Dag 22

Fan i dag har vi varit i hop i 6 månader!

Han ringde i går med internet, så vi pratade nästan i en timme. :)

Efter ca 30 min så bröts samtalet, han ringde upp lite senare, det visade sig att det berodde på strömavbrott i hela området, vilket inte är ovanligt....

Han sa flera ggr under samtalet:

"När kommer du till Istanbul då?"
"Blir det nåt Istanbul eller? Jag saknar ju dig!"
"MEN..... Istanbul!! Kommer du eller, byt inte samtalsämne."
"Jag saknar dig......fan... när kommer du till Istanbul?"

"Men jag vet inte..... Det handlar ju om hundvakt och pengar." sa jag.

"Men jag betalar allt åt dig, ok?" sa han.

Senare i slutet av samtalet sa han:

"Det kanske är dumt att åka till Istanbul, vi kanske ska hålla i pengarna... men fan, jag saknar ju dig."

I början av samtalet sa han:

"Jag funderar och funderar....Det är ju så lätt att tjäna pengar här....
Vad skulle du säga om att komma och bo här i ett par månader?
Så kan jag tjäna i hop pengar åt oss."

"Men du... Jag har ju min skola....Sen tycker jag att vi ska börja vårat liv i Sverige, jag trivs här, sen får vi se vad framtiden har." sa jag.

"Jo, det är sant....Jag har oxå tänkt så... Bara funderar..." sa han.

Jag frågade om han kände sig frustrerad över sin situation och att det väcker mycket tankar, och så var det.

Jag vet vad han menar...det känns som att livet är pausat på nåt sätt.

Han sa att det verkar så svårt i Sverige ang att tjäna bra pengar, att tex hans utbildning inte har någon betydelse här utan att han måste börja från början.

Jag sa att man kan ha det bra ekonomiskt i Sverige, men man kanske måste kämpa lite mer för att komma dit men med hans driv så kan han nog åstadkomma mycket.

Jag tänkte maila kvinnan på migrationsverket på måndag och fråga om hon har fått ärendet.
Men jag kan inte hålla mig, så jag mailar i dag.