Varför är relationer så jobbiga?

Gud vad svårt det är med relationer....

Talesättet: Är det rätt, så är det lätt.

Jaha... betyder det då att detta inte är rätt?

J är van att få som han vill.
Att göra som han vill.
Han hade så i 10 år med sitt ex.

Jag hatar att bli överkörd och behandlad utan respekt.

Så det är klart att jag krigar.

Han är den som brukar söka upp mig efter varje incident.
Han vill prata.

Så det är positivt.

Han är inte heller främmande för att försöka att ändra på sitt sätt.

I går skildes vi åt på dan, med sura miner.
Sen hördes vi inte alls, vi messade inte ens god natt, som vi brukar.

Jag tror att båda behövde lite distans.

Jag gick inte till jobbet i dag.
Till stor del pga magen.
Den har ju bara blivit sämre och sämre.
Har även börjat blöda till och från.

(Var nyligen hos läkaren. Ska in och sövas och göra koloskopi snart.)

Tarmens mående har med det psykiska måendet att göra....

Sen är jag hemma i dag för att jag känner att jag behöver det, mentalt.
Vara i från J, vara i mitt eget, och vila magen.

J hörde av sig via mess i morse och skickade hjärtan.
Han ville att jag skulle åka hem till honom och vila där istället, för att sedan vara kvar när han kommer hem från jobbet.

Hur mycket det än är mysigt att vara i hans hus och hur mycket jag faktiskt saknar honom i dag, så vill jag inte.

Jag vill vara hemma, i mitt eget, fundera, promenera, vila, vara med hunden, osv.

Det är underbart att var i tystnad och lugn..... :)