Jag är hemma från jobbet i dag med.
Jag blir inte bättre i tarmen, snarare sämre..... :(
Jag sover oroligt och tankarna far runt utan att visa mig något tydligt.
Känner mig väldigt trött och sover mycket.
Jag som tänkte gå till jobbet i morgon och fredag, men nu vet jag inte om jag klarar det.
Det är skönt att vara hemma ist för hos J.
Att få distans.
Det känns som att jag ältar och ältar, allt negativt i från vårat förhållande sen dag 1.
Även om jag inte koncentrerar mig på något speciellt så finns där en negativ, ledsen känsla.
Det knäppa är att jag vet att sjukdomen påverkar ens mentala hälsa också.
Att man blir låg.
Så vad är hönan och vad är ägget?
Jag måste försöka att bryta det!
Jag ska tvinga mig till att meditera i dag.
Sen har jag bestämt att jag ska gå och prata med någon.
Jag kanske bara behöver gå 10 ggr men jag behöver få ventilera och hitta mig själv.
Visst kan jag prata med mina vänner, men det brukar bara bli några ggr.
Det blir inte heller att man ägnar sig åt det jag behöver prata om och benar i det 1 timme tex, vid flera tillfällen.
Jo, i bland blir det så, men sen backar dom.
Jag vill inte kräva det av dem, att vi pratar, och det blir väl tröttsamt för dem att alltid höra om mig och J.
Så då är det bättre att ventilera med en utomstående.
Vill jag ha barn?
Vad händer om man lever ett liv utan barn?
Hur hanterar jag en persons åsikter utan att ta åt mig?
Vad är en relation för mig?
Är jag nöjd med min relation?
Är det gamla mönster som stör relationen?
Osv......
Jag behöver hitta mig själv.
Det är en process har jag insett.
I bland så känner jag mig stark och klar i huvudet bara efter någon dag.
Nu gör jag inte det.
Jag vill bara sova och stänga av den yttre världen.
Jag förlorar pengar av att vara hemma....
Jag fick en jätte dålig lön denna månad.
Tror jag har 600kr kvar att leva på tills nästa lön.
Så därför tvingar jag mig själv till jobbet.
Dock så vet jag att om jag ist är hemma ordentligt och verkligen vilar, så är det stor möjlighet att jag blir bättre och kan vara på jobbet en längre tid.
Nu är det ett jävla hattande.
Varje månad har jag frånvaro.
Jag är matt, mentalt och kroppsligt.
Behöver vila, distans, tystnad.....
Jag var så, stark, lycklig, levnadsglad, modig och trygg när jag var singel.
Nu behöver jag öva på att bli det även i en relation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar