Jag tänkte på i går vad min sambo måste göra för att komma hit.
Jag behöver ju inte tveka på ifall han älskar mig. :)
Det finns inga bussar eller tåg där vart han bor för att tex ta sig in till huvudstaden, Tripoli.
Man måste ha bil.
För att fixa visum så var han tvungen att åka till huvudstaden, som tar 2 timmar enkel resa.
Han fick inte skjuts eller låna någons bil just den dagen han tänkte fixa det, så han tog taxi.
Billigare än Sverige men ändå, det kostade 500 kr enkel resa, två timmar med taxi. Han betalde 1000 kr för visumet, sen 500 kr för tillbaka resa.
Sen kostade biljetten till Egypten 1.250 kr, enkel biljett.
Han var tvungen att åka redan på måndagen 06.30 till Egypten, i dag alltså.
Han måste ta in på hotell, vilket oxå kostar, för att åka till ambassaden på tisdag morgon.
Det fanns inga andra resor som passade och han vågade inte boka retur biljett då han inte vet om något drar ut på tiden osv med ambassaden.
Sen kostar ju taxi där och sen ska han betala biljett tillbaka till Libyen oxå.
Sen biljetten till Sverige. ;)
Så det är väldigt omständigt, inte som här direkt, ta tunnelbanan eller bilen in till T-Centralen, fixa det man ska och åka hem. ;)
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
1 månad, 9 dagar
I helgen har det varit full rulle känns det som.
Fredag, jobbade jag extra, hem och målade färdigt.
Lördag, jobbade extra, promenad med hunden och en kompis, träffade sen en annan kompis och vi åkte till en tredje kompis.
Söndag, ordentlig skogspromenad med en kompis jag inte har sett på 5 månader, sen middag hos min pappa.
Måndag, ny kurs i skolan börjar. Larm och övervakning.
Dock har vi ingen fysisk lektion då.
På måndag blir jag bjuden på lunch av en yrkesvägledare i skolan.
De ska samla alla tjejer på skolan.
Inte en aning om vad de ska prata om men kan tänka mig att det handlar om hur det funkar som tjej där, eftersom vi inte är så många.
I dag skulle min sambo hämta sitt visum och på måndag kväll åker han till Egypten.
Han kunde bara komma dit till ambassaden, tisdag, torsdag och söndag.
Så han vill vara på ambassaden direkt då de öppnar på tisdagen.
Sen återstår ytterligare väntan på kortet.
Men snart är han här..... :)
Fredag, jobbade jag extra, hem och målade färdigt.
Lördag, jobbade extra, promenad med hunden och en kompis, träffade sen en annan kompis och vi åkte till en tredje kompis.
Söndag, ordentlig skogspromenad med en kompis jag inte har sett på 5 månader, sen middag hos min pappa.
Måndag, ny kurs i skolan börjar. Larm och övervakning.
Dock har vi ingen fysisk lektion då.
På måndag blir jag bjuden på lunch av en yrkesvägledare i skolan.
De ska samla alla tjejer på skolan.
Inte en aning om vad de ska prata om men kan tänka mig att det handlar om hur det funkar som tjej där, eftersom vi inte är så många.
I dag skulle min sambo hämta sitt visum och på måndag kväll åker han till Egypten.
Han kunde bara komma dit till ambassaden, tisdag, torsdag och söndag.
Så han vill vara på ambassaden direkt då de öppnar på tisdagen.
Sen återstår ytterligare väntan på kortet.
Men snart är han här..... :)
torsdag 27 mars 2014
Jag har målat!
Jag har målat. :)
Måste ju fördriva tiden i väntan på att han ska komma hem!
Man får en massa idéer då man försöker hitta på något att göra.
Mycket fint med vitt, ser mer städat ut. :)
söndag 23 mars 2014
Samla massor av bevis
Tänkte på en sak, min sambo blev aldrig kallad på intervju.
Vi trodde att jag kanske inte skulle bli kallad på intervju men att han skulle bli kallad i allafall.
Men så blev det inte.
Hon har ju träffat oss live en gång, det gjorde nog mycket.
Sen skickade vi med mycket bevis.
När den som söker ska fylla i webbansökan så ska man bifoga dokument, såsom personbevis och passkopia.
Sen finns det en till som man kan bifoga, det står inte exakt,
"här kan du bifoga bilder."
Jag minns inte vad det står men något med "Bifoga..... och andra dokument."
Där, bifogade vi massa bilder som visade att vi var ett par, julafton i hop med andra, han och min pappa, jag hade sparat sms från den dagen vi träffades och hade tagit skärmdump på dem och skickat med, på dem står det ju datum.
Så jag rekommenderar andra som är i samma sits, skicka med massor av bevis.
Det underlättar arbetet för dem och hjälper en själv. :)
Vi trodde att jag kanske inte skulle bli kallad på intervju men att han skulle bli kallad i allafall.
Men så blev det inte.
Hon har ju träffat oss live en gång, det gjorde nog mycket.
Sen skickade vi med mycket bevis.
När den som söker ska fylla i webbansökan så ska man bifoga dokument, såsom personbevis och passkopia.
Sen finns det en till som man kan bifoga, det står inte exakt,
"här kan du bifoga bilder."
Jag minns inte vad det står men något med "Bifoga..... och andra dokument."
Där, bifogade vi massa bilder som visade att vi var ett par, julafton i hop med andra, han och min pappa, jag hade sparat sms från den dagen vi träffades och hade tagit skärmdump på dem och skickat med, på dem står det ju datum.
Så jag rekommenderar andra som är i samma sits, skicka med massor av bevis.
Det underlättar arbetet för dem och hjälper en själv. :)
fredag 21 mars 2014
Kroppar hit och dit
Det skrivs mycket om kroppar och ideal nu.
En 28 årig tjej la ut en film på sin kropp och visade hur en "vanlig" kropp ser ut efter 2 barnfödslar.
Jag har för mig att det stod, "Såhär ser en vanlig kropp ut. Utan dieter och träning."
En vanlig kropp?
Det fick mig att tänka.
Vad är en vanlig kropp?
Är inte min kropp oxå en vanlig kropp även om den inte ser ut som hennes?
Ja, en kropp kanske inte blir så fit efter att man har fött barn, om man inte tränar.
Det är naturligt att det blir så.
Vem lär ut det? Att det är naturligt? Ingen.
I tonåren, om man inte överkonsumerar socker eller har nån sjukdom, så brukar man ha en "fit" kropp.
Sen ändras den med åldern, beroende på hur du tar hand om dig och vad du har för anlag.
Tyvärr så har media EN bild på en kropp, det skapar, hur folk "tror" att en kropp ska se ut.
Det gäller väl även porrfilm...
Unga människor tror att sex ska vara som på en p-rulle.
Men att vara i nuet, vara i kontakt med varandra och inse att intensiva blickar och en långvarig kyss kan vara hur häftigt som helst, det lärs inte ut.
Tyvärr så ser jag det ofta bland tjejer, när de ska gå ut på krogen, att de vill "passa in."
Lösögonfransar, tights som håller in magen, tightar till låren och rumpan, löshår, vadderad bh så att brösten ser större ut.
Osv....
Passa in på vad?
Det är ju inte en ärlig bild av dem själva, de försöker vara nåt de inte är.
Vart ligger felet?
Att våra föräldrar inte lär oss allt detta?
Att det inte tas upp i skolan?
Media ger oss en fel bild?
Men ang min egen kropp, jag som ser ut som jag gör, ska inte jag kunna säga att jag är nöjd oxå?
Skulle jag säga högt att jag är stolt över min kropp så blir det väl ramaskri.
Jag går inte på någon diet, jag tränar inte, och jag har en jäkligt snygg kropp, för att snart vara 39 år!
Det jag gör för att ta hand om mig är att jag inte dricker en droppe alkohol, inge läsk, inge tobak, väldigt lite socker, äter massor med frukt och grönt.
Det känns verkligen att vi som är "smala" inte får prata högt om det för att folk kan ta illa upp.
Man får absolut inte säga, "Vad tjock du är." Men man får säga,
"Gud vad smal du är, äter du nåt?"
Som barn och tonåring så är det inte så kul att höra, man får för sig att man inte passar in.
Jag fick mina former väldigt sent, när jag var 18 år tror jag.
Jag minns att jag ofta var avundsjuk på mina vänner, de såg ut som kvinnor.
Jag fick oxå ofta höra, "Oj vad smal du är. Du måste äta mer."
Nä, jag vill slå ett slag för oss som är nöjda och stolta över våra kroppar!
Det tycker jag att vi ska basunera ut, att vi är stolta, oavsett hur ens kropp ser ut!
Alla gillar olika, en del choklad, en del vanilj, en del långt hår, en del kort hår.
En del mulliga, en del smala.
Kan vi inte bara acceptera att alla är olika men ändå precis lika älskvärda?
En 28 årig tjej la ut en film på sin kropp och visade hur en "vanlig" kropp ser ut efter 2 barnfödslar.
Jag har för mig att det stod, "Såhär ser en vanlig kropp ut. Utan dieter och träning."
En vanlig kropp?
Det fick mig att tänka.
Vad är en vanlig kropp?
Är inte min kropp oxå en vanlig kropp även om den inte ser ut som hennes?
Ja, en kropp kanske inte blir så fit efter att man har fött barn, om man inte tränar.
Det är naturligt att det blir så.
Vem lär ut det? Att det är naturligt? Ingen.
I tonåren, om man inte överkonsumerar socker eller har nån sjukdom, så brukar man ha en "fit" kropp.
Sen ändras den med åldern, beroende på hur du tar hand om dig och vad du har för anlag.
Tyvärr så har media EN bild på en kropp, det skapar, hur folk "tror" att en kropp ska se ut.
Det gäller väl även porrfilm...
Unga människor tror att sex ska vara som på en p-rulle.
Men att vara i nuet, vara i kontakt med varandra och inse att intensiva blickar och en långvarig kyss kan vara hur häftigt som helst, det lärs inte ut.
Tyvärr så ser jag det ofta bland tjejer, när de ska gå ut på krogen, att de vill "passa in."
Lösögonfransar, tights som håller in magen, tightar till låren och rumpan, löshår, vadderad bh så att brösten ser större ut.
Osv....
Passa in på vad?
Det är ju inte en ärlig bild av dem själva, de försöker vara nåt de inte är.
Vart ligger felet?
Att våra föräldrar inte lär oss allt detta?
Att det inte tas upp i skolan?
Media ger oss en fel bild?
Men ang min egen kropp, jag som ser ut som jag gör, ska inte jag kunna säga att jag är nöjd oxå?
Skulle jag säga högt att jag är stolt över min kropp så blir det väl ramaskri.
Jag går inte på någon diet, jag tränar inte, och jag har en jäkligt snygg kropp, för att snart vara 39 år!
Det jag gör för att ta hand om mig är att jag inte dricker en droppe alkohol, inge läsk, inge tobak, väldigt lite socker, äter massor med frukt och grönt.
Det känns verkligen att vi som är "smala" inte får prata högt om det för att folk kan ta illa upp.
Man får absolut inte säga, "Vad tjock du är." Men man får säga,
"Gud vad smal du är, äter du nåt?"
Som barn och tonåring så är det inte så kul att höra, man får för sig att man inte passar in.
Jag fick mina former väldigt sent, när jag var 18 år tror jag.
Jag minns att jag ofta var avundsjuk på mina vänner, de såg ut som kvinnor.
Jag fick oxå ofta höra, "Oj vad smal du är. Du måste äta mer."
Nä, jag vill slå ett slag för oss som är nöjda och stolta över våra kroppar!
Det tycker jag att vi ska basunera ut, att vi är stolta, oavsett hur ens kropp ser ut!
Alla gillar olika, en del choklad, en del vanilj, en del långt hår, en del kort hår.
En del mulliga, en del smala.
Kan vi inte bara acceptera att alla är olika men ändå precis lika älskvärda?
1 månad sen han åkte
Det tar ca 15 dagar för honom att få ett visum så att han kan resa till Egypten.
Sen tar det ca 14 dagar för uppehållstillstånds kortet att bli färdigt.
Hm........
Jag vet beslutet, att han kommer hit, men är så jäkla trött på denna väntan!! :)
Sen tar det ca 14 dagar för uppehållstillstånds kortet att bli färdigt.
Hm........
Jag vet beslutet, att han kommer hit, men är så jäkla trött på denna väntan!! :)
onsdag 19 mars 2014
Dag 27
I går hade jag ett otroligt lugn i kroppen.
Helt sjukt var det, så otroligt lugn i hela kroppen.
Som att jag hade fått flera timmars massage.
Jag vet ju att han får komma hit nu.
Tänk att det tog så kort tid, egentligen så tog det bara en vecka.
Han åkte ju strax innan hon gick på semester. (kvinnan på migrationsverket)
Sen var hon på semester, sen var ärendet i Örebro så hon fick det förra veckan.
Hon tog beslutet i fredags, (samma vecka hon fick ärendet) och medelade honom beslutet via mail men mailet hade studsat så vi såg det inte.
I måndags gick jag in på migrationsverkets sida, knappade in hans ärendenr på deras hemsida, det stod att de hade tagit ett beslut, jag mailade till henne direkt och frågade om det jag hade sett.
Då svarade hon att hon mailat i fredags men att det studsade.
Hon hade angett fel mailadress.
Så hon skickade om det, och japp, där var beslutet.
Dock så började hundra tankar att snurra i huvudet.
Allt han och jag måste göra när han kommer hit, osv.
Tex, SFI, arbetsförmedlingen, (allt man bör tänka på som nyanländ invandrare, jag vet inte allt man behöver göra.)
extrajobb, ny garderob så han får plats här hemma ordentligt, osv, osv.
Undra varför jag alltid lägger så mycket energi på att hjälpa andra och fundera ut hur de ska gå till väga.
Jag behöver ju lägga det krutet på mig själv.
Men i dag så började jag sakta fundera på mig själv. :)
Jag ska ringa runt till elektriker företag och fråga om jag kan komma dit på studiebesök ett par timmar.
För att se hur de jobbar.
Om det verkar kul och man kommer bra överens så kan jag fråga om praktik.
Vi ska ju ha det i höst.
Kanske kan man tillomed få sommar jobb..... ;)
Iallafall, han ska ringa Svenska ambassaden i dag, i Egypten.
Boka en tid, åka dit, vänta på uppehållstillstånds kortet.
Så det kanske tar en månad till, man vet aldrig, men det känns såå mycket lättare nu. :)
Helt sjukt var det, så otroligt lugn i hela kroppen.
Som att jag hade fått flera timmars massage.
Jag vet ju att han får komma hit nu.
Tänk att det tog så kort tid, egentligen så tog det bara en vecka.
Han åkte ju strax innan hon gick på semester. (kvinnan på migrationsverket)
Sen var hon på semester, sen var ärendet i Örebro så hon fick det förra veckan.
Hon tog beslutet i fredags, (samma vecka hon fick ärendet) och medelade honom beslutet via mail men mailet hade studsat så vi såg det inte.
I måndags gick jag in på migrationsverkets sida, knappade in hans ärendenr på deras hemsida, det stod att de hade tagit ett beslut, jag mailade till henne direkt och frågade om det jag hade sett.
Då svarade hon att hon mailat i fredags men att det studsade.
Hon hade angett fel mailadress.
Så hon skickade om det, och japp, där var beslutet.
Dock så började hundra tankar att snurra i huvudet.
Allt han och jag måste göra när han kommer hit, osv.
Tex, SFI, arbetsförmedlingen, (allt man bör tänka på som nyanländ invandrare, jag vet inte allt man behöver göra.)
extrajobb, ny garderob så han får plats här hemma ordentligt, osv, osv.
Undra varför jag alltid lägger så mycket energi på att hjälpa andra och fundera ut hur de ska gå till väga.
Jag behöver ju lägga det krutet på mig själv.
Men i dag så började jag sakta fundera på mig själv. :)
Jag ska ringa runt till elektriker företag och fråga om jag kan komma dit på studiebesök ett par timmar.
För att se hur de jobbar.
Om det verkar kul och man kommer bra överens så kan jag fråga om praktik.
Vi ska ju ha det i höst.
Kanske kan man tillomed få sommar jobb..... ;)
Iallafall, han ska ringa Svenska ambassaden i dag, i Egypten.
Boka en tid, åka dit, vänta på uppehållstillstånds kortet.
Så det kanske tar en månad till, man vet aldrig, men det känns såå mycket lättare nu. :)
måndag 17 mars 2014
Dag 25, Beslutet har anlänt...
Vi fick detta på mailen i dag:
- bevilja dig uppehålls- och arbetstillstånd"
Vi grät och skrattade samtidigt på telefon!
Vilken jävla glädje!!!
Det tog bara 2 veckor! Två veckor för dem att ta beslut!! :)
Nu kommer dock lite action för honom.
Han måste ringa den svenska ambassaden i Kairo i morgon bitti.
Boka tid för biometri, de tar foto och fingeravtryck.
Sen gör de ett uppehållstillstånds kort.
Sen kan han komma till Sverige!!! :)
Dock kan tillverkningen av kortet ta upp till 4 veckor.
Sen vet jag inte heller vad de säger i morgon när han ringer och bokar tid.
Hoppas att han får komma dit snabbt.
Dock behöver han boka en flygbiljett dit och skaffa ett visum...
Så, än är han inte här men nu är det givet att han kommer hit i allafall!! :)
"Beslut
Migrationsverket beslutar att
- bevilja dig uppehålls- och arbetstillstånd"
Vi grät och skrattade samtidigt på telefon!
Vilken jävla glädje!!!
Det tog bara 2 veckor! Två veckor för dem att ta beslut!! :)
Nu kommer dock lite action för honom.
Han måste ringa den svenska ambassaden i Kairo i morgon bitti.
Boka tid för biometri, de tar foto och fingeravtryck.
Sen gör de ett uppehållstillstånds kort.
Sen kan han komma till Sverige!!! :)
Dock kan tillverkningen av kortet ta upp till 4 veckor.
Sen vet jag inte heller vad de säger i morgon när han ringer och bokar tid.
Hoppas att han får komma dit snabbt.
Dock behöver han boka en flygbiljett dit och skaffa ett visum...
Så, än är han inte här men nu är det givet att han kommer hit i allafall!! :)
söndag 16 mars 2014
Dag 24, jag sårar honom med min rädsla
Nu ska jag dela med mig av mina innersta tankar som kom till mig i dag.
Det började med att jag kände mig låg, att jag inte ville vara singel.
Nu är jag ju inte singel utan gräsänkling.
Men det var samma känsla som jag haft innan, då jag var singel.
Jag vill ha någon att dela min vardag med, jag känner det jätte starkt.
Så, det har jag känt hela dagen i dag.
Jag la mig i badet och började läsa på google om uppehållstillstånd för sambo.
Flera hade skrivit om sina personliga erfarenheter.
En kvinna hade skrivit att i bland så om det är en kille som är 27 år eller äldre så är de redan gifta och har barn, de ljuger om det och tillomed på deras papper står det att de är ogifta.
Det ledde mig till en ny tanke....
På hans personbevis stod det: Har han varit gift: xxxx. Är han gift: xxxx
Jag blev brydd och sa till honom att det borde stå ja eller nej.
Han blev då brydd och ringde till några kompisar och frågade om de visste varför det stod så.
Efter mycket om och men så sa han att han tror att det beror på att det betyder, nej.
Jag sa att det inte svarade på frågan, då hade de kunnat skriva nej.
Han var lite irriterad över pappret och hoppades att allt skulle funka ändå.
Då jag tänkt tillbaka på denna situation så kom det en ny tanke.
Han pratade ofta om sin systers barn, han visade bilder på dem till och från.
Liknade de honom??
Ja..... typ... de gör de ju.
Då kom tanken starkt, Tänk om han redan är gift och har barn??
Men, när jag sa till honom häromdagen, att jag ville köpa nya möbler, så sa han:
"Vänta tills jag kommer dit ist, tills jag får ett arbete, det är ju bättre ekonomiskt."
Men tänk om det bara är kärleken till honom som gör mig blind?
Att jag inte ser signaler?
Han ringde kort nu, det var strömavbrott i området så han ringde vanligt.
Vi hade ca 5 minuter innan hans pengar var slut på kortet.
Jag ville testa honom så jag frågade honom direkt:
"Om jag skulle säga nu att jag inte älskar dig längre...Vad gör vi då?"
Han blev alldeles tyst i luren och sa sen:
"Va...va...d...sa.. du?? Älskar du inte mig längre??"
Jag fortsatte: "Jag frågade dig, vänd inte på frågan."
Upprörd på rösten svarade han:
"Hur kan du fråga mig detta? Efter allt vi har gått igenom? Efter all den kärlek vi har delat under denna tid!! Är det så, att du inte älskar mig??"
"Klart jag älskar dig! Jag ville bara veta..... för jag blir rädd..." sa jag.
"Fattar du inte vad du gör med mig?? Dina ord gjorde sjukt ont, det kändes direkt i mitt bröst då du sa så. Jag kan inte fatta hur du kan säga en sån knäpp sak?! Fy fan..."
Jag blev ledsen och svarade:
"Men jag får sådana här tankar i bland, jag är så jävla rädd! Jag har ju så dåliga erfarenheter av kärlek så jag grips av panik i bland. Jag vill inte stå där sen, utan barn och allt. Jag tänker tyvärr inte på att jag sårar dig...."
Han svarade:
"Jag fattar inte hur du kan säga en sån här sak...."
Sen bröts samtalet.....
Jag vet vad många tänker som känner mig och läser detta.
Fy fan Rebecca! Vad håller du på med? Ska du stöta bort honom?!
Sluta för i helvete!
Jag vet....
Helt sjukt! Speciellt då jag läser igenom det jag har skrivit, hur kunde jag??
Det är svårt i bland.
Man formas av sin uppväxt och sina personliga erfarenheter.
Alla hanterar det på olika sätt.
Jag har kommit en jäkla bra bit på vägen, utan att ha fallit i droger och annat.
Men mitt största problem, då det blivit bra mycket bättre i dag, är dock tilliten till andra.
Framförallt i kärlek.
Min erfarenhet av kärlek är att den gör ont.....
Så då jag helt plötsligt får massa kärlek som är ärlig, då vet jag inte hur jag ska hantera den...
För jag är van att kärlek betyder smärta...
När rädslan sätter sina kyliga, knotiga armar runt en så är det svårt att bryta sig loss....
Det började med att jag kände mig låg, att jag inte ville vara singel.
Nu är jag ju inte singel utan gräsänkling.
Men det var samma känsla som jag haft innan, då jag var singel.
Jag vill ha någon att dela min vardag med, jag känner det jätte starkt.
Så, det har jag känt hela dagen i dag.
Jag la mig i badet och började läsa på google om uppehållstillstånd för sambo.
Flera hade skrivit om sina personliga erfarenheter.
En kvinna hade skrivit att i bland så om det är en kille som är 27 år eller äldre så är de redan gifta och har barn, de ljuger om det och tillomed på deras papper står det att de är ogifta.
Det ledde mig till en ny tanke....
På hans personbevis stod det: Har han varit gift: xxxx. Är han gift: xxxx
Jag blev brydd och sa till honom att det borde stå ja eller nej.
Han blev då brydd och ringde till några kompisar och frågade om de visste varför det stod så.
Efter mycket om och men så sa han att han tror att det beror på att det betyder, nej.
Jag sa att det inte svarade på frågan, då hade de kunnat skriva nej.
Han var lite irriterad över pappret och hoppades att allt skulle funka ändå.
Då jag tänkt tillbaka på denna situation så kom det en ny tanke.
Han pratade ofta om sin systers barn, han visade bilder på dem till och från.
Liknade de honom??
Ja..... typ... de gör de ju.
Då kom tanken starkt, Tänk om han redan är gift och har barn??
Men, när jag sa till honom häromdagen, att jag ville köpa nya möbler, så sa han:
"Vänta tills jag kommer dit ist, tills jag får ett arbete, det är ju bättre ekonomiskt."
Men tänk om det bara är kärleken till honom som gör mig blind?
Att jag inte ser signaler?
Han ringde kort nu, det var strömavbrott i området så han ringde vanligt.
Vi hade ca 5 minuter innan hans pengar var slut på kortet.
Jag ville testa honom så jag frågade honom direkt:
"Om jag skulle säga nu att jag inte älskar dig längre...Vad gör vi då?"
Han blev alldeles tyst i luren och sa sen:
"Va...va...d...sa.. du?? Älskar du inte mig längre??"
Jag fortsatte: "Jag frågade dig, vänd inte på frågan."
Upprörd på rösten svarade han:
"Hur kan du fråga mig detta? Efter allt vi har gått igenom? Efter all den kärlek vi har delat under denna tid!! Är det så, att du inte älskar mig??"
"Klart jag älskar dig! Jag ville bara veta..... för jag blir rädd..." sa jag.
"Fattar du inte vad du gör med mig?? Dina ord gjorde sjukt ont, det kändes direkt i mitt bröst då du sa så. Jag kan inte fatta hur du kan säga en sån knäpp sak?! Fy fan..."
Jag blev ledsen och svarade:
"Men jag får sådana här tankar i bland, jag är så jävla rädd! Jag har ju så dåliga erfarenheter av kärlek så jag grips av panik i bland. Jag vill inte stå där sen, utan barn och allt. Jag tänker tyvärr inte på att jag sårar dig...."
Han svarade:
"Jag fattar inte hur du kan säga en sån här sak...."
Sen bröts samtalet.....
Jag vet vad många tänker som känner mig och läser detta.
Fy fan Rebecca! Vad håller du på med? Ska du stöta bort honom?!
Sluta för i helvete!
Jag vet....
Helt sjukt! Speciellt då jag läser igenom det jag har skrivit, hur kunde jag??
Det är svårt i bland.
Man formas av sin uppväxt och sina personliga erfarenheter.
Alla hanterar det på olika sätt.
Jag har kommit en jäkla bra bit på vägen, utan att ha fallit i droger och annat.
Men mitt största problem, då det blivit bra mycket bättre i dag, är dock tilliten till andra.
Framförallt i kärlek.
Min erfarenhet av kärlek är att den gör ont.....
Så då jag helt plötsligt får massa kärlek som är ärlig, då vet jag inte hur jag ska hantera den...
För jag är van att kärlek betyder smärta...
När rädslan sätter sina kyliga, knotiga armar runt en så är det svårt att bryta sig loss....
fredag 14 mars 2014
Balkongrenovering
Jag brukar ju inte påverkas av väder, ok är det sol så blir man extra glad men jag brukar inte bli nere om det regnar eller är mulet.
Det är ju bara ett väder. :)
Men en sak har jag tänkt på....
De byter ju ut våra balkonger.
Jag måste ha fördraget pga hunden, skulle han se dem utanför så skulle han bli galen! :)
Vaktinstinkter.
Så jag har fördraget och även extra skydd för att det inte ska synas igenom.
De har även plastat för fönstren och har även plast på byggnadsställningen.
Så jag har fått flytta alla blommor till köket.
Det påverkar mig lite...att ha såhär...rörigt och mörkt....
Sen väcks jag klockan 07 varje morgon av väsen från dem....
Så man har ett litet stresspåslag i kroppen hela tiden.
Det ska bli sååååå skönt när de är färdiga!
Tänk att kunna öppna upp och släppa in luft!
Det är ju bara ett väder. :)
Men en sak har jag tänkt på....
De byter ju ut våra balkonger.
Jag måste ha fördraget pga hunden, skulle han se dem utanför så skulle han bli galen! :)
Vaktinstinkter.
Så jag har fördraget och även extra skydd för att det inte ska synas igenom.
De har även plastat för fönstren och har även plast på byggnadsställningen.
Så jag har fått flytta alla blommor till köket.
Det påverkar mig lite...att ha såhär...rörigt och mörkt....
Sen väcks jag klockan 07 varje morgon av väsen från dem....
Så man har ett litet stresspåslag i kroppen hela tiden.
Det ska bli sååååå skönt när de är färdiga!
Tänk att kunna öppna upp och släppa in luft!
Dag 22
Fan i dag har vi varit i hop i 6 månader!
Han ringde i går med internet, så vi pratade nästan i en timme. :)
Efter ca 30 min så bröts samtalet, han ringde upp lite senare, det visade sig att det berodde på strömavbrott i hela området, vilket inte är ovanligt....
Han sa flera ggr under samtalet:
"När kommer du till Istanbul då?"
"Blir det nåt Istanbul eller? Jag saknar ju dig!"
"MEN..... Istanbul!! Kommer du eller, byt inte samtalsämne."
"Jag saknar dig......fan... när kommer du till Istanbul?"
"Men jag vet inte..... Det handlar ju om hundvakt och pengar." sa jag.
"Men jag betalar allt åt dig, ok?" sa han.
Senare i slutet av samtalet sa han:
"Det kanske är dumt att åka till Istanbul, vi kanske ska hålla i pengarna... men fan, jag saknar ju dig."
I början av samtalet sa han:
"Jag funderar och funderar....Det är ju så lätt att tjäna pengar här....
Vad skulle du säga om att komma och bo här i ett par månader?
Så kan jag tjäna i hop pengar åt oss."
"Men du... Jag har ju min skola....Sen tycker jag att vi ska börja vårat liv i Sverige, jag trivs här, sen får vi se vad framtiden har." sa jag.
"Jo, det är sant....Jag har oxå tänkt så... Bara funderar..." sa han.
Jag frågade om han kände sig frustrerad över sin situation och att det väcker mycket tankar, och så var det.
Jag vet vad han menar...det känns som att livet är pausat på nåt sätt.
Han sa att det verkar så svårt i Sverige ang att tjäna bra pengar, att tex hans utbildning inte har någon betydelse här utan att han måste börja från början.
Jag sa att man kan ha det bra ekonomiskt i Sverige, men man kanske måste kämpa lite mer för att komma dit men med hans driv så kan han nog åstadkomma mycket.
Jag tänkte maila kvinnan på migrationsverket på måndag och fråga om hon har fått ärendet.
Men jag kan inte hålla mig, så jag mailar i dag.
Han ringde i går med internet, så vi pratade nästan i en timme. :)
Efter ca 30 min så bröts samtalet, han ringde upp lite senare, det visade sig att det berodde på strömavbrott i hela området, vilket inte är ovanligt....
Han sa flera ggr under samtalet:
"När kommer du till Istanbul då?"
"Blir det nåt Istanbul eller? Jag saknar ju dig!"
"MEN..... Istanbul!! Kommer du eller, byt inte samtalsämne."
"Jag saknar dig......fan... när kommer du till Istanbul?"
"Men jag vet inte..... Det handlar ju om hundvakt och pengar." sa jag.
"Men jag betalar allt åt dig, ok?" sa han.
Senare i slutet av samtalet sa han:
"Det kanske är dumt att åka till Istanbul, vi kanske ska hålla i pengarna... men fan, jag saknar ju dig."
I början av samtalet sa han:
"Jag funderar och funderar....Det är ju så lätt att tjäna pengar här....
Vad skulle du säga om att komma och bo här i ett par månader?
Så kan jag tjäna i hop pengar åt oss."
"Men du... Jag har ju min skola....Sen tycker jag att vi ska börja vårat liv i Sverige, jag trivs här, sen får vi se vad framtiden har." sa jag.
"Jo, det är sant....Jag har oxå tänkt så... Bara funderar..." sa han.
Jag frågade om han kände sig frustrerad över sin situation och att det väcker mycket tankar, och så var det.
Jag vet vad han menar...det känns som att livet är pausat på nåt sätt.
Han sa att det verkar så svårt i Sverige ang att tjäna bra pengar, att tex hans utbildning inte har någon betydelse här utan att han måste börja från början.
Jag sa att man kan ha det bra ekonomiskt i Sverige, men man kanske måste kämpa lite mer för att komma dit men med hans driv så kan han nog åstadkomma mycket.
Jag tänkte maila kvinnan på migrationsverket på måndag och fråga om hon har fått ärendet.
Men jag kan inte hålla mig, så jag mailar i dag.
onsdag 12 mars 2014
Bubbleroom
Är det inte Bubbleroom som ska öppna i Skärholmens centrum?
Spännande att se vad de har.
http://blogfame.se/5/18819/bubbleroom
Spännande att se vad de har.
http://blogfame.se/5/18819/bubbleroom
Dag 20
I dag har han varit borta i 20 dagar.
Om 2 dagar så har vi varit i hop i 6 månader.
Tiden går fort men ändå otroligt långsamt.
Det kliar i fingrarna, jag vill maila till kvinnan på migrationsverket och fråga om hon har fått ärendet.
Men jag ska inte.... Hon sa denna vecka och det är bara onsdag. ;)
I söndags så hittade han ett annat ställe med internet så vi pratade i nästan en timme! :)
Längsta hittills.
Sen i måndags så ringde han inte alls.....
Han hade varit iväg i huvudstaden och varit där hela dan och kom hem sent.
I går så var internet ställena stängda så han ringde mig vanligt i 5 minuter.
Sen ringde han en gång till, vanligt, på kvällen, oxå i 5 minuter.
Nu är jag inte ledsen längre men inte helt avslappnad dock.
Jag saknar honom nu som man har abstinens till tex cigg. :)
Minnet av honom börjar försvinna, alltså det färska.
Vet inte hur jag ska förklara men klart jag minns honom men mer som bilder.
Börjar tappa minnet om hans doft, hur hans hud känns, hans hår känns, osv.
Vissa saker minns jag fortfarande men de försvinner längre och längre bort.
Hjärnan minns mer och mer bilder än verklighet.
Jag vet inte hur jag ska förklara men ni fattar säkert. :)
Hjärnan försöker febrilt hålla kvar i det "färska" minnet från honom men det börjar sakta suddas ut...
Om 2 dagar så har vi varit i hop i 6 månader.
Tiden går fort men ändå otroligt långsamt.
Det kliar i fingrarna, jag vill maila till kvinnan på migrationsverket och fråga om hon har fått ärendet.
Men jag ska inte.... Hon sa denna vecka och det är bara onsdag. ;)
I söndags så hittade han ett annat ställe med internet så vi pratade i nästan en timme! :)
Längsta hittills.
Sen i måndags så ringde han inte alls.....
Han hade varit iväg i huvudstaden och varit där hela dan och kom hem sent.
I går så var internet ställena stängda så han ringde mig vanligt i 5 minuter.
Sen ringde han en gång till, vanligt, på kvällen, oxå i 5 minuter.
Nu är jag inte ledsen längre men inte helt avslappnad dock.
Jag saknar honom nu som man har abstinens till tex cigg. :)
Minnet av honom börjar försvinna, alltså det färska.
Vet inte hur jag ska förklara men klart jag minns honom men mer som bilder.
Börjar tappa minnet om hans doft, hur hans hud känns, hans hår känns, osv.
Vissa saker minns jag fortfarande men de försvinner längre och längre bort.
Hjärnan minns mer och mer bilder än verklighet.
Jag vet inte hur jag ska förklara men ni fattar säkert. :)
Hjärnan försöker febrilt hålla kvar i det "färska" minnet från honom men det börjar sakta suddas ut...
söndag 9 mars 2014
Dag 17
Han ringde dagen efter, sa att han inte haft möjlighet att ringa förut.
Han berättade att då han hade kört till huvudstaden och legat i ca 120km/tim så hade ena däcket gått sönder.
Kul att höra.
Men allt hade gått bra, inget hände, han stannade och bytte däcket.
Han var låg, lät ledsen.
Jag var ju på bättre humör de senaste dagarna så först reagerade jag inte.
Han sa att han inte är sig själv och inte varit det på ett tag.
Han saknar mig så mycket och det är så jobbigt att vara där när han vill vara här med mig.
När vi la på, som vanligt efter 5 min, så högg det till i bröstet.
Det gjorde ont att ha hört honom sådär...
I går sken solen, massor med folk var ute och gick, folk börjar ta ut sina fina bilar.
Våren är alltså påväg helt klart.
Då kände jag starkt att jag saknade honom.
Jag vill inte vara själv, jag saknar hans närhet, att vi var som ett team.
Hade han varit här så hade vi oxå gått ut i solen med hunden.
Så jag ringde, med mitt vanliga abonnemang.... 15:-/ min...
Jag sa bara att jag saknar honom och han sa sen att han skulle försöka ringa senare.
Han ringde senare, via internet.
Han kunde bara prata kort, så vi pratade i 5 minuter.
Det krånglade under hela samtalet så det var mycket "Va?!".
Jag försökte berätta en sak och han hörde ca 3 ord åt gången så jag fick upprepa mig hela tiden.
Han var tvungen att avsluta och sa att han skulle försöka ringa mig senare.
Det tog tid att säga det för att det krånglade hela tiden.
"Jag ringer........."
"Va?"
"Jag ringer dig senare för....."
"Va?"
"Ok?"
"ok vad? Vad sa du från början?"
"Jo, jag sa att......"
"Va?"
Till slut tappade jag tålamodet!
Jag skrek: "HELVETES JÄVLA SKIT INTERNET!!!!"
Han skrattade till lite, han hörde väl vissa ord och helvetes jävla skit lärde han sig av mig då han var här i Sverige då jag tappade tålamodet på nåt en dag. :)
Så vi avslutade med att jag tillslut fattade att han sa att han skulle avsluta och försöka att ringa mig senare.
Men det blev inte så....
Han berättade att då han hade kört till huvudstaden och legat i ca 120km/tim så hade ena däcket gått sönder.
Kul att höra.
Men allt hade gått bra, inget hände, han stannade och bytte däcket.
Han var låg, lät ledsen.
Jag var ju på bättre humör de senaste dagarna så först reagerade jag inte.
Han sa att han inte är sig själv och inte varit det på ett tag.
Han saknar mig så mycket och det är så jobbigt att vara där när han vill vara här med mig.
När vi la på, som vanligt efter 5 min, så högg det till i bröstet.
Det gjorde ont att ha hört honom sådär...
I går sken solen, massor med folk var ute och gick, folk börjar ta ut sina fina bilar.
Våren är alltså påväg helt klart.
Då kände jag starkt att jag saknade honom.
Jag vill inte vara själv, jag saknar hans närhet, att vi var som ett team.
Hade han varit här så hade vi oxå gått ut i solen med hunden.
Så jag ringde, med mitt vanliga abonnemang.... 15:-/ min...
Jag sa bara att jag saknar honom och han sa sen att han skulle försöka ringa senare.
Han ringde senare, via internet.
Han kunde bara prata kort, så vi pratade i 5 minuter.
Det krånglade under hela samtalet så det var mycket "Va?!".
Jag försökte berätta en sak och han hörde ca 3 ord åt gången så jag fick upprepa mig hela tiden.
Han var tvungen att avsluta och sa att han skulle försöka ringa mig senare.
Det tog tid att säga det för att det krånglade hela tiden.
"Jag ringer........."
"Va?"
"Jag ringer dig senare för....."
"Va?"
"Ok?"
"ok vad? Vad sa du från början?"
"Jo, jag sa att......"
"Va?"
Till slut tappade jag tålamodet!
Jag skrek: "HELVETES JÄVLA SKIT INTERNET!!!!"
Han skrattade till lite, han hörde väl vissa ord och helvetes jävla skit lärde han sig av mig då han var här i Sverige då jag tappade tålamodet på nåt en dag. :)
Så vi avslutade med att jag tillslut fattade att han sa att han skulle avsluta och försöka att ringa mig senare.
Men det blev inte så....
fredag 7 mars 2014
Dag 15
I går så ringde jag honom snabbt med mitt vanliga abonnemang...
Jag hade hört på nyheterna att de hade tillfångatagit Kadafis andra son och fört honom till Libyen.
Där ska han sitta fängslad tillsammans med sin bror som redan sitter där.
Det är några andra som vill ha dem men de i Libyen vägrar att lämna ut dem.
Jag blev lite nojjig och ville kolla så att det inte betydde några oroligheter.
Men det troddde han inte att det skulle bli.
Därför ringde jag och frågade.
Han brukar ringa mig på förmiddagen men hade inte gjort det i går.
Han hade massor att göra så han var redan på väg till huvudstaden, ca 2 timmar med bil.
Han avslutade vårat väldigt korta samtal med att tala om att han älskade mig och att han skulle försöka ringa mig senare.
Men han ringde aldrig.
Inte heller nu i förmiddags.
Lite orolig blir jag, samtidigt som jag tänker, äh, allt är lungt.
Hade han varit i Europa, eller något annat land som alltid var lungt, så hade jag inte nojjjat....
Jo, jag mailade ju kvinnan på migrationsverket och frågade om hon hade fått mitt mail förra veckan.
Hon svarade i går:
Jag hade hört på nyheterna att de hade tillfångatagit Kadafis andra son och fört honom till Libyen.
Där ska han sitta fängslad tillsammans med sin bror som redan sitter där.
Det är några andra som vill ha dem men de i Libyen vägrar att lämna ut dem.
Jag blev lite nojjig och ville kolla så att det inte betydde några oroligheter.
Men det troddde han inte att det skulle bli.
Därför ringde jag och frågade.
Han brukar ringa mig på förmiddagen men hade inte gjort det i går.
Han hade massor att göra så han var redan på väg till huvudstaden, ca 2 timmar med bil.
Han avslutade vårat väldigt korta samtal med att tala om att han älskade mig och att han skulle försöka ringa mig senare.
Men han ringde aldrig.
Inte heller nu i förmiddags.
Lite orolig blir jag, samtidigt som jag tänker, äh, allt är lungt.
Hade han varit i Europa, eller något annat land som alltid var lungt, så hade jag inte nojjjat....
Jo, jag mailade ju kvinnan på migrationsverket och frågade om hon hade fått mitt mail förra veckan.
Hon svarade i går:
"Hej!
Ja, jag har fått mailet!
Jag har fortfarande inte fått ärendet som för tillfället ligger i Örebro! Det ska dock skickas till mig så att jag har det i nästa vecka. Fram till dess kan jag tyvärr inget göra i ärendet!"
torsdag 6 mars 2014
Dag 14
Såhär är det:
Det var sjukt jobbigt att veta att han skulle åka, vi skulle skiljas åt fast vi inte ville.
Jag grät, sov dåligt och var stressad/nervös.
På Arlanda var det hemskt, jag önskar ingen det....
Så....
Hade vi vetat:
Hur länge han skulle vara borta.
Att han till 100% skulle komma tillbaka.
Ja, då skulle det vara en HELT annan sak.
Varför skulle jag vara ledsen och nervös då?
Nu vet vi ju inte, blir det 2 månader? 3 månader? 7 månader? 12 månader?
Får han komma tillbaka?
Mitt humör är mycket bättre nu, mer stabilt.
Man "lär" sig, vänjer sig.
Jag är oxå helt ok med att vi bara hörs en gång om dan, i 10 minuter.
Klart det är jobbigt, hur kan man bygga nåt då?
Men vad har jag för val?
Vi hinner knappt berätta nåt för varandra, vi klamrar oss fast vid varandra för glatta livet.
Jag mailade ju kvinnan på migrationsverket förra veckan, frågade om när hon skulle börja med vårat ärende.
Inget svar.
Jag kunde inte hålla mig mer i dag, jag mailade igen:
"Fick du mitt mail förra veckan?"
Nu har han varit borta i 2 veckor, helt sjukt är det, för det känns mycket längre....
I går var jag sur som fan, när han ringde i 2 minuter innan hans telefonkort tog slut, så sa jag: "Varför ska vi höras för?! Det är ingen idé. Vi hinner ju aldrig prata ordentligt ändå! Vi kan höras sen när vi vet mer om migrationsverket!"
Han blev sur av mina ord, sen pep det i luren för att hans pengar var slut, han hann säga: "Jag älskar dig." sen bröts det....
Ja, jag blev sur, det går väl upp och ned...sur för att det gör för ont...
Fick dock dåligt samvete direkt då samtalet bröts....
Det var sjukt jobbigt att veta att han skulle åka, vi skulle skiljas åt fast vi inte ville.
Jag grät, sov dåligt och var stressad/nervös.
På Arlanda var det hemskt, jag önskar ingen det....
Så....
Hade vi vetat:
Hur länge han skulle vara borta.
Att han till 100% skulle komma tillbaka.
Ja, då skulle det vara en HELT annan sak.
Varför skulle jag vara ledsen och nervös då?
Nu vet vi ju inte, blir det 2 månader? 3 månader? 7 månader? 12 månader?
Får han komma tillbaka?
Mitt humör är mycket bättre nu, mer stabilt.
Man "lär" sig, vänjer sig.
Jag är oxå helt ok med att vi bara hörs en gång om dan, i 10 minuter.
Klart det är jobbigt, hur kan man bygga nåt då?
Men vad har jag för val?
Vi hinner knappt berätta nåt för varandra, vi klamrar oss fast vid varandra för glatta livet.
Jag mailade ju kvinnan på migrationsverket förra veckan, frågade om när hon skulle börja med vårat ärende.
Inget svar.
Jag kunde inte hålla mig mer i dag, jag mailade igen:
"Fick du mitt mail förra veckan?"
Nu har han varit borta i 2 veckor, helt sjukt är det, för det känns mycket längre....
I går var jag sur som fan, när han ringde i 2 minuter innan hans telefonkort tog slut, så sa jag: "Varför ska vi höras för?! Det är ingen idé. Vi hinner ju aldrig prata ordentligt ändå! Vi kan höras sen när vi vet mer om migrationsverket!"
Han blev sur av mina ord, sen pep det i luren för att hans pengar var slut, han hann säga: "Jag älskar dig." sen bröts det....
Ja, jag blev sur, det går väl upp och ned...sur för att det gör för ont...
Fick dock dåligt samvete direkt då samtalet bröts....
onsdag 5 mars 2014
Att bromsa är viktigt
Jag är hemma från skolan i dag, och jag var det i går oxå.
Jag kände det starkt i måndags, jag måste bromsa.
Så, jag har sovit tills jag vaknade.
Tyvärr är det ganska svårt att sova då de byter våra balkonger....
Jag vaknar kl 07 av att de står utanför och pratar eller väsnas i närheten.
Men att få bestämma själv när jag ska kliva upp ur sängen, det har varit skönt.
I dag sov jag 11 timmar och blev bara väckt en gång. :)
Det har varit jätte skönt att ta allt i sin egen takt dessa två dagar.
Jag kände det starkt i måndags, jag måste bromsa.
Så, jag har sovit tills jag vaknade.
Tyvärr är det ganska svårt att sova då de byter våra balkonger....
Jag vaknar kl 07 av att de står utanför och pratar eller väsnas i närheten.
Men att få bestämma själv när jag ska kliva upp ur sängen, det har varit skönt.
I dag sov jag 11 timmar och blev bara väckt en gång. :)
Det har varit jätte skönt att ta allt i sin egen takt dessa två dagar.
tisdag 4 mars 2014
Istanbul
Jag vaknade upp i dag med en tanke.
"Undra om inte jag ska åka till Istanbul och möta min sambo där?"
Att båda åker dit och möts där på flygplatsen och är där i ca 4 dagar.
Det som ska lösas då är hundvakt och se om man kan hitta nåt billigt flyg/hotell.
Vi får se hur det går....
"Undra om inte jag ska åka till Istanbul och möta min sambo där?"
Att båda åker dit och möts där på flygplatsen och är där i ca 4 dagar.
Det som ska lösas då är hundvakt och se om man kan hitta nåt billigt flyg/hotell.
Vi får se hur det går....
Fuska på provet
Fick höra av en kille i klassen att han fuskade på provet.
Vi blir ju "vaktade" av lärare när provet görs.
Den som skulle vakta den gruppen han var med i, var inte där hela tiden.
Så han passade på att fuska....
Jag kan ju tycka att prov är för dig själv att se hur mycket du kan.
Tycker inte att det handlar om hur höga betyg man får.
Dessutom säger lärarna att man bara behöver godkänt i ämnen, man behöver ej sträva efter ett högre betyg eftersom framtida arbetsgivare inte bryr sig om det.
Vi blir ju "vaktade" av lärare när provet görs.
Den som skulle vakta den gruppen han var med i, var inte där hela tiden.
Så han passade på att fuska....
Jag kan ju tycka att prov är för dig själv att se hur mycket du kan.
Tycker inte att det handlar om hur höga betyg man får.
Dessutom säger lärarna att man bara behöver godkänt i ämnen, man behöver ej sträva efter ett högre betyg eftersom framtida arbetsgivare inte bryr sig om det.
Telefonkort till utlandet
Jag har köpt några telefonkort för att ringa till min sambo sen han åkte.
De skiljer sig från varandra.
Det bästa hittills är ju Star.
Såklart skulle man oxå få prata längre om man ringde från och till fast telefon.
De skiljer sig från varandra.
Det bästa hittills är ju Star.
Såklart skulle man oxå få prata längre om man ringde från och till fast telefon.
Super East, 35 minuter sa rösten, jag fick prata i 9 minuter.
Star, 23 minuter sa rösten, jag fick prata i 20 minuter.
Metro, något med 20 minuter sa rösten, jag fick prata i 15 minuter.
Så Star håller måttet.
måndag 3 mars 2014
Dag 11
Nu har jag äntligen börjat repa mig.
Det har varit dagar av stor sorg och smärta.
Jag har gråtit varje dag och sovit dåligt.
Ja, det sätter sina spår så jag har varit väldigt känslig.
I fredags var det värst...
Jag gick till skolan för att göra ett prov, jag var gråtfärdig hela vägen dit.
När jag väl kom in i klassrummet så sa jag till läraren, "Kan jag få två minuter bara."
Sen försvann jag in på toaletten.
Där brast det och jag grät i någon minut.
Sen gick jag tillbaka och gjorde provet. (Det gick över förväntan faktiskt.)
Sen gick jag hem och sov nån timme och då jag vaknade så grät jag igen nån minut och sen låg jag och stirrade ut genom fönstret en stund.
Jag gick ut med hunden och tvingade mig att göra nåt oväntat, eftersom jag vill tvinga mig till att må bättre.
Jag släppte lös hunden och vek av från vägen rätt ut i skogen, som sluttade brant uppåt.
Men det ledde till att jag skrattade åt mig själv och hunden.
Där skuttade han hur lätt som helst medans jag fastnade i buskar, halkade och fick nästan krypa upp på vissa ställen för att det var så brant.
Så jag lyckades med att få mig på andra tankar.
Dagen efter så unnade jag mig några saker från Rusta och Ikea, sen umgicks jag med några vänner och kände mig bra till mods då jag kom hem.
På söndagen så bestämde jag mig för att jag ska ha det som ett mission nu, att bli återställd så gott det går. Meditera, träna, vad vet jag men något måste jag göra.
När jag duschade i morse och tvättade håret så fick jag massor med hårstrån i handen....
Jaha... Ja, då jag mår dåligt psykiskt så påverkas sjukdomen, jag blev ju sämre i magen förut, sen gick naglarna av och nu...tappar jag hår.
Så då kände jag ännu mer att det är viktigt att må bra.
Så jag måste verkligen försöka göra allt för att bli på bättre humör.
När jag nu har börjat må bättre så mår min sambo sämre....
Han ringde mig i helgen och berättade hur jobbigt det är.
Han saknar mig så mycket och älskar mig så mycket.
Men man är väl i olika faser av uppåt och nedåt och på olika sätt.
Jag tror att det beror på att jag var kvar i smärtan och ensamheten då han åkte, så jag hade sorg direkt.
Han däremot träffade familjen som han inte sett på länge, träffade massa vänner och gjorde saker varje dag då han kom ner.
Nu har det lugnat sig och då känner han efter mer.
Kvinnan på migrationsverket var ju på semester och kom tillbaka i torsdags, jag mailade henne redan dagen efter, i fredags och frågade om hon ska börja med vårat ärende snart.
Inget svar än så länge. (2 dar, jag vet...) ;)
Men, men..fortsättning följer....
Det har varit dagar av stor sorg och smärta.
Jag har gråtit varje dag och sovit dåligt.
Ja, det sätter sina spår så jag har varit väldigt känslig.
I fredags var det värst...
Jag gick till skolan för att göra ett prov, jag var gråtfärdig hela vägen dit.
När jag väl kom in i klassrummet så sa jag till läraren, "Kan jag få två minuter bara."
Sen försvann jag in på toaletten.
Där brast det och jag grät i någon minut.
Sen gick jag tillbaka och gjorde provet. (Det gick över förväntan faktiskt.)
Sen gick jag hem och sov nån timme och då jag vaknade så grät jag igen nån minut och sen låg jag och stirrade ut genom fönstret en stund.
Jag gick ut med hunden och tvingade mig att göra nåt oväntat, eftersom jag vill tvinga mig till att må bättre.
Jag släppte lös hunden och vek av från vägen rätt ut i skogen, som sluttade brant uppåt.
Men det ledde till att jag skrattade åt mig själv och hunden.
Där skuttade han hur lätt som helst medans jag fastnade i buskar, halkade och fick nästan krypa upp på vissa ställen för att det var så brant.
Så jag lyckades med att få mig på andra tankar.
Dagen efter så unnade jag mig några saker från Rusta och Ikea, sen umgicks jag med några vänner och kände mig bra till mods då jag kom hem.
På söndagen så bestämde jag mig för att jag ska ha det som ett mission nu, att bli återställd så gott det går. Meditera, träna, vad vet jag men något måste jag göra.
När jag duschade i morse och tvättade håret så fick jag massor med hårstrån i handen....
Jaha... Ja, då jag mår dåligt psykiskt så påverkas sjukdomen, jag blev ju sämre i magen förut, sen gick naglarna av och nu...tappar jag hår.
Så då kände jag ännu mer att det är viktigt att må bra.
Så jag måste verkligen försöka göra allt för att bli på bättre humör.
När jag nu har börjat må bättre så mår min sambo sämre....
Han ringde mig i helgen och berättade hur jobbigt det är.
Han saknar mig så mycket och älskar mig så mycket.
Men man är väl i olika faser av uppåt och nedåt och på olika sätt.
Jag tror att det beror på att jag var kvar i smärtan och ensamheten då han åkte, så jag hade sorg direkt.
Han däremot träffade familjen som han inte sett på länge, träffade massa vänner och gjorde saker varje dag då han kom ner.
Nu har det lugnat sig och då känner han efter mer.
Kvinnan på migrationsverket var ju på semester och kom tillbaka i torsdags, jag mailade henne redan dagen efter, i fredags och frågade om hon ska börja med vårat ärende snart.
Inget svar än så länge. (2 dar, jag vet...) ;)
Men, men..fortsättning följer....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)