Dag 17

Han ringde dagen efter, sa att han inte haft möjlighet att ringa förut.
Han berättade att då han hade kört till huvudstaden och legat i ca 120km/tim så hade ena däcket gått sönder.

Kul att höra.
Men allt hade gått bra, inget hände, han stannade och bytte däcket.

Han var låg, lät ledsen.
Jag var ju på bättre humör de senaste dagarna så först reagerade jag inte.

Han sa att han inte är sig själv och inte varit det på ett tag.
Han saknar mig så mycket och det är så jobbigt att vara där när han vill vara här med mig.

När vi la på, som vanligt efter 5 min, så högg det till i bröstet.
Det gjorde ont att ha hört honom sådär...

I går sken solen, massor med folk var ute och gick, folk börjar ta ut sina fina bilar.
Våren är alltså påväg helt klart.

Då kände jag starkt att jag saknade honom.

Jag vill inte vara själv, jag saknar hans närhet, att vi var som ett team.
Hade han varit här så hade vi oxå gått ut i solen med hunden.

Så jag ringde, med mitt vanliga abonnemang.... 15:-/ min...
Jag sa bara att jag saknar honom och han sa sen att han skulle försöka ringa senare.

Han ringde senare, via internet.
Han kunde bara prata kort, så vi pratade i 5 minuter.

Det krånglade under hela samtalet så det var mycket "Va?!".
Jag försökte berätta en sak och han hörde ca 3 ord åt gången så jag fick upprepa mig hela tiden.

Han var tvungen att avsluta och sa att han skulle försöka ringa mig senare.
Det tog tid att säga det för att det krånglade hela tiden.

"Jag ringer........."
"Va?"
"Jag ringer dig senare för....."
"Va?"
"Ok?"
"ok vad? Vad sa du från början?"
"Jo, jag sa att......"
"Va?"

Till slut tappade jag tålamodet!

Jag skrek: "HELVETES JÄVLA SKIT INTERNET!!!!"

Han skrattade till lite, han hörde väl vissa ord och helvetes jävla skit lärde han sig av mig då han var här i Sverige då jag tappade tålamodet på nåt en dag. :)

Så vi avslutade med att jag tillslut fattade att han sa att han skulle avsluta och försöka att ringa mig senare.

Men det blev inte så....