Ett frö börjar gro

Det känns som något är på gång men jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

Jag vill ju skriva en bok om min uppväxt.

Sen gillar jag ju att hjälpa andra.

Berätta deras livshistoria, hjälpa folk att föra deras talan kanske.

Journalist?

Eller berätta för folk om den här sjukdomen jag hade.

Jag vet inte... något börjar gro i min kropp....

I dag frågade jag en av social sekreterarna om alla där har socionomutbildning.
Det har de inte.

Hon frågade varför jag undrade och jag berättade då att jag alltid har tyckt om att hjälpa anda.

Hon sken upp.

"Jag vet, det har vi märkt på dig, jag ska rekomendera dig när det blir en tjänst ledig!"

Va? Oj....vad kan detta leda till? :)

Ny hallmöbel!

Äntligen!!!

Jag har införskaffat hallmöbeln som jag länge ville ha.

Den var svår att få tag i då den inte verkar säljas i dag.
Den fanns då jag var liten, telefonbord tror jag att den kallades då.

Jag hittade en på secondhand, den kostade 450 kr.
Veckan efter var den såld.

Men nu hittade jag en på blocket för 175 kr.

Jag ska göra om i hallen nu, ta bort hatthyllan mm.

Underbart!!!

Trött och närhetstörstande

Jag är frisk igen, jag misstänker starkt att det var svampen.
Jag fick höra en annan som hade reagerat på svamp oxå.

Härligt att vara frisk! :)

I fredags då jag vaknade kändes det som att jag var hög. :)
Eg vet jag ju inte hur det känns men jag hade sådan stark lyckokänsla.

Jag älskar mitt liv!!!
Ville jag säga till folk. :)

I fredags började jag att få migrän (eller vad det nu är..måste ringa läkaren, har ju haft detta i hundra år)
Jag fick en lättare nackmassage av en kompis men det gjorde sjukt ont i huvudet och alvedonen höll inte sin fulla tid.
Jag vaknade kl 02 på natten av att det gjorde fruktansvärt ont så jag gick upp och tog alvedon.

När kl ringde 06 på lördagen och jag skulle upp och jobba, då kände jag att jag var helt slut.
Men jag gick ändå.

Det började bra.

Jag åt en banan och en proteindricka emellan butikerna och då jag kom fram till den andre butiken kände jag att jag mådde illa.
Sen helt plötsligt så började jag att få sämre hörsel.
Sen började min syn att bli ofokuserad.

Så jag gick direkt mot lagret.

Jag frågade en personal om han kunde öppna åt mig.
"Jaha.....suck...Men finns det ingen annan i närheten?"
"Nej jag hittar ingen"
Så han var tvungen att gå med mig till lagerdörren som var ca 10 steg att gå.....

Jag frågade om de hade någonstans att dricka vatten.

"Ja, på toan...annars är det personalrummet och det är på andra sidan butiken..."
Jag såg hur han absolut inte ville gå hela vägen dit....

Så jag gick in på en toa, drack vatten från kranen och satta mig på toastolen med huvudet mellan benen. Där satt jag en stund.

Sen gick jag ut och fortsatte jobba.

Jag mötte killen igen och sa:
"Tack för att jag fick komma in på lagret, behövde sitta ner, jag fick nämligen blodtrycksfall"
Han svarade:
"Jaha" och fortsatte jobba.

Underbart med medmänsklighet... ;)

Jag mådde lite bättre efter en stund.

Så skumt, jag vet inte vad som hände.

I natt så sov jag nästan elva timmar.
Kroppen känns överkörd, det var tungt att ens gå upp.
Konstigt...

Men bra att jag är ledig. :)

Jag saknar närhet.
En av mina kompisar sa att det kan va rätt skönt att vara själv i bland.
Jo, sa jag...men det är ju bara för att hon har sin partner.
Jo, det var ju sant, sa hon..."Jag ska nog inte säga nåt eftersom jag inte är helt själv"

Jag är ju helt själv.

Det står att läsa överallt att en människa verkligen behöver fysisk kontakt av en annan människa.
Utan det så blir immunförsvaret sämre och en massa annat.

Man känner verkligen det då man har varit själv ett tag.
Att det är fysiskt jobbigt.
Det går i perioder.

Jag träffade min kompis son i går, jag fick en lång kram.
Då kände jag i kroppen att man blev lite "påfylld" igen.

:)

Orden, "Jag vill avsluta mitt liv" skapar oro

I går på facebook så hade en bekant skrivit i sin satus, så att alla kunde se, hur dåligt han mådde.
Han hade skrivit att hans liv var värdelöst osv.
Folk hade kommenterat det och försökt ge honom råd men han bara slog bort det.

Jag har bara känt denna person i ca ett par månader.

Vi var tre stycken som blev oroliga i går så vi åkte hem till honom.
Väl utanför hans hem så kom vi inte in i porten då det var portkod.

Vi ringde till honom och han svarade inte.
Jag messade honom och sa att vi stod utanför.

Han svarade att han inte ville ha sällskap och att vi skulle åka hem.

I dag så hade han skrivit på facebook igen.
Han skrev mycket dystert och att han ville avsluta sitt liv.

Jag agerade.

Jag ringde jourpsyk, de kunde inte göra något utan hans personnummer så de sa åt mig att ringa polisen.

Jag gjorde det.

11414, deras tipstelefon, mycket bra nummer.

Jag berättade allt och de skulle åka dit och kolla hur det var med honom.

Jag medelade honom att bollen var i rullning vare sig han ville eller inte.

Han svarade mig direkt och frågade vad jag hade gjort, att jag måste fråga honom först innan jag gjorde nåt.

Jag skrev till honom att han gjorde oss oroliga med sina inlägg och att han behöver prata med någon proffesionell.

Han svarade då att han redan hade en kontakt med psykiatrin.
Att han hädanefter aldrig ska skriva på facebok hur dåligt han mår för det skapar tydligen hysteri bland folk.

Så jag ringde tillbaka till polisen för att stoppa dem, för att jag ville ringa tillbaka till jourpsyk och prata med dem ist eftersom han hade en kontakt där redan.

Men det var försent...hon medelade att polisen redan var på plats.

Så jag messade till honom igen och sa att jag hade försökt att stoppa polisen.
Att han visst får skriva på facebook att han mår dåligt men FAN inte skriva att han vill avsluta sitt liv! Folk blir oroliga.
Jag blev även kontaktad privat av hans vänner på facebook som visade oro och frågade mig om jag hade lyckats träffa honom då vi var där och skulle ringa på.

Han skrev att han förstod, han brukar bli arg över sånt här, sa han, men kände ingen ilska mot mig utan tackade för omtanken.

Nu kan jag andas ut...vilken cirkus det blev....

Gammal kärlek rostar visst...

Det blev inget, med killen alltså.

Innerst inne så trodde jag det, eller hoppades...

Vi krockade, vi pratade inte samma språk och det uppstod missförstånd.

Sen så sa han till mig att han skulle jobba till 23.00 på söndagen.
(vi skulle ses efter det eller på måndag förmiddag)

Han blev taggad på facebook på måndagen om att han hade varit med någon på söndagen.

Det kunde ju inte stämma eftersom han sa ju till mig att han jobbade?

Jag frågade honom om det, om taggen på facebook, eftersom han dessutom var magsjuk på söndagen, sa han.
(därför ställde han in träffen mellan oss)

Han sa då att hans vänner hade hämtat honom till sig och han hade varit där en stund.

Jag sa inget om att han skulle "jobba" då, enligt vad han sagt till mig....

Men, han var väl inte speciellt intresserad.

Vi hade kanske en fantasi om att den första barndomskärleken skulle vara himlastormande, och så var den inte det....

Alla mönster och mallar vi vuxna för med oss från barndomen som sen inte passar i hop med vem som helst.....

Prover

I dag ska jag lämna en del prover.

Sen om några veckor ska jag till läkaren.

Jag har inte träffat henne på jätte länge.

Jag ska säga att jag vill sluta med medicinen helt!

Jag fick ett bakslag häromveckan, det skrämde mig.
Men jag insåg ju ganska snabbt att jag inte behöver va rädd.
Jag vet ju det innerst inne att det bara är ett bakslag.
Det höll bara i sig ett par dagar.

Men man måste ju leka detektiv för att bli frisk och det gjorde jag.

Blev bjuden på middag förra veckan och då såg jag att det skulle vara färsk svamp i salladen.

Jag vet att jag reagerade starkt på den, psykiskt, i tystnad, men tänkte att jag iallafall skulle pröva.

Så jag gjorde det.

Ett par timmar senare så var magen i uppror.

Färsk svamp spär nämligen på om man redan har candida i tarmen.
(som även andra människor som inte har nån sjukdom och kan detta med candida bli ett problem.)

Får se om det var det, sen har jag en grej kvar och det är laktosfria produkter.
Jag använder ju det men en del som haft sjukdomen kan inte ens äta laktosfritt.

Då finns det sojamjölk, havremjölk osv.

Det löser sig!!! :)

Dax att se sig om

Jag såg en film häromdagen, den talade verligen till mig.

I bland känns det ju som att en bok, en text, en film, osv är gjord bara för dig. :)

I slutet av filmen så satt han vid sin pappas grav och sa "Jag förlåter dig".

Det blev så tydligt för mig då, jag måste bara åka till mammas grav!

Så jag ska åka dit i dag och plantera en blomma. :)

En annan sak som jag har kännt länge, jag trivs inte här.

Det finns massor som jag kan rabbla upp som är negativa.

Mycket "betong", mycket folk, kan därför inte ha hunden lös, mycket ljud hela tiden, liten balkong, lägenhen har en tjock tystnad, dimma över sig, någon dött och stilla.
Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Kanske har varit för mycket negatvit här.

Han som jag trodde att jag skulle få barn med osv, lämnade mig, jag bytte till mig denna lägenhet.
De som jag bytte med tjafsade med mig och kom och sökte upp mig flera ggr.
Mitt ex bodde här med mig och det var bara tårar och smärta.
Jag var jätte sjuk i sjukdomen och var sjukskriven.

Visst det är nära vattnet och viss natur.
Men det är massor med folk, massa nybyggda hus, aldrig helt tyst, man hör grannar i huset, grannar utanför i andra hus, tunnelbanan, bilar, går jag i skogen så möter jag alltid folk, min hund kan inte gå varsomhelst då det finns krossat glas osv på marken.

Nä... jag har svårt att hitta något positivt.

Min granne var en perfekt hundvakt, men nu ska hon flytta till annan ort.

Jag fick ju ett jobb nära hemmet så nu behöver jag ingen hundvakt eftersom jag kan komma hem på lunchen och gå ut med honom.

Det verkar vara det enda som håller mig kvar här.

Jag tror att det är dax att kolla runt lite efter annan bostad...... :)

Im back! Fast i ny skepnad

På något sätt vet jag inte hur jag ska göra nu.

Det slog mig häromdagen...AJ!
Dåligt skämt...men iallafall. :)

Jag är frisk, inge tid behövs till att fylla dosetten med en massa olika tabletter, ha ont i magen, ha feber, naglar som går sönder, hår som tappas, andfådd då jag går upp för en trappa, vara ledsen, gå upp och ned i vikt pga sjukdom eller kortison osv osv.

Jag har ett jobb, (eller tre st egentligen)inge tid behövs till att kolla arbetsförmedlingens sida, kolla bemanningsföretagens sidor, finslipa sitt cv, deklarera jobb till arbetsförmedlingen, kolla med vänner osv osv.

Jag är singel, inge tid behövs till att bråka om att inte få tillräckligt med kärlek, bråka om lögner, bråka om uppmärksamhet, vara ledsen, vara arg, känna sig ensam osv osv.

Vad ska jag göra nu då? :)

Många dagar/kvällar har gått då jag bara har varit hemma, inte pratat med någon och inte träffat någon.
Jag har behövt dem, för att läka mig själv, hitta tillbaka till min styrka.

Dock har jag blivit lite bekväm i dem ensamma dagarna.
Att få rå om sig själv, göra god mat, se en film, skriva, gå ut med hunden osv.

Men klart jag trivs med vännerna och jag aktiverar mig mer och mer igen.

Plus att jag vill ha min man nu, jag är redo för att bygga en framtid med honom. :)

Det jag har funderat på som jag vill är:

Tai Chi
Hundkurs
Själkurs
Skriva bok

Boken har jag redan börjat på :)
Hundkursen har jag börjat närma mig.
Själkursen vill jag verkligen gå!

De var de som skrev boken "Drömliv", den som verkligen förändrade mitt liv.
De har kurser, den jag vill gå kostar 1.400:-

Inte så farligt dock, men hundkursen kostar 1.200:-
Så tillsammans blir det ju mer än vad som finns....

Men jag har ju massor med pengar! ;)

I vilket fall som helst så känns det som att jag är pånyttfödd.
Det har klivit ut en ny Rebecca med ny nyfikenhet, nya ögon och en ny kropp.
Livet börjar om igen och vilken dörr ska jag öppna?

Älska mig för den jag är

Jag gick upp kl 06.00 i dag när klockan ringde.

Jag släpade mig till köket, tog kaffepannan och öppnade kranen för att fylla på vatten.

"Vem försöker jag lura egentligen?" tänkte jag.

Jag mådde inte alls bra i kroppen och i halsen.

Jag smsade min kollega om det och kröp ned i sängen igen.
Jag hade en ledig dag att ta ut så det var ju perfekt.

När jag vaknade sen 4 timmar senare så kändes det något bättre.

Jag har nu senast legat i soffan med filt och kollat på film.

Bridget Jones dagbok :)

Jag är så himla romantisk av mig!

Där är hon, singel, tycker inte att det är roligt alls att vara ensam.
Sjunger med i låten "All by myself" som jag många gånger förlikat mig själv med. :)

"When I was young
I never needed anyone
And makin' love was just for fun
Those days are gone

Livin' alone
I think of all the friends I've known
But when I dial the telephone
Nobody's home

All by myself
Don't want to be, all by myself anymore
All by myself
Don't want to live, all by myself anymore"

Hon träffar en kille som vill vara med henne, men inte av de rätta anledningarna.
Utan bara för sex.
Hon vill så gärna ha någon, bygga något och hon hoppas väl innerst inne att hon kan få det av honom.

Sen möter hon en annan kille som gillar henne precis så som hon är. :)

Han vill verkligen vara med henne!

Underbart!!

Blir så lycklig av sådant och vill själv vara med om det.

Att hitta någon som fascineras av min personlighet!
Någon som gör allt för att fånga mig och hålla mig kvar! :)

Romantiska jag.... men jag tycker att det ska vara så! :)

Gammal kärlek rostar aldrig, del 2

Vi träffades två dagar på raken.

Det kändes underligt, fast på ett bra sätt.

Det känns så bekant på något sätt.

Ja, visst vi hade en relation för över 20 år sedan men ändå.

Det känns som att vi inte har haft något uppehåll på 20 år. :)

I vilket fall som helst så åkte han och jobbade i Danmark i går.
Han ringde mig på väg till flygplatsen och sa att han skulle höra av sig sen.

Jag väntade...trodde ju att han åtminstonde skulle skicka ett sms med, "God natt" Eller "Nu är jag framme" osv. Men inget...

I dag så kom det heller inte något sms.

Såklart börjar man ju att tänka....
När en annan kille var intresserad av mig så fick jag godnatt och godmorgon sms. Han ringde tillomed mig flera ggr då han var utomlands.

Så jag funderade på om denna kille kanske inte var så intresserad?
Eller om han har något ouppklarat med någon annan?
Eller om han är osäker på vad jag vill?

Inte vet jag, men man undrar ju. :)

Jag bestämde mig för att sluta fundera och ta det som det kom.
Vill han inte eller vill han så kommer det att märkas inom sinom tid.

Men de flesta som börjar dejta någon har ju dessa funderingar.
Det är ju "läskigt" att öppna sitt hjärta för någon. :)

I vilket fall som helst så var jag på långpromenad med hunden och hade ett livligt samtal med en vän i telefon.

Då får jag ett sms...från honom! :)

"Hoppas att du mår bra. Har jobbat massor, ringer dig senare."

Jag blev jätte glad!

Det dröjde en kvart, jag hann inte ens svara på hans sms, så ringde han!

Jag pratade ju med min vän i telefon så jag säger med jätte stressad röst:

"HAN RINGER NU!!! JAG RINGER DIG SEN!!" Hhahahahhahah

Han lät jätte gullig och jag blev glad!

Jag ringde upp min vän sen och lät jätte glad och nöjd och sa:

"Han ringde, han ringde, han ringde!"

Så han är nog intresserad ändå.... :)

Gammal kärlek rostar aldrig.....

Året var 1989.

Jag var 14 år.

Eller var det 1988 då jag var 13 år? :)

Någonstans där....

Jag var i hop med en kille i ca 6 månader.

Jag fick min första kyss i livet, av honom.

Åren har gått med allt dess innehåll.

Helt plötsligt startar någon en grupp på facebook.
Den är för de som har bott i samma ort som små och gått i samma skola där.

Jag gick med.

Dagen efter fick jag en vänförfrågan av en kille.

Jag kände inte igen namnet så jag kollade på hans bilder.

Men...?!

Det var ju han som jag var i hop med för ca 23 år sedan!!

Jag kände inte igen hans namn för att på den tiden hade han ett smeknamn.

Vi började skriva till varandra och betämde oss för att ses.

Allt kändes bra på något konstigt sätt....Enkelt.

Vi sågs i går :)

Han berättade för mig att jag oxå var den första tjej han kysste då vi var ett par för 23 år sen.
Han berättade oxå att jag var hans första kärlek. :)

Han hade letat efter mig på fb förr men hade stavat mitt namn fel.

Det hände något konstigt...
Det tog ca 5 min så höll vi i varandras händer då vi pratade. :)

Så var det hela kvällen, vi pratade och pratade.
Höll varandras händer, han strök mig över kinden.
Berättade för mig hur bra och naturligt allt kändes, hur glad han var.

:)

Vi får se vad som händer från och med nu........ :)

Att bli frisk från UC och annat pga kosten

Vilken skillnad!!

Jag vet att jag har sagt det ett par ggr nu :)

Men jag blir så lycklig och fascinerad!

Som sagt igen, jag drog ner på socker och vete.
Lite grann på laktos.

Alltså INGE:

Godis, Choklad, bullar av nån sort, bröd, även knäcke, pizza, kebab, pasta.

Jag äter istället:

Mörk choklad

Laktosfri turkisk youghurt med honung, nötter och bär.

Glutenfri pasta, risbröd (hårda, tunna), laktosfri mjölk, grillchips, popcorn, glutenfri musli. mm.

Sen såklart äter jag det jag åt förut, massor med frukt och grönt.
Grönsaker till varje måltid, kött, kyckling, köttfärs, fisk osv.
Jag gör egna såser av creme fraiche och vitlök, soltorkade tomater osv.

Jag har slutat att blöda HELT, jag är helt normal i magen.
Helt normal. :)

Utan ens lokalbehandling. ;)

(vissa är dock så känsliga så att de inte ens kan äta sånt med soya el grillkrydda pga jäst tror jag...mer finns att läsa i Annika Lagerhorns ebok)

Mina naglar har kommit tillbaka och de växer som ogräs så nu målar jag naglar igen. :)
Sen mitt hår då?
Jag har börjat kunna ha utsläppt igen!
Jag har haft hästsvans i, jag vet inte hur länge!

Det syns att det är tunnare på den delen som hänger ner men det är mer hår på själva huvudet, plus att det är hundratals nya hårstrån som är på väg. :)

Känner mig så jäkla lycklig!

Tänk att jag varit så sjuk.
Tänk att jag bara riktade in mig på mediciner och dess biverkningar och folks erfarenheter.
När det var såhär enkelt!

Kosten!

Men..jag visste ju inte annat.

Kosten bidrar till så mycket hos människan, tänk om fler skulle pröva på detta.
Huvudvärk, uppsvälld mage osv osv finns massor som man får pga spannmål.

Sen är det tråkigt att läkarna inte informerar om detta.
De säger ju att kosten inte har betydelse.

Den har ju det, överallt finns det folk på nätet som ändrat kosten och blivit friska!

Men, hörde någonstans att läkarna inte får lära sig om kostens betydelse i skolan.
Plus att läkemedelsföretagen skulle ju förlora miljontals med pengar.......

Det är ju som sagt svårt att hitta ställen som gör glutenfria pizzor, (pizza hut gör dock)
Så jag ringde min lokala pizzeria...... :)

Om jag kommer dit med en glutenfri botten den dagen jag vill ha pizza, så gör de pizza åt mig. :)

(glutenfri pizzabotten finns ju att köpa nästan överallt i butiker) 

Känns inte hundra...

Så, nu avstyrde jag den sista killen och dejten.

Jag har ingen lust.

Det kändes befriande att släppa dem. :)

Kanske vet jag mer vad jag vill ha nuförtiden eller så behöver jag mer tid för mig själv.

Den ena kunde inte träffas en dag för att han var bakfull.

Den andra drack alkohol till varje middag, han var inte social och ville inte att andra skulle veta så mycket om honom.

Den tredje hade två barn med två olika kvinnor och han drack varje helg framför tvn. Det var hans sätt att koppla av sa han.

Den fjärde hade nyligen skilt sig och hade ett barn på 1 år.
Honom vet jag inte så mycket om men jag gick på min känsla och den stretade emot.

Säkert fina killar på sitt sätt, passar alltid någon.
Men inte mig just nu.

(Jag har ju mina åsikter om alkohol och säkert en viss osäkerhet vad gäller barn med mer än en och samma mamma.)

Men, jag går på känslan och jag vill helt enkelt inte helhjärtat. :)

Avbokade dejter i väntan på min man

Oj hoppsan!!! ;)

Jag avbokade en dejt till med en kille!! :)

Vet inte vad det är med mig....hi, hi.

Känns inte helt ok med de jag pratat med bara.

En känsla jag har, även om jag inte alltid kan ta på "felet".

Allt kommer att bli jätte bra! :)

"Han" är på väg, min man alltså, ingen fara. ;)

Att vakna bredvid den man älskar

I morse, direkt, då jag vaknade så hade jag en känsla.

 En känsla som man har när man är sambo.

När man vaknar upp och den man älskar ligger bredvid en i sängen.

Jag kände en lycklig och harmonisk känsla! :)

Jag har ju ingen sambo än, men jag kände känslan.

Tänk vad härligt det är!! :)

Frisk från UC

Det är ju helt fantastiskt underbart att jag har blivit frisk!! :)

Man ska följa sin magkänsla.

Min magkänsla sa mig att jag vägrar att acceptera att jag har fått en sjukdom som är kronisk.

ALDRIG!

Så efter sorg och smärta tog jag tag i mig själv och envist letade info på nätet.

(Tack för internet! :))

Jag blev frisk!

Vad jag gjorde finns ju att läsa i min blogg, för nya läsare.
De gamla, ni vet ju redan :)

Helt underbart!!

Koständring ger resultat :)

Jag slutade ganska markant med socker.

Chips, nötter (utan socker) mörk choklad, turkisk youghurt med bär och honung, blev mitt "godis."

Sen drog jag ner på vete, alltså pasta, bröd, osv. för att sen sluta helt och hittade glutenfria produkter.

Nu helt plötsligt så börjar min mage att bli normal igen. :)

Jag vet inte vad som var den största boven...

Jag dricker laktosfri mjölk och vissa laktosfria produkter men jag har ändå stoppat i mig vissa icke laktosfria saker.

Så, för att eg veta vad som var den elaka av dem så borde jag slutat med en av dem åt gången.

Men jag blev så lyrisk då jag hittade info på nätet, massor med andra som har blivit friska, så jag drog ned på allt samtidigt. :)

I dag bakar jag bröd med en brödmix jag hittade i glutenfria hyllan i affären. :)
Jag har lagt i fikon, lite nötter och aprikoser.

Jag var oxå i en ica kvantum butik i dag och hittade våffelmix.
Sen hade de biskvier! Bullar! Winerbröd! osv.

Hahahahhaha!!

Så om man kan unna sig lite socker i bland så finns det sådant oxå som är glutenfritt.

Nästa steg är att hitta glutenfria pizzor.
Det finns ju bottnar att köpa som är glutenfria.
Men jag menar på pizzerior. :)

Förändringar hos mig själv

Häromnatten drömde jag om hundar.

Enligt djurens språk betyder det:

"Vänner finns överallt.
Min gåva till dig är att ha goda relationer med omvärlden och att finna nya vänner.
Här gäller det att öppna ditt hjärta för omvärlden och våga träffa nya människor.
Hunden stärker dina relationer med andra."

I går natt drömde jag om getingar:

"Hitta Hem och Sått Bo. Det är dags att Bilda en Egen Härd nu och slå dig till Ro!
Finn Hemmet inom dig Själv."

De båda stämmer sjukt bra! :)

Dock har mamma varit med i mina senaste drömmar...
Inga konstigheter, hon var bara med, vi var bra vänner.

I morse då jag vaknade så kände jag att jag saknade henne...
Men vad saknar jag egentligen?
Jag kände ju inte henne och minns bara tråkigheter...

Några minuter senare kände jag att jag saknade min pappa hemskt mycket.
Tråkigt att dom är så långt bort.....

Killar, killar del 2

Dejten i går?

Jo, den gick bra, han är polis så vi hade en del att prata om.

Gick en promenad.

Kommer jag att träffa honom igen?

Nej... han var jätte trevlig men jag är inte intresserad.

Skulle på en dejt i dag oxå.
Men jag skjuter fram den.

Vill hem efter jobbet, är trött, behöver handla osv.

Jag är faktiskt inte så jätte intresserad av killar....

Jag vet inte vad det är...

Fast det känns ok, jag vet ju att jag vill ha man, barn, hus och hela paketet men det känns ändå som om intresset inte är så stort från min sida att leta.

Jag litar på att det kommer iallafall.
Klart jag håller ögonen öppna för han kommer ju inte att ringa på dörren. ;)

Inställd dejt pga alkohol

Det blev ingen dejt i dag.

Han skickade ett sms en timme innan vi skulle ses.

"Hej, hemskt ledsen men jag var och festade i går efter jobbet, vaknade nu.
Jag ska fortsätta att sova, är helt slut, jag ringer dig senare."

Min magkänsla säger mig att jag ska lägga honom åt sidan och gå vidare.....