi aldrig kommer att träffas pga att han har familj.
Han förstod och vi sa hej då.

Kul för den tjejen att hennes kille är sådär.... Usch!

(om dom inte har ett öppet förhållande dock...)

Praktik intervju

Jag sökte ju praktikplatser häromdagen.
En företag ringde mig i går och vill träffa mig i dag!

Spännande och läskigt! :)

Missförstånd med G, igen.....

Jag och G började skriva lite med varandra igen efter "incidenten."

Han frågade om vi kunde ses och jag tänkte att det kan vi väl, det kanske blir annorlunda denna gång.

Sen började samma visa igen.....

Han: "Har du en mattpiska förresten?"

Jag: "Du frågade ju det förut."

Han: "Du skulle ju kolla med någon polare?"

Jag: "Ja, fast när jag föreslog att jag kunde fråga nån så sa du att du skulle köpa en. Så då trodde jag inte att jag behövde fråga."

Sen kopierade jag in ett gammalt sms från honom, för att visa vad jag fick för sms av honom, hur jag uppfattade det.
Jag kanske hade fattat honom fel? 
Det gamla messet: "Jag kan köpa en, det är lugnt."

Han: "Jag vet vad jag skrev! Vad är det med dig?! Förstod du inte mig?"

Jag blev paff. Reagerade han på mitt mess? Hur fan då?

Så jag frågade: "Blev du sur?"

Han: "Du är skum."

Jag skrev: "Är jag skum??" Sen förklarade jag hur jag hade fattat det, varför jag kopierade in hans mess osv. Jag frågade också hur jag skulle tolka hans ord, "Vad är det med dig." Sen skrev jag också att vi inte verkar förstå varandra.

Han: "Du citerade mig... Som om jag inte visste vad jag hade skrivit.
Varför ska du visa mig vad jag skrivit? Jag ställde en skitenkel fråga."

Jag: "Ja, en enkel fråga fick jag och jag svarade på den.
Det verkar som att du tror att jag "trycker" ner dig eller nåt.
Jag kan ha fel. Du kanske reagerar såhär mot alla?
Eller är det bara mig du förstår fel?
Jag menar inget illa med det jag säger eller skriver.
Undrar varför du reagerar så fort."

Han: "Snälla, jag vill inte bråka."

Jag blev paff igen, bråka? Jag bråkar inte.
Jag är som vanligt och försöker förklara saker för honom för att göra mig förstådd så att han inte ska ta saker och ting fel.

Jag: "Bråka i min värld, då är man sur, jag är inte sur, men du verkade va det pga det du skrev?"

Han: "Sluta nu."

Sen skrev vi inget mer.

Alltså, det känns som att han stör sig på mig.
Det känns också som att vi pratar HELT olika språk.

Som att två personer pratar med varandra men om två olika ämnen.

Blir förvirrad, dock så vet jag att jag inte kommer att träffa honom och jag vill inte heller ha någon mer kontakt.

Synd att det ska bli såhär men jag vill inte ha människor i min närhet som retar sig på mig.

Ska bara komma på ett sätt att säga det på till honom.....

Selfie

I dag ville jag ha en bra bild på mig själv.

Det resultera i fleeeeeera bilder, "Oj vilka mörka ringar jag har under ögonen"
"oj, vilken konstig min" "Hunden ska vara med!"

hahahhahaha
Kul kan man ha.....

 

Tvingad till giftermål

Jag och J har knappt hörts sen vi sågs.

Han berättade då att han varit gift.

Han gifte sig för 2 år sedan, han blev mer eller mindre tvingad av sina föräldrar att gifta sig med någon från sitt land.

De är nu skilda sen nån månad tillbaka.

Där backade jag enormt.....

Hans familj påverkade honom till giftermål....
Han säger att de inte har någon talan vad gäller tjejer, att han väljer själv.

Eh...Varför fick föräldrarna igenom detta då?

Nej.......

Imponerande CV

Jag mailade ut en massa CV till elföretag, jag söker ju praktikplats.

Ett företag svarade nästan direkt.

Han var på semester, tyckte att mitt CV var imponerande och han skulle kolla efter praktik då han kom tillbaka.

Wow!
Imponerande?
Där fick jag credit för att jag har gjort olika saker i livet. :)

Dejt med mig själv

Häromdagen var jag på bio, själv!

Jag är inte den första människan i livet som gör aktiviteter själv.

Det var helt ok, hade massa säten för mig själv och filmen var cool! :)

Meningen med livet?

Pappa, gå inte i taket nu... ;)

Vissa dagar undrar jag varför jag lever.

Jag känner mig inte deppig då dessa tankar kommer.
Less kanske?

Jag undrar i bland, varför lever jag?
Livet har ingen mening och är tråkigt.

Det finns säkert massor av personer som känner såhär men ingen pratar högt om det.

Jag tror jag känner så för att jag är ensam emellanåt.
Jag saknar kärlek och barn...

Vissa dagar kommer dessa tankar.....

Träffen med J

I går var jag på en promenad med J.
Efter promenaden så gick vi för att äta sushi och sen avslutade vi kvällen hemma hos mig.

Vi satt och pratade och slötittade på tv.

Han är vacker och har fina drag i ansiktet.

Han halvlåg i soffan och tycktes komma närmare och närmare.
Hahhaha
Men jag höll avståndet. ;)

Man kan bli attraherad av massor med folk men det är inte det som är det viktigaste.

För låter man attraktionen ta över så ser man inte personligheten och då kan man redan vara involverad innan man ser saker man inte gillar.

Jag vill lära känna någon först innan man är fysisk.

Jag ställde frågor då vi sågs och han svarade på dem men fortsatte sen att berätta saker om det ämnet och mer.

Han pratade heeeeela kvällen.

Visst jag ställde ju frågor som gjorde att han svarade på dem men han kunde ju ha frågat mig något också. ;)

Jag vet inte vad jag tyckte... Jag fokuserade mer på hans person och inte hans utseende, så därför är jag tveksam.

Då han gick så sa han: "Vi kan väl ses snart igen."

G hörde av sig

Varken jag eller G har hört av sig.
För min del känns det som att jag inte vill.
 
I går kväll så hörde han dock av sig på fb.
 
Han frågade hur läget va och jag frågade detsamma.
 
Jag svarade, "ok" två ggr efter varandra.
 
Då skrev han:
 
"Sorry om jag stör dig."
 
Jag: "Varför tror du det?"
Han: "För att du svarar ok på allt."
 
Jag: "Jag svarade ok på de två sista sakerna. Ville du ha mer uttömmande svar? Jag säger ofta, ok. I bland för att jag inte har nåt mer att säga om saken. I bland för att bekräfta det den andre har sagt och i bland för att jag inte vet vad jag ska säga."
 
Han: "Rent retoriskt så för man ju knappas samtalet framåt. Vill inte känna mig påträngande. Har jag någon fobi så är det för att känna mig jobbig eller påträngande."
 
Jag: "Nä, förstår vad du menar. Men jag ansåg inte att jag kunde svara mer än ok på den första saken du sa. När det gäller den andra saken du sa, så visste jag ej vad jag skulle svara då det var lite skumt mellan oss sist. Synd att du har fobi för det. De e väl upp t den andre o säga om du e jobbig i sånt fall."
 
Han svarade inte.
 
I morse hade jag fått ett svar, men det var en sak han hade sett på tv som vi hade pratat om tidigare.
Så han nämnde inget om mitt svar.
 
Jag tar det som att han vill lägga det bakom sig.
 
Jag vet inte hur det känns, jag brukar kunna släppa saker snabbt men detta känns fortfarande olustigt för mig.
 
På fredag ska jag ta en promenad med J.

Lite tankar ang G

Jag tror jag vet varför samtalet med G i går, kändes så olustigt.

Först och främst var han upprörd, hade hög röst och ifrågasatte allt jag sa.
Han ställde en fråga och då jag svarade så ifrågasatte han det svaret med en upprörd röst.

"Vaddå?! Så du tycker att man...." vad det nu var... flera sådana saker var det.
Känns som att jag inte fick en syl i vädret och när jag svarade på något eller sa min ståndpunkt så ifrågasattes den som att det var fel.

Kanske inte så han menade men det var så det kändes.

Sen gillade jag inte att han sa, "Du måste ju haft detta problem med andra killar."

Det har ingen som helst betydelse mellan oss, vad jag har haft för typ av problem med andra.

Vaddå, han har väl haft problem med sina ex och de skiljer sig från relation till relation.

Det handlade om ett jävla missförstånd och jag var INTE sur.
Mitt mess var inte menat surt heller.

Sen så tog han det så iallafall och jag förklarade att det inte var så.

Jag vet en sak jag hade kunnat göra för att ev förhindra allt detta.
Jag hade kunnat messa till honom på kvällen och fråga honom hur det skulle bli.
Inte vänta på att han skulle höra av sig.

Men jag hade både messat och ringt tidigare på dan och då hade han inte tid att prata, så jag ville låta honom ringa. Därför ringde jag inte igen.

Ja, ja..... vi har inte pratat mer ännu.
Om han reagerar så här starkt nu...hur är det sen då?

Alla har vi våra grejer, i bland blir de tydligare ju längre man känner varandra och i bland så avtar de ju längre tid som går.

Många är ju osäkra i början då man börjar lära känna en person.

I bland blir jag så jävla sur så jag har lust att skita i allt vad killar och förhållande heter.
Att det ska vara så krångligt!

Enkelhet vill jag ha.

Fast jag har ju upplevt det, att det är enkelt i början...
Ja, vi får se hur allt blir.

G ringde

G ringde mig nu.

Han frågade hur jag mådde och vad jag gjorde.
Sen sa han:

"Jaha... Du blev ju jävligt arg i går, varför?"

"Jag blev inte arg, jag blev lite irriterad på situationen, eftersom du inte hörde av dig och vi sa ju att vi skulle ses."

Han höjde rösten.

Han: "Vi bestämde ju inget, bestämmer jag nåt med folk så hör jag absolut av mig."

Jag: "Va? Vi sa ju att vi skulle ses beroendes på hur sent det blev."

Han: "Nä, jag sa att vi kanske kunde ses men jag hör av mig i sånt fall."

Jag: "Va, så om du inte hör av dig så betyder det nej?
Nä... jag föreslog ev bio och du sa då att du inte kunde säga nåt nu eftersom du inte visste när du skulle komma hem men att vi skulle höras om det. Så i min värld så skulle vi ses om du inte kom hem för sent. Men att du då skulle höra av dig och säga vilket."

Han: "Men vi bestämde inte nåt, jag sa att det inte var säkert!"

Jag: "Ja, men då har vi missförstått varandra, men jag tycker inte att det är ok att lägga på telefonen i örat på mig."

Han hade hög röst och pratade upprört och snabbt.

Han: "Du lägger skuld på mig, jag gillar inte det"
Jag ville inte prata mer och jag var med polare.
Jag ville inte bråka med dig och ta den diskussionen där.
Jag ville inte att du skulle förstöra min kväll.
Jag var ju tyst efter att jag sa det där, jag la ju inte på direkt, då kunde du ha sagt hej då också."

Jag: "Jag blev snopen, därför sa jag inget, och det var inte så att du var kvar i luren flera minuter.
Ok, förlåt om jag sårade dig men vi missförstod varandra.
Jag tycker ändå inte att det var ok att lägga på sådär."

Han: "Nej det här är inte ok!! Du var ju skitsur och anklagade mig, du måste ju ha haft detta problem med andra killar du träffat förut, du måste ju ta ansvar för ditt!!"

Jag: "Jag har ju bett om ursäkt, vad mer vill du att jag ska göra??
Jag kan också tycka att det är hur mottagaren tar saker och ting.
Jag var inte sur! Vi känner inte till hur vi är och då tror vi att det är på ett visst sätt.
Vi missförstod varandra, ok? I min värld så hade vi sagt detta och då reagerade jag på att du inte hörde av dig på nåt sätt. Måste du vara så upprörd och höja rösten?!

Nu var jag upprörd.

Han: "Så du menar att det är mottagens fel beroendes på hur de väljer att reagera på en sak??
Du tar då inget ansvar för ditt, då lägger du över allt på den andra.
Så det är inte den andres ansvar på hur de säger saker och ting??
Jag blir upprörd när jag blir anklagad."

Jag: "Såklart är det den andres ansvar också om hur man säger saker, men man är inte alltid medveten om att det sårar en annan.
Sen förstår jag inte varför du reagerar så hårt på detta....
Det finns värre saker i livet."

Han: "Så du menar att man ska tänka på barnen i Afrika när man bråkar för att det finns värre saker??!!"

Jag: "Nej, det var fel ordval av mig.... jag menar att det finns värre saker att bråka om, detta är ju inte så stort och hade kunnat hanteras på ett annat sätt.

Jag sa:
"Man kan ju faktiskt prata med normal ton och inte göra detta så stort.
Du hade kunnat säga i går att i din värld så hade vi inte bestämt nåt och då hade jag fattat att vi missförstod varandra och sagt det, sen hade du kunnat säga att du var med vänner och inte ville prata mer. Så hade det inte blivit mer."

Han: "Ja men du skickade det där sura messet och sen var du skitsur mot mig när jag ringde upp.

Jag: "Nej, det var jag inte...... men jag hoppas att du kan sätta dig in i min situation också...
Att jag trodde att det var på ett annat sätt eftersom det var så jag uppfattade det."

Jo det kunde han.

Jag blev tyst:
 
Han sa att vi inte är klara med detta eftersom jag inte låter som vanligt
"Det låter som att det fortfarande är nåt, är du sur?"
 
Jag: "Nä, jag är inte sur, jag blev ledsen...."
 
Han: "Varför?"  Han var lugnare.
 
Jag: "Du är jätte upprörd och höjer rösten och säger att jag inte tar ansvar för mitt, att jag la skuld på dig, att jag var sur osv. Det känns då som att ditt eget beteende var helt ok och att jag var boven."
 
Sen dog hans batteri.

Detta påminde om tjafset med mitt ex kom jag på sen.
Det var därför jag blev ledsen.

Jag vet inte vad jag ska tycka, tänka eller känna....

Jag kan förstå honom om han trodde att jag var skitsur och inte ville att jag skulle förstöra hans kväll.

Men samtidigt känner jag mig också sårad...
Vet ej riktigt varför...
Låt mig fundera på detta en stund...

Fattar ingenting av G

Jag följde aldrig med honom till hans systers landställe.

Dock så sa vi att vi ev skulle ses innan han åkte till hennes land.
Han skulle på kräftskiva dagen innan så han sa att jag skulle ringa och väcka honom.

Jag ringde ett par ggr efter varandra dagen efter kl 10, inget svar.

Jag tänkte att han inte gick att väcka, så jag bestämde mig för att åka i väg en snabbis och titta på en jacka som jag var sugen på.

Precis då jag satte mig i bilen och skulle åka, strax efter kl 12, så ringde han.

Han hade precis vaknat. Han skulle åka till landet vid 14.00.
Jag sa att jag nu bestämt att jag skulle i väg att kolla på den där jackan men om det finns tid över innan han åker så kan jag komma förbi honom.

När jag åkte hem till honom efter så hade vi ca 40 min att umgås innan han skulle bli hämtad.

Vi tog en kort promenad och jag fick se hans lägenhet.

När vi skildes åt så messade jag till honom och skrev att det kändes bra att vara med honom.
Han svarade att han kände desamma.

Då han var på landet så messade vi en del och vi avslutade kvällen med ett telefonsamtal som varade länge.

Han sa att han tycker att kommunikation är jätte viktigt i ett förhållande och att man inte ska tolka/anta saker själv utan ta reda på hur det ligger till.

Jag hade frågat om vi kunde ses nåt då han kom hem dagen efter.
Han sa att det beror på när han får skjuts hem men att vi kan höras närmare om när det blir.

Dagen efter så hördes vi en kortis bara, han sa att vi skulle höras senare.

Så jag väntade.

När kl var 22.30 så messade jag honom.

"Jag har förstått för länge sedan att vi inte kommer att ses i dag eftersom kl redan är 22.30. Men jag har inte hört något från dig. Är du på väg?
Hemma redan? Kört av vägen?"

Jag tycker att alla ska få respekt, om man har sagt nåt så meddelar man sig om hur det blir.

Han ringde upp direkt, jag hörde att han gick utomhus.
Han frågade hur det var, vad jag gjort och vad jag skulle göra i morgon.

Jag hörde en massa folk i hans bakgrund och sa:

"Vad en massa folk det är där i bakgrunden."
Jag tänkte nämligen, vilket liv det var på hans gata där han bor.

Han svarade att han inte var hemma utan på stan.
Jag frågade då varför han inte fick skjuts hela vägen hem?

Han svarade då att han skulle träffa några vänner.
Jag blev paff.

Vänta här nu....
Han hör inte av sig till mig, när JAG gör det så är han på väg att träffa några vänner?
Jag trodde att vi hade bestämt nåt?
Han kunde väl i alla fall skickat ett mess till mig om att det blev sent och att han åkte in och träffade vänner. Något sånt.

Han ställde nån fråga till mig och jag svarade kort.
Han frågade vad det var, om jag var sur.

Jag sa:
"Nä, inte sur men jag tycker att det är konstigt, du hör inte av dig..."

Han avbröt mig:
"Jag har faktiskt varit med min familj!!" sa han surt.

Jag sa:
"Jo, jag vet det.... det är inte det.... jag väntade inte att du skulle ringa mig vanligt och vi skulle ha ett långt samtal utan jag trodde att du skulle höra av dig kort, skicka ett mess eller så angående......"

Han avbröt mig igen och sa surt:

"Nu vill inte jag prata med dig mer! Ha det bra, hej" och så la han på.

Jag hann inte få en syl i vädret, det var över på nån sekund.
Var det inte han som sa att kommunikation var viktigt och att man inte skulle anta nåt?

Snopen satt jag kvar med luren i handen.....

Hundens öga, del 6

Vi var hos veterinären i går.

Han öga har läkt!

Nu är det lite skrovligt kvar på ytan bara.

Så inget mer återbesök!!! :)

Mitt gamla ex, G, del 3 och killen J

Jag har kontakt med en annan kille också, J.
 
Det är en gammal dejt, två år sen kanske.
Vi sprang på varandra för 2 månader sen, ute, och bytte nr igen.
 
Vi bytte också facebook.
 
Vi har chattat lite till och från, han har varit reserverad för att jag nyligen blev singel, då.
 
I vilket fall som helst så har jag helt plötsligt kontakt med båda.
 
J är utomlands men skriver till mig varje dag.
Han pratar öppet om barn mm och vill träffas så fort han kommer hem.
 
Som jag skrev förut så är G mer reserverad.
 
Vi sågs i går igen.
Han bjöd mig på restaurang och sen gick vi hem till mig.
 
Väl hemma så gick jag och letade fram hans nalle.
 
En nalle han gav mig då vi var 17 år.
Hans favoritnalle som han höll kär då ;)
 
I vilket fall som helst så plockade jag fram den och gav den till honom.
 
Han blev jätte glad och nallen fick nu åka med honom hem. :)
 
Hans syster ringde då vi satt och pratade, han sa att han var med mig och hon kom absolut i håg mig.

Det blev jätte sent, jag körde hem honom, väl där så stod vi utanför hans port och pratade typ en timme.

Vi kramades sen hej då, länge.
Jag luktade på honom medans vi höll om varandra och mindes han doft.
Han gjorde samma sak och mindes min.

När jag kom hem så messade vi ett par ggr och han skulle hälsa på sin syster och man och deras landställe i helgen.
Han frågade om jag skulle följa med.

Vart tog hans osäkerhet vägen undrar jag? ;)

Ja, ja....
Vi får se vad som händer.
 

Hosta och orkeslös

Blir så jäkla trött på denna hosta.

Varför hostar jag?
Jag har hostat till och från under en månad.

Dessutom har jag vaknat nu tre dagar i rad där jag är helt slut i kroppen.

Ont i alla leder och muskler och kroppen är jätte tung.

Det blir bättre då jag kommit upp och börjar röra mig.

Däremot är hostan jobbigast på morgonen.
I bland vaknar jag på nätterna och panikhostar, då är det som torrhosta.

På morgonen så är det som att slem ska lossna.

Ofta börjar jag hosta efter att jag har ätit också.

I går kunde jag knappt gå ut med hunden för att jag var så orkeslös.

Undra vad det är....

Mitt gamla ex, G, del 2

Det visar sig att vi är olika som personer.

Jag är intensiv, det är inte han.

Jag är öppen med mina tankar och känslor.

Han är reserverad och ensamvarg.

Vi har redan haft en del prat på sms om det.

Han är  också reserverad för att jag krossade hans hjärta för 20 år sedan.

Han tycker att jag skräms med min approach.

Jag tycker att man bara ska köra om man har ett intresse.

Livet är kort och skört.

Jag  säger inte att man ska gifta sig, man kanske upptäcker att man inte gillar varandra efter några dagar eller veckor.

Men man bör ju visa sitt intresse tycker jag medans han verkar vara mer laidback.

Ja, ja vi får se, vi ska ses i veckan.

Jag tycker inte att något sätt är fel, utan bara att alla människor är olika.

Livet

Tänkte på en sak.....

Inom loppet av ett par månader så har en närstående dött, en närstående har fått barn och en närstående ska gifta sig....

Livet rullar verkligen på.....

Livet är ensamt

Jag satt i soffan och smälte maten.

Klockan var som den brukar vara efter maten.

Jag och mina rutiner....

Livet kändes verkligen tråkigt just nu.

Det slog mig att jag är ganska ensam....

Jag har ju ett par vänner men alla gör ju sitt på kvällarna.

Jag har ju trivts med att sitta hemma på kvällarna men det börjar bli tråkigt...

Jag tror det är att jag känner mig rätt ensam i dag, egentligen inte bara i dag...

Undra varför?

Jag skulle ju kunna ta tag i det och höra av mig till bekanta, se vad de gör på dagarna och kvällarna.

Men jag gör ju inte det, undra varför?

Tror det finns flera i min sits, känner sig ensamma men gör inget åt saken.

Jag sysselsatte mig lite, jag har beställt en väggklocka.
Man klistrar dit alla siffror, en och en.

Det blev ju fan snett... Skulle flytta på en siffra och då följde väggfärgen med.

Ops... ;)

Mitt gamla ex, G

Träffen med mitt gamla ex i går var...... konstigt.

Han ser inte alls ut som han gjort, han har samma röst men jag blir förvirrad då jag ser på honom.

Då jag ser in i hans ögon så ser jag direkt att det är han dock.

Vi tog en promenad ner till vattnet, stod där länge med fötterna i vattnet och pratade.

Något i mig drog mig till honom.

Vi gick hem till mig och fortsatte att prata.

Då det var dags för honom att gå hem så kramades vi hej då.

Inge släppte kramen, där stod vi och gamla minnen sköljde över mig.

Efter ett tag så släppte vi och pratade lite till, sen kramades vi igen.

Då jag stod där i hans armar så sa jag till honom att det känns konstigt,
som att man slungas tillbaka i tiden.
Han höll med.

Vi var ju trots allt väldigt kära i varandra på den tiden då vi var 17.

Vi släppte kramen och jag ställde mig så att jag hamnade framför spegeln.
Han ställde sig bakom mig och la armarna runt min hals och axlar och lutade sin haka på mitt huvud.

Där stod vi och tittade in i spegeln.
Det kändes så bra.

Efter att han gick så messade vi varandra lite.

Båda hade känt massa känslor men undrade om det bara var nostalgi?

Han var också lite reserverad sa han, då han blivit bränd av förhållanden och speciellt av mig då vi var yngre. Så "rädslan" för mig verkar sitta kvar lite.

Så jag vet inte vart detta leder...

Han är väldigt snäll och har varit i relationer i flera år i hopp om att det ska bli en förändring.
Även då tjejen kanske inte var så snäll mot honom.

Det lustiga är att han är långt i från min stil och vad jag blir attraherad av.

Hade jag sett honom på gatan och inte visste vem det var, då hade jag nog inte ens sett honom.

Tänk vilken skillnad det kan bli då man känner till personens och ens personlighet.