Jag ställde klockan på 05 i går och när den ringde i morse, så kände jag direkt att jag skulle vara hemma....
Jag försökte tvinga mig själv till att vakna, men kände:
Vem försöker jag lura? :)
Direkt i morse då jag vaknade så kramade jag på min hund.
Jag kände starkt att jag ville ha en till hund, att de skulle vara två.
Sen började jag tänka på att leta nya vänner, hitta en tjej i min ålder som har hund och är aktiv och vill hitta på saker med hundarna.
Undra varför jag kände så?
Vill jag ha en förändring av något slag?
Känner jag mig ensam?
I går satt jag i duschen väääääldigt länge.
Det är mitt sätt att slappna av och hamna i en sorts meditation.
Där och då formades tankar och känslor.
Jag såg klart på J:s och mitt förhållande, vad som behövs ändras på.
Jag mailade honom ang det, även tips jag hittade på nätet.
Till och börja med så måste vi sluta att säga och tänka negativt.
Sen måste vi också sluta att lägga oss i den andres liv på ett negativt sätt.
Alltså jag menar små saker, eller ja, att man faktiskt kan ju uttrycka saker och ting annorlunda.
Man kan förmedla saker på olika sätt till en person.
Tex:
Jag: "Det är svårare att lämna min hund själv vid speciella tillfällen."
Han, avbröt mig och lät irriterad: "Men herregud, det är ju bara att uppfostra honom till saker och ting."
Jag: "Det jag skulle säga...var att det finns tillfällen då det är lättare att lämna en hund själv och hur man lämnar den. Sen beror det på vad hunden är van vid, osv, osv."
Man ska kunna lyssna, tycka att den andre är knäpp :) men kanske hålla sina åsikter för sig själv eller lägga fram det på ett annat sätt. Kanske fråga istället om det finns något annat sätt att lösa det på.
Ett annat ex:
Han: "Jag måste gå en timme tidigare i från jobbet för att hinna dit."
Jag: "En timme? varför då? Det tar ju bara en kvart dit."
Acceptera att folk vill göra på sitt sätt, utan att ifrågasätta så mycket.
Detta är inga stora saker men eftersom vi har bråkat mycket så stör man sig på precis allt.
Så då är det bra att eliminera irritationsmoment.
Sen behöver vi lyssna på när den andre pratar, utan att avbryta, ta sig tid och faktiskt ta till sig vad den andre säger.
Osv...
Jag bestämde också att jag måste byta fokus!
Från negativ, nedstämd till glad, lättsam och lugn.
Från och med nu ska jag låta glad mot honom.
Svara lugnt när han låter irriterad och säga hur vi istället kan prata om situationen.
Sen får vi se hur detta går.
Hur villig han är till att få det bra.
Kriser har alla par.
Frågan är bara om man tar sig ur dem tillsammans eller inte.
Jag vet bara att jag mår sämre i tarmen pga oron privat.
Jag blöder varje dag nu och det är absolut inte bra.
Jag ska, som jag skrev tidigare, gå och prata med någon professionell och även gå några gånger på Rosenmetoden. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar