Det var mycket trucktrafik, som det brukar vara.
Truckarna susar förbi en nära där vi jobbar på lagret.
Jag höll på att jobba i lift, uppe i taket.
Emellanåt så åkte jag ner till marken, gick en bit i från liften för att spärra av en ny liten hörna för liften, där jag skulle jobba, och så höll jag på så. Förflyttade mig alltså sakta för jobb i taket.
Truckarna ska sakta ner då de passerar oss, de ska... men alla följer inte det.
Jag var i alla fall på golvet, hade gått i från liften, gick med två metallstolpar i varsin hand.
På stolparna så satt det två lampor som blinkade.
Jag ställde i från mig dom, först den ena och sen den andra.
Med några meters mellanrum.
Jag gick tillbaka till den första för att knyta fast avspärrningsbandet i den.
När jag stod där så hörde jag plötsligt något ljud.
Jag vred på huvudet åt höger för att kolla ditåt ljudet kom.
Allt gick så fort!
Det handlade om några sekunder.
När jag vridit på huvudet så ser jag hur en truck står stilla på ena sidan av gången, på andra sidan så passerar en annan truck honom, den trucken har också last på sig. Plus att han i farten har plockat med sig min ena stolpe!
Han kom farande emot mig!
Han stannade trucken 1 meter i från mig.......
Där stod jag med öppen mun och handen på hjärtat.
Jag såg hur killen i den stillastående trucken hoppade ur sin truck och rusade mot mig.
Hans ögon var stora som tefat.
Strax därefter så kom även killen som höll på att köra på mig.
Vi var alla tysta och de såg allmänt förvirrade ut och tittade på hela scenariot.
All trucktrafik stod stilla i den gången då de blockerat allt med sina truckar.
Till slut fick jag fram några ord.
Jag minns inte hundra vad jag sa, något i stil med, "Herre gud, vad nära."
Killarna pratade om att jag inte syntes.
Vi avvek från platsen ganska på engång.
Jag ringde J, han var ledig just den veckan.
Jag kunde inte få ur mig något konkret.
Med gråt på rösten sa jag bara: "Jag höll på att bli påkörd."
Han fattade inte riktigt och trodde att jag menade, när jag stod på liften.
Dessutom fattade han inte hur nära det var.
Så han förstod inte att jag blev så ledsen över det.
Jag avslutade samtalet fort, behövde ringa någon kollega som visste hur man skulle göra i sådana här tillfällen.
Jag ringde till en kille, sa bara: "Jag höll just på att bli påkörd." med gråten i halsen.
Han kom och mötte mig på sekunden.
Han ringde direkt till en av cheferna för lagret och sa att vi skulle skriva,
anmälan om tillbud.
En annan kille kom till oss och jag fick skriva ned kortfattat vad som hade hänt.
Under hela dagen så var jag i chock.
Vissa stunder ville jag bara gråta och vissa stunder var jag som vanligt.
Vi pratade med fler personer som behövde bli inblandande.
Jag ringde också min chef och han ville att jag skulle ringa personalchefen.
(Det finns tydligen nåt papper jag ska fylla i om vad som hände.)
Personalchefen sa saker som vi kan skratta åt såhär efteråt....
"Ja, men detta är inte sista gången sånt här händer."
"Tänk positivt, det var ju bara,nästan."
" Du hann inte hoppa undan då?"
Nej, jag hann inte hoppa undan.....
Det handlade om sekunder....
Senare under dagen så träffade jag och min kollega, två chefer och han som var vittne till allt.
Han i den stillastående trucken.
När vi kom dit så såg truckkillen skärrad ut.
Han vände sig till mig och berättade allt han sett.
Han hade stannat för att göra nåt, då hade en truckkille passerat honom, vilket de inte får göra, med vanlig fart och last. Han hade inte sett mig på golvet.
Jag stod direkt efter den stillastående trucken....
Precis då han hade passerat så såg truckkillen mig och vad som var på väg att hända, så han skrek bara rätt ut!
Det hade truckkillen med lasten uppfattat, skriket, och stannat.
Han märkte inte att han hade kört på min stolpe och att han var nån sekund från att köra på mig.
Så det var nog hans skrik som jag hade hört och tittat upp.
Det var hans skrik som hade räddat mig.
Jag kunde inte jobba mer den dagen....
På kvällen då jag skulle sova så snurrade tankarna och jag kände mig ledsen.
Dagen efter snurrade tankarna igen men då kände jag mig mer stabil.
Tredje dagen så hade det gått över.
Så det satte sina spår.
Såhär i efterhand kan jag känna att jag borde ha fått prata med någon.
Få ventilera händelsen.
Nån inom jobbet, antingen någon hos dem eller någon från min firma.
Man behöver få prata om händelser som har varit jobbiga.
Detta är väl inte slut ännu.
Vi ska ha möte med deras chefer ang detta.
Alla truckkillar och tjejer är informerade om denna händelse och blev uppmanade att följa sina regler noggrant.
Jag och J pratade såklart mer sen och han insåg hur nära det hade varit.
Han i sin tur pratade också med vår chef och berättade åter igen om det som jag hade sagt till chefen och tillade att det faktiskt hade varit väldigt nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar