Att bli medveten

En sak slog mig i dag då jag stod och pratade med en granne.

När man är liten så har man inget val, val att välja annorlunda.

Jag tycker inte det i alla fall.

För man känner inte till saker och ting.

Om man då inte har bra föräldrar, men jag menar om man har en dysfunktionell familj.

Sen har jag alltid sagt att då man blir äldre så har man ett val, hur man vill välja att leva sitt liv.
Hur man vill se på livet.

Är det positivt eller negativt?

Det jag vet och försöker leva efter, är att man kan påverka på vilket sätt man vill att ens liv ska vara.

Jag har haft svårt att förstå människor som är deprimerade.
Jag dömer ingen, absolut inte, jag har bara haft svårt att sätta mig in i det.

Jag har tagit mig ur mitt negativa och undrar då hur andra kan vara så deppiga och känna sig som offer och så maktlösa.

Bara för att jag förstod och valde bort offerrollen.

Med det som slog mig i dag.... är ju att när jag gjorde valet av att må bra så blev jag medveten.

Medveten om vad och hur jag valde offerrollen.

Vad som var mina svaga punkter, vilka tankar som fick mig att bli ledsen, hur jag sen valde bort dem.

Men jag måste ärligt säga att jag inte vet NÄR jag blev medveten och kunde ändra på allt.

Var det terapin? (Schematerapi, kbt)
Var det när jag blev sjuk?
Var det båda två?

Eller var det när jag var i ett dåligt förhållande och insjuknade som bara den?
Var det då jag kom till insikt?

Jag har läst böcker i många år, självhjälps böcker.

Nu minns jag!

Då jag var i det destruktiva förhållandet och insjuknade så började jag att läsa "Drömliv".
Det var min inkörsport.
Att man ofta säger ja, fast man vill säga nej.
(Sen kom medicinsk yoga, andra böcker, affirmationer, tankens kraft, The Secret, osv)

Jag insåg vikten av mitt egenvärde och att respektera mig själv massor.
Det var då jag blev medveten om valet man har.

I alla fall, det jag vill säga är att jag ska ha mer förståelse för de som inte kommit dit.
Blivit medvetna.

Dock blir jag frustrerad i bland då vissa inte ens vill se minsta lilla positiva i livet.
De ser bara negativt och är deppiga.
Men det är ju deras resa.

Men, jag kan bara ge vägledning och säga vad som fungerade för mig.
Plantera ett frö.

Sen får alla ta sin egna tid till att bli medvetna.

Det har tagit mig måååånga år.
Men jag är glad att jag kom till insikt. :)

Måla garderober

I dag målade jag mina garderober.

Vilken jäkla skillnad! :)

Hundpassning

Jag blir stressad.

En vän/granne, skulle gå ut med min hund på lunchen då jag praktiserade.

Jag frågade för länge sen.

Mina pappor skulle ta ca 2 dagar som min granne inte kunde.

2 veckor innan praktiken börjar så backade hon ur.

Hon vill inte binda upp sig.

Jag sa det till pappa och nu vänder och vrider de på sig ang att de måste ta varje dag.

Förstår att det är jobbigt för dem eftersom de inte bor i närheten.
Dessutom behöver min hund bara en kort rastning.

Då kanske det känns lite onödigt att åka hit varje dag.

Jag har satt upp en lapp i tvättstugan, i hopp om att nån granne nappar.

Jag har inte heller de pengarna att anlita någon doggywalker.
De tar ca 2.500:- per månad.

Jag kan ge en summa men det är inte ens i närheten av dessa priser.
Jag är ju fortfarande student.

Så här var det när jag skaffade hunden också.

Innan jag köpte hund så kollade jag med mina pappor om de kunde vara hundvakt på dagarna.
De sa ja.

Men en kort stund efter så skaffade de en egen valp och det gick inte så bra att ha dem i hop.

Som tur var så kunde jag ha med honom till jobbet.

Eller när jag flyttade till hus med en pojkvän och han pratade om barn ena veckan för att nästa vecka göra slut.

Men så är livet.
Det finns inga garantier för något.

Men, det är klart att detta skapar en stress hos mig.....
Att gå till jobbet/praktiken varje dag och veta att detta är en nödlösning med min hund.

Usch... knyter sig i magen.

Men jag vet att saker och ting brukar lösa sig.

Tillit.......

Lung och vila :)

Nu har jag fattat grejen.

Varför jag inte har skött disken, tagit det dan efter eller två dar efter.
Inte städat regelbundet.

Inte sminkat mig, gärna gått med likadana kläder i flera dar.

Förstå mig rätt, har såklart bytt kläder men bara bytt med ett el två plagg. ;)

Inte velat prata med folk på kvällarna.

Osv...osv...

Det är ju pga skolan.

Jag har insett det nu.

Nu när skolan helt plötsligt är slut, ja då städar jag och gör mig fin. :)

Helt plötsligt känner jag, "Jaha, vad ska jag göra nu då? Flera timmar kvar till läggdags." :)

Men nu kan jag äntligen ta tag i saker i hemmet som jag har velat göra.
Jag ska tex måla om insidan av mina garderober.
Ser fräschare ut då. :)

Jag har också omorganiserat skåp, sorterat ut saker, åkt till grovsoporna och second hand och lämna grejer. :)

Jag är ledig en vecka innan praktiken börjar.

Läskigt!!! :)

Dock så ringde jag killen jag ska jobba med under praktiken.
Han var jätte trevlig och vi snackade på rätt länge.

Läskigt och spännande. ;)

Säkerheten är jätte viktig!
Det är dödsfall varje år inom elektriker branschen.

I augusti så dog tydligen en snickare, fick jag höra.

Han hade själv, tagit en kabel, utan att kolla med elektrikerna på stället, skalat den...och så var det ström i.... han dog.....

Skolan, hunden och flyktingar

Nu är det bara tre dagar kvar av skolan....

Varje kurs avslutas med ett prov i vanliga fall, men inte denna, den sista.
Den avslutas med ett projekt som vi ska presentera i Power Point, två och två.

Sen på fredagen ska jag göra omprov i det där viktiga ämnet....

Känns jätte konstigt att det redan har gått 1 1/2 år.
Visst praktiken har jag kvar, den håller på till december och sen kallar skolan oss för att ge oss betyg och bjuda på tårta.

Men skolan är ändå typ, slut, denna vecka.....

Jag var hos vet med min hund.
De tog blodprov, hon som gjorde det sa att hans ven rullade, att hon inte fick tag på den.
Jag kunde inte titta, läskigt med nålar. :)

När det var klart så tittade jag dit och då hade han blod på hela benet och det hade även droppat på bordet.
Eh... ska det se ut så?
Inte när jag tar blodprov i alla fall. Usch...

Veterinären ringde efter ett par dagar och sa att hans levervärde ALAP var lite förhöjt.
Då söver de inte.
Han måste ju sövas för att dra ut sin tand.

Så vi ska tillbaka om några veckor , ta ett nytt blodprov, för att se om levervärdet har gått tillbaka till normalt.

De sa att det kan bero på massa olika saker och att jag bara skulle ta det lugnt än så länge.
Det behöver inte vara nåt farligt.

Jag har fått höra av hundar kan få förhöjda levervärden av mycket protein i maten.
Speciellt om det är en äldre hund.

Sen har jag fått höra att en hund ska ha föda som påminner mycket om vargens, alltså mycket protein.

Så jag vet inte....

Han får ju mat som inte innehåller spannmål, vatten och konstigheter.
Han får Orijen. Alla vitaminer tex kommer från naturen, i form av växter, rötter, frukt, grönsaker, osv.

I går var jag och lämnade kläder till flyktingar i Västberga.
Jag gick upp till reception, där stod det ett gäng killar.
Jag frågade om någon pratade svenska.

Killarna frågade, "Clothes?"
Jag svarade, ja.

De typ, sprang ner till min bil.
Jag trodde ju att de skulle hjälpa mig att bära....

Jag stod kvar, tillslut så kom hon som jobbade i receptionen.
Jag sa att jag hade kläder med mig.

Hon: "Då får du köra runt till baksidan."
Jag: "Jag står utanför, det var några killar som redan sprang ner till min bil."
Hon: "Då är det kört..."

Kört?

Jag vände och gick ner till min bil, killarna stod där och väntade.
Jag öppnade bagageluckan och de tog ut påsarna på nån sekund!
Nån av killarna frågade: "For men?"
Jag svarade, ja.

Sen små sprang de in och svängde in i en korridor i hotellet, inte upp till receptionen.

Snopen blev jag men nu fattade jag. :)

"Då är det kört", betyder att killarna tar påsarna med kläder, går igenom dem själv och ger överblivet till personalen så att de kan dela ut till andra.

Hhahahahahha
Jag visste ju inte det, trodde bara att de var hjälpsamma.

Vilken grej alltså.... Här har de flytt från krig, med de kläder de har på kroppen typ. Så tragiskt.

En äldre kvinna som stod utanför sa, "Thank you, thank you."

När jag åkte därifrån så tänkte jag ändå att kläderna kommer att göra några glada.
Det var alla mina exs kläder som var kvar, som jag skulle lämnat till second hand.
Det här var ju bättre.
Killarna som tog påsarna var ju i mitt exs size.
Plus en ganska ny vinterjacka, herr, som en av mina klasskompisar gav mig för att han visste att jag skulle dit och lämna kläder.

Inre dialog med mig själv ang rädsla, (min hund) del 2

Kom på en sak....

Jag har ju alltid velat veta hur min hund mår, invärtes.
Med detta blodprov så får jag ju veta det!

Jag har också velat ta bort tandsten på honom men inte gjort det för att man måste söva hunden.

När de drar ut tänder på hundar så gör de rent munnen först, avlägsnar alltså tandsten, innan.
Så... Då kommer han att bli jätte fin i munnen och det kommer att bli lättare att hålla efter med tandborstning.
:)

Inre dialog med mig själv om rädsla....

En sak jag har lärt mig, det är att analysera varför jag känner som jag gör inför saker.

Det har hjälpt mig i situationer som har varit jobbiga på något sätt.
Att kunna analysera dem, för att bearbeta dem och sen släppa dem.
Jag har genom mitt analyserande, förstått.

Detta inlägg kommer handla om bearbetning, mycket tankar och analyserande.

Av en slump, i går, så upptäckte jag att min hunds bakre tuggtand är lös.
Fast bara halva, det är från tuggytan och uppåt den har klyvts.

Fattar ingenting, har han bitit på något hårt?
Som vaddå, kan en pinne åstadkomma sånt?
Hur länge har han gått med det?
Jag brukar ju borsta hans tänder regelbundet.
Han har ju varit precis som vanligt.

I vilket fall som helst så ringde jag veterinären.
De sa att man troligtvis kommer att dra ut tanden och detta görs vid narkos.
Hunden ska alltså sövas och få ett rör ned i halsen, för andningen.

Hon sa att om jag vill känna mig lugnare så kan de ta ett blodprov innan för att se om hans organ fungerar som de ska.

Det vill jag ju!

Dock har han aldrig tagit ett blodprov och jag vet att han kommer att gnälla till av nålen.

Det som gör ont i mig är att se hans rädsla och smärta och inte kunna prata med honom om det.

Jag måste hitta en trygghet hos mig själv, jag måste komma över att det är "läskigt".
Jag själv, tycker ju inte om när de sticker en i armen, tycker det är jätte obehagligt och jag överför ju mina känslor på hunden.

Det är nr. 1 som jag måste få bort.

Sen ang sövningen.
Då jag la på luren med veterinären så började jag att gråta.
Jag var gråtmild i morse på väg till skolan och kände mig allmänt skum.
Undrade varför jag reagerar så hårt på detta med sövning.

På vägen hem började tankarna att snurra....

Varför blir jag så ledsen över att han ska sövas?

Jag är rädd för att han ska dö!

Varför är jag så rädd för det?

Jo, för att jag vill inte förlora honom.
Han är mitt allt.

Varför är jag rädd för att förlora honom?

Jag hatar oplanerade, ofrivilliga, separationer.
Samma sak med pojkvänner, livrädd att de ska lämna mig.

Varför?

Vad kom jag och terapin fram till 2009?

Att min svaga punkt är övergivenhet.

Varför?

Jo, för att min mamma lämnade mig som liten, hela tiden, både fysiskt och psykiskt.
Plus att hon dog i från mig då jag var 13 år och jag hittade tillomed henne död.

Så... det har nu gått ex antal år sedan min mamma dog, inte kan jag väl må dåligt över det än?

Nej, det gör jag inte, dock så skapades en känsla, ett mönster, som tyvärr följer med en i vuxenlivet.

I bland kommer man över sånt fort, i bland tar det längre tid och i bland kommer man inte över det alls.

Jag är tacksam för att jag kom fram till detta i dag.

Jag är alltså rädd för att min hund ska dö, utan förvarning, lämna mig.
Han står mig så nära, det är han och jag lixom.

Jag har ju inga barn än och ingen kille så... jag har bara honom.
Visst jag har mina pappor och mina vänner, men de lever inte med mig.

Min rädsla är alltså att förlora honom när jag inte är redo.

Men livet är ju upp och ned, det finns inga garantier i livet.

Tänk om han dör i narkos då?

Ja...... Det kommer att vara så hemskt, för jag verkligen vill inte det.

Men livet kommer ju att rulla vidare....
Det består av att människor kommer och går.
Det finns inget man kan göra åt det.

Om han lämnar mig, (paus för att gråta lite....)
Ja, då är det så, det finns inget jag kan göra åt det.

Jag gillar inte att bli lämnad, övergiven...
Min största rädsla här i livet.

Nu då jag har kommit fram till varför jag reagerar så hårt på att han ska sövas, så hoppas jag att rädslan avtar.
Det brukar göra det då de kommer upp till ytan.

Jag älskar min lilla hund! :)

Skola, plugga, sova, skola, plugga, sova......

Skola, skola och skola....

Denna vecka är slutet på en kurs, med ett prov som avslut.
Denna vecka börjar också en ny kurs....

Dock har vi mycket självstudier på den gamla kursen nu sista veckan.
Så vi är mest i skolan för den nya kursen.

Dock så måste jag plugga på båda.
Vi har, förutom prov, arbetsorder men en massa frågor att svara på, övningsuppgifter och laborationer i skolan som man ska dokumentera sen.

PLUS

Att jag pluggar på en tredje sak...
Jag ska också göra ett omprov om två veckor....
Det som har förföljt mig i flera månader.
Den kursen är jätte viktig.
Då ska jag även göra prov för den nya kursen....

Så, tre prov på två veckor.

Skolan slutar ju om två veckor så jag känner mig liiiite stressad. :)

Vakna, ut med hunden, skola, hem, ut med hunden, laga mat, plugga, sova.
Hahhahaha! ja, så ser det ut just nu. :)

Lyckoklöver

När jag växte upp med min mamma så hade hon en blomma.

Jag har kvar den. :)

Tänk vad gammal den är! :)

Jag har också tagit ett skott av den för några år sen.

Pånyttfödd

På killfronten är det lugnt faktiskt.

Jag har inte varit ute varje helg, svårt att hitta folk att gå ut med.
De flesta har pojkvän, familj osv, så det blir att jag sitter själv på helgerna.

Jag skriver inte heller med någon kille på nån dejtsida.
Jag har faktiskt inte varit speciellt aktiv där.

Jag känner ändå att jag mår bra och trivs som bara den med vardagen. :)
Jag känner mig väldigt lycklig och lyckligt lottad i mitt liv.

Jag tänker ofta på hur jag älskar min lägenhet, att jag har en helt egen lägenhet. :)
Jag blir glad då jag handlar hem livsmedel och tänker på vad för mat jag ska göra.
Jag kan lixom bli lycklig över det.
Hahahaha

I dag var jag i en akvariefiskaffär, jag älskar verkligen att gå omkring och titta på fiskar.
Jag gjorde mig ju av med alla akvarier för några år sedan.
Jag hade haft akvarier i så många år och kände mig less.

Sen "räddade" jag en fisk hos en bekant, köpte en kompis till den, fler växter, inredde akvariet, och vad gjorde jag i dag?
Jo, handlade ytterligare fisk och växter. :)

Köpte även levande foder, mygglarver.
Fiskarna älskar det.

Mina eldbukssalamandrar som jag har haft i ca 20 år har också fått ett nytt akvarium. :)

Nästa steg är väl att skaffa större till fiskarna. :)

Blir så glad då jag fixar fint till mitt hem och skaffar sådant som gör mig glad ända in i själen. :)

Jag känner mig så himla lycklig, som om jag vore nykär.
hahhaha
Jag vet att det är ett jävla tjat om det. ;)

Jag känner mig också jätte redo för att träffa min livskamrat nu, min man. ;)

Jag känner mig inte ledsen och ensam över att inte ha någon, jag älskar mitt liv och bara tanken på en framtid tillsammans med "honom" gör mig så glad. :)

Det känns som att något har hänt i mitt liv och med mig.
Något positivt.
Jag vet inte vad, känns som att jag är pånyttfödd, som att jag känner och uppfattar livet annorlunda nu. :)

Jag har fått praktik

Jag mailade till några elfirmor under sommaren.

En svarade och skrev att han blev imponerad av mitt cv, att han hade semester och att han skulle höra av sig om några veckor.

Några veckor gick, jag mailade honom och frågade om han hade kommit tillbaka från sin semester.

Han svarade, ja, och att han skulle återkomma.

Det gick några veckor till och till slut mailade han att och bad om ursäkt att han inte hade hört av sig.
Han skulle ha möte med arbetsledarna och prata med dem om mig.
Så skulle han svara mig om en vecka.

En vecka gick...
Jag mailade honom och skrev: "Hur fick mötet?"

Inget svar, skolan skulle sluta helt om några veckor och jag började känna mig stressad.
Jag tänkte att jag borde söka fler platser men något i mig sa att jag skulle ha is i magen och vänta.

En dag kände jag starkt, "Nu ringer jag fan honom". :)
Jag vill bara veta.

Så jag ringde, han var inte där, så jag sa att de skulle säga att jag hade ringt och att han visste vem jag var.

Det tog några timmar, sen ringde han upp.
Det första han säger är, "Det lönar sig att vara ihärdig."

Han sa att jag fick praktisera där och att jag skulle komma dit i dagarna och hämta kläder.

Vi hade inte ens träffats och han erbjöd mig praktik? :)

Väl där så satt vi och pratade länge.
Han var en jätte snäll och ödmjuk person. :)

Han sa, "Vi får se vad du tycker om oss och så, så får vi se hur det blir med fortsättning efter praktiken."

Jag kände mig så glad då jag gick därifrån! :)

Så vecka 45 börjar jag praktisera. :) 

Min konstiga natt...

Min natt var sååå konstig....

Jag hade svårt att somna och när jag väl gjorde det så kändes det som att jag pendlade mellan att vara vaken och att sova.

Först flyttade jag på mitt hår på kudden, jag vet inte om jag drömde eller var vaken.

Då kände jag något som rörde min hand!!

Jag satte mig upp och såg en stor skugga flytta sig från min kudde, snabbt!

Jag tänkte "stooor spindel."

Jag kastade mig ur sängen och fick tag i sänglampan och tände den.

Inget...

Jag tittade under kuddarna, under sängen, på kanten av sängen...Inget....

Ok...? var det en dröm eller inte?

Jag somnade igen.

Jag vaknade av att det kände tungt över bröstet, som att någon la sig över mitt bröst.
Bara över bröstet.
Det blev tungt att andas.

Jag öppnade ögonen och tittade ut i mörkret.
Det kändes som vanligt igen.

Sov jag?
Drömde jag?
Var det hunden som la sig nära mig så att mitt täckte drog åts?

Jag vet inte...

Jag somnade om.

Helt plötsligt hör jag en låt spelas högt.

Cajsa-Stina Åkerström, "Fråga stjärnorna om när."

Sen ser jag en kille stå med ryggen mot mig och banka på väggen mittemot sängen.
Han rörde sig framåt längs väggen, och bankade uppe, nere, i mitten.

I samma veva så kände jag tyngden över mig igen.

Något drar lite i mitt täcke, uppe vid axeln.
Någon/ nått börjar ta tag i mina armar och bända bort dem från kroppen.
De låg över min mage och bröst.

Mina armar var stela, jag försökte skrika "NEJ!"
Jag fick inte fram något!

Panik, de håller i mina armar och försöker få dem utmed sidorna,
eller inte vet jag vad som händer!!!

Tillslut lyckas jag få till ett högt, klart, "NEEJ!!

Bara det att jag gör det så tydligt så att jag hör det, för jag är vaken.

Vaknade jag nu?

Vad var det som hände?

Är det något gammalt minne som hänt?

Finns det något övernaturligt?

Jag lyckades somna om och sov till 5.30, tittade på klockan, en timme kvar tills den skulle ringa, somnade om.

I dag då jag skriver detta inlägg så fann jag låten av henne på Youtube.
Texten är lite lustig att höra, med tanke på den resa jag nyss gjort.

Jag har inte en aning om vad detta betyder/är.

Hoppas att jag snart får veta.

Det var en konstig natt...

https://www.youtube.com/watch?v=iOQbjxl4LKo

Målet att bli frisk, del 4

Jag letade vidare efter minnen.

Helt plötsligt befann jag mig i mammas lägenhet.

Jag var ca 10 år, stod i köket.

Mamma och hennes kille bråkade som bara den.

Jag gick fram till en låda i köket och öppnade den.
Där låg en massa stora knivar.

Jag valde en, satte den mot magen och gick fram till mamma och hennes kille.

"Om ni inte slutar att bråka så kommer jag att hugga mig själv i magen."
Sa jag och tryckte kniven hårdare mot magen.

De lugnade sig lite och jag gick in i mammas sovrum med telefonen.

Där ringde jag mitt syskon som bodde på samma ort som mig.

Jag grät och berättade allt, "Får jag komma över till dig nu?" frågade jag.

Mitt syskon sa: "Nej".

När jag gick igenom detta i mitt huvud så gjorde det så ont.
Vilket svek.....

Helt plötsligt såg jag mitt vuxna jag komma in i lägenheten.
Stegade rakt fram till sovrummet med bestämda steg,
slet upp dörren till sovrummet, böjde sig ner mot lilla jag, och lyfte upp mig.
Lilla jag satt i stora jags famn och blev utburen ur lägenheten.

Jag såg framför mig hur mitt vuxna jag sa till mitt lilla jag:
"Du är trygg nu, jag älskar dig, du är trygg nu."

Jag blev alldeles varm och log stort för mig själv och kände sån lättnad i kroppen.
Sen somnade jag.

(jag minns att då jag gick i terapi så gjorde hon något liknande.
Att man skulle "rädda" sig själv med sin vuxna person.)

Lördag: Inget blod....
Inget blod??!
Va??
Det var helt borta!

Som att stänga av en kran!

Jag blev så glad och lycklig, jag kom på mig själv att säga, Tack!
högt för mig själv. :)

Jag är inte helt hundra i magen än men det absolut värsta är över.
Det som är nu, är så lite och går inte ens att jämföra med det som var för några dagar sen.

Det är helt sjukt vad vi är kapabla till!
Vilken makt vi själva har. :)

Jag tror på det här och detta är andra gången som jag gör mig själv frisk. :)

Jag fick höra om en forskare som skrivit böcker och så.
Han heter Bruce Lipton.
Jag ska försöka att få tag i hans bok som finns på svenska.
Annars finns det massor material på engelska.
Han finns även på Youtube.

Info på nätet:

"Det finns ny forskning från stamscellsforskaren Bruce Lipton som visar att våra celler styrs av hur vi tänker och våra inlärda mönster från barndomen.
Med andra ord - vi KAN själva förändra vår livsstil, ändra synsätt, förändra stress till att bli friska/må bättre. Läs gärna på hans hemsida om hur stamceller kan bli olika saker beroende på hur de styrs och hur vi kan vara delaktiga i det."

Så detta var en delning av det jag har upplevt den senaste veckan.
Lite väl personligt kanske, men vill gärna dela med mig. :)

Vissa tycker kanske att detta är humbug, men tack ändå att du tog dig tid att läsa.

Alla regisserar sig eget liv själv. :)

Klart som fan att jag vacklar i min trygghet i bland, jag blir rädd, osäker...
Jag är ingen supermänniska. :)
Men jag får påminna mig själv om att sluta känna dessa negativa tankar.
Vissa dagar mer och vissa dagar mindre.
Jag måste påminna mig om att känna tillit, allt löser sig. :)


Stor värme och kärlek till er alla!

Målet att bli frisk, del 3

Tisdag: Magnetröntgade tunntarmen.
Drack sorbitol, fick även medicin, magen i uppror, blödde på kvällen.

Onsdag: Blödde mycket, två ggr.
Plockade fram min bok, "Resan" av Brandon Bays.
Började läsa den och blev väldigt inspirerad.
Läste också ur boken av Deepak Chopra,
"skapa dig själv på nytt, återupptäck kroppen och låt själen återuppstå."

Blev väldigt inspirerad att lyckas bli frisk.
Kunde hon i "Resan, " då kunde jag!

Jag förstod att jag måste känna tillit, tilit till att det kommer att fungera.
Tilliten måste verkligen förankras i en själv.
Man måste verkligen tro på att det fungerar.

Hos mig kändes det som en tung känsla i mellangärdet, när det förankrades.
Jag bara visste.

Torsdag: Blödde mycket, 2 ggr.
 Letade fram vägledd meditation på Youtube.
Körde den direkt på morgonen. Tog 10 min.

Jag plockade också fram en träningsvideo och körde lätt dans i ca 20 min.
Man öppnar upp kroppen och låter energin flöda.

Vid stillasittande så stagnerar energin i kroppen.
Så det räcke inte bara med promenader.
Man måste stretcha eller som jag gjorde, dansa. ;)

Jag letade efter roliga klipp på nätet så jag fick skratta.
Skratt är som massage för organen. :)
Påverkar också sinnet.
Man blir mer positiv.

Jag tänkte på allt som gör mig glad i min vardag, lät känslan verkligen infinna sig hos mig och log då jag tänkte dessa tankar.

Jag åt mitt gröna till mat och man får tänka att det ska vara lättsmälta saker.
Tugga noga, äta sakta, koka, ja, lite så.

Fredag: Blödde...men...blodet var inte färskt.
Tänk om det var från högre upp??
Nej, jag får inte tänka så.
Det ÄR för att blodet är gammalt, det har slutat att blöda, intalade jag mig själv.
Jag mediterade igen, hittade en vägledd meditation om läkning.
Jag föreställde mig hur ett starkt sken spred sig i tarmarna och hur sår började att försvinna då skenet svepte över dem. Jag tog fram en känsla i kroppen av välbehag, jag verkligen koncentrerade mig på att känslan skulle bli stark samtidigt som jag såg skenet för mitt inre.

På kvällen då jag la mig så började jag att tänka på vad jag läst i boken, resan.
Att hon hade bearbetat jobbiga minnen.
Att man inte ska vara rädd då det kommer upp något jobbigt från förr.

Man ska känna känslan, vara i mörkret och verkligen känna och sen ta sig därifrån.

Jag började leta i minnet, lät hjärnan själv leta, tvingade inte fram nåt.
Jag svepte över händelser ur barndomen.

Tänkte på den ena mannen som hade tafsat på mig då jag var ca 9 år.
Såg det framför mig, jag kände inget speciellt av det.
Jag har nog bearbetat det mycket förr.
Jag så en lång korridor framför mig, med dörrar.
Han stod framför mig och jag började slå honom ordentligt.
Jag hade en kofot och misshandlade honom massor, han föll ned på golvet och jag sparkade in honom i ett av de svarta rummen som fanns bakom dörrarna, dörren smällde igen och låstes.

Sen gick jag fram till den andra mannen som tafsat på mig då jag var 14 år.
Slog och sparkade honom. Han föll till marken och jag tog sats och sparkade honom så han flög mot en av dörrarna som öppnades till ett mörkt rum, dörren smällde igen och låstes.

Fortsättning följer....

Målet att bli frisk, del 2

Jag har, för några månader sen, börjat ta msm och omega 3, varje dag.

Msm är svavel och finns naturligt i växter och djur men vi får inte i oss tillräckligt.
Det är bra mot reumatism, leder, muskler, hy, osv, osv.

Naglar och hår frodas av msm.
Vissa som tränar använder msm.

Vissa säger att man ska trappa upp men jag har hållit mig på ett kryddmått om dagen.

Jag försöker också använda Gurkmeja.
Gurkmeja är jätte bra mot inflammationer och andra sjukdomar i kroppen.
Har jag det inte i mat så brukar jag koka upp vatten och ha i det, plus lite honung och dricka som te.

Jag har blivit strikt med maten, mycket grönt, färskt!
Grönkål, vitkål, morot, broccoli, blomkål, spenat, groddar, osv.
Bara färskt och dessutom ekologiskt. 
Jag steker, kokar eller äter som det är.

Absolut inget vete/gluten, sen två år tillbaka.
Minimalt med socker, ingen mjölk.
Inget godis, inge chips.

Socker är ett kapitel för sig...
Finns hur mycket info som helst om hur farligt det är.
Det göder cancerceller...bara det är skrämmande.

Då menar jag vitt socker.

Vissa dieter säger att man inte ska äta frukt tex, för de innehåller socker.
Jag håller inte riktigt med, det är naturligt socker och det växer naturligt på denna planet.
MEN, om man försöker bli frisk i sin tarm så ska man inte övergöda candidan.
Candida är en jästsvamp som vi alla har naturligt i tarmen.

Vilket många människor har problem med.
Gaser, uppblåshet osv.
Då gynnar all typ av socker, candidans växtlighet.
Så för att döda den så bör man inte överkonsumera annat typ av socker heller.
Men då pratar vi om en period.
(Sen står det fakta på nätet att man inte ska svälta ut candida då den kommer tillbaka kraftigare nästa gång.)

Lagom är bäst. ;)

Nuförtiden läser jag innehållsförteckningar på det mesta jag köper.
De smyger in socker och vete där man minst anar det.
Jag undviker också, soja, sorbitol, maltodextrin, druvsocker, aspartam, jästextrakt, osv.

Och som sagt, jag försöker äta så mycket giftfri mat som möjligt.
Äter sällan rött kött, om jag gör det så köper jag eko.
Äter dock inte gris längre.
Så det blir mest kyckling och fisk.

När det gäller kvällssnacks, vilket jag är svag för, så finns det hur mycket alternativ som helst.
Jag har inte ens prövat hälften.

Har köpt mandelmjöl, använder det som panering tex med ägg.
Hur gott som helst.
Det finns fiberhusk, bovetemjöl, rismjöl, kokosmjöl, osv.

Man kan baka och göra allt, precis som man gjorde med vete.
Bara att googla. :)

Brukar göra chokladbollar i bland, de håller länge.
Blandar i hop, mandelmjöl, hackade färska dadlar, lite glutenfri havre, smör, kakao.
Sen rullar jag dem i kokosflingor och ställer i kylen.

Eller så steker jag äpplen i skivor, häller i lite kokosflingor och gör grädde till. :)

Men finns mycket mer att göra, kanelbullar, pajer, osv, osv.

Detta är en grymt bra livsstil, för alla faktiskt. :)

Dock är jag strikt med vissa ämnen, som folk med tarmsjukdomar borde vara för att bli friska.

När man har haft en frisk tarm i åtminstone ett år, då behöver man inte vara så hård med tex jästextrakt.

Fortsättning följer.....

Målet att bli frisk

Jag har ju mått upp och ned i magen.

Tanken slog mig en dag, jag tar ju lokalbehandling, som innehåller kortison.
Vilket gör så att kroppen inte producerar sitt naturliga kortisol i samma utsträckning.

Då när jag började bli bättre av lokalmedicinen så började jag att trappa ned och så blev jag sakta dålig i magen igen. Så jag började med medicinen igen. Osv
En cirkel som jag har fattat, är en ond cirkel.

Kroppen får aldrig ta hand om sjukdomen själv.

Så jag mailade med en tjej först, som jag brukar skriva med när jag har funderingar.
Hon har varit frisk i 10 år.

Hon sa precis det jag hade misstänkt själv.
Hon hade haft kontakt med fler som också var i denna onda cirkel.

Så jag gjorde ett försök....
Jag trappade ned på lokalbehandlingen, började bli dålig igen, men gav mig fan på att det skulle vända.

Det tog ca 2 veckor.
Så vände det. :)
Jag började att bli bra....

Dagarna efter jag började bli bra, hade jag en inbokad tunntarms, magnetröntgen.
Då jag kom till sjukhuset så fick jag dricka en liter av nån sorbitol lösning.
Plus att de sprutade in medicin i mig som gjorde att tarmarna slappnade av och låg helt stilla.

Jag visste att sorbitol verkligen ska undvikas av folk med tarmsjukdomar.
Vad hände?
Jo, min mage gjorde sånt uppror och innan läggdags kom det blod....

I några dagar så rann det ur blod ur mig.
Jag blev rädd.
Jag tänkte på vad det innebar att vara jätte sjuk och ta läskiga mediciner.

Skulle jag ta lokalbehandling, som jag hade hemma, bara för att lindra lite?
Nä, då pajjar jag allt igen.
Kroppen måste få en chans att fixa detta själv!

Så jag lät bli... med lite rädsla.

Jag letade fram boken som gett mig inspiration 2012, som var början på min resa att bli frisk.

"Resan" av Brandon Bays.
Sann historia om en kvinna som har en jätte stor tumör i magen och hon blödde.
Tumören var stor som en basketboll.
Läkarna sa att hon måste operera bort den inom en månad och att hon blödde dagligen, det var inte alls bra.

Hon gav sig fan på att hon kunde lösa det själv.

Hon åt nyttigt innan och mediterade och hade en väldigt sund livsstil.
Hon började att äta ännu mer nyttigt, gick på massage och mediterade, mm.
Verkligen la krut på allt.

Efter 2 dagar så slutade hon att blöda....
Efter några veckor så hade den krympt.

Men något saknades...
Hon kom på att hon hade vissa minnen från förr som fortfarande gjorde ont då hon tänkte på dem.
Så hon beslöt sig för att bearbeta dem ordentligt.

Efter 6 veckor av sin resa, så var tumören helt borta.

Här var jag... med mycket blod, smärta och rädsla.
Men, fast beslutsam att målmedvetet bli frisk och att förbli frisk framöver!

Fortsättning följer....