Att få barn eller inte, del 2

Jag känner mig ganska matt och tom nu....

Han pratade med sin pappa under tiden jag var på promenad med hunden i förmiddags.

Han behövde prata och få klarhet.

Då jag kom tillbaka så gav han mig en stor kram och sa att han inte ville att jag skulle åka hem.

Jag hade nämligen sagt att det kanske var bäst för mig att åka hem.

Jag trodde någonstans att han skulle säga att han kunde tänka sig barn i framtiden.

Han sa:

"Jag har bestämt mig, jag vill inte ha barn alls. Det räcker med de två jag har.
Jag vill leva med dig. Jag älskar dig. Jag kan ge dig allt men inte barn."

Det knöt sig i bröstet på mig.

Tidigare hade jag vägt fram och tillbaka om jag verkligen ville ha barn.
En del av mig vill ju inte, det känns som att det kvittar.
En del av mig vill.

Men när han sa som han sa... då knöt det sig i bröstet och jag blev ledsen och tom.

En del av honom vill inte ha barn med mig pga min sjukdom.
Han är rädd att jag blir så dålig i framtiden så att jag hamnar på sjukan.
Då vill han inte stå själv med allt.
Att det skulle bli för jobbigt.

En annan del av honom känner bara att han inte vill ha barn.

För att korta ned historien så packade jag alla mina saker, allt jag hade hos honom, Rubbet. Blommor, hundskålar, osv, osv.

Om det tar slut så är det bättre att allt redan är borta från honom.
Så kände jag.

Han sa flera ggr att han INTE vill göra slut.
Det är nu upp till mig.
Han har sagt vad han vill.

Då vi stod vid min bil så sa han igen:

"Kom i håg att jag vill ha dig i mitt liv, barnen också.
Jag kan erbjuda dig: mig, mina barn och ett liv i hop."

Känner mig så ledsen, men ändå helt tom och förvirrad.

Vad vill jag???

Inte en aning....