Dag 7

Nu hörs vi iallafall 2 ggr om dagen.

Det känns bättre och även han sa i går att det känns mycket bättre att kunna prata oftare med mig.

"Jag skickar dig lite pengar så att du kan köpa dig något." sa han.

Det var ju gulligt. :)

Frukt och grönsaker från Årstiderna?

Jag mailade ju till Årstiderna:

"Hej!
 
Det är väl inte meningen att det ska vara dålig kvalité på frukt och grönt även då det är ekologiskt?

En morot var dålig i påsen så de andra var kladdiga.
Några äpplen var skadade och då jag smakade på ett så smakade det omoget.
Salladen var brun och slemmig i kanterna.
Bananerna var brunfläckiga.
Apelsinerna var torra då jag kände på dem (har ej smakat än) och en apelsin var möglig på en sida.

Skickar med bilder som jag tog direkt.

Inte kul när jag förväntade mig att det skulle vara bättre."

4 dagar efter jag fick leveransen så skulle jag använda mer av morötterna och jordärstkockorna.
De var flera i påsen som var dåliga...

Jag fick svar av Årstiderna i dag:

"Tack för ditt mail.

Beklagar att du har fått en del dåliga varor I din senaste leverans.

Jag har krediterat detta förutom bananerna som jag inte anser för att vara dåliga utan bara har lite fläckar vilket är en mognadsprocess och inte ett fel i sig.

Apelsinerna har jag inte heller krediterat (förutom den som var rutten) då du inte har smakat dem ännu och därför inte vet om det är något fel med dem."

 

Jag smakade apelsinerna och de var något sura, de var torra och skrumpna i skalet och jag skulle aldrig välja att köpa dem i en butik.

 

Jag var inte ute efter att få pengar tillbaka eller likn men jag tycker att svaret var vädligt dåligt.

De verkar inte så rädda om sina kunder.

 

Jag tänker iallafall aldrig mer beställa i från dem.

 

Dag 6

Han ringde mig i förmiddags via Viber. (internet, mobilapp.)

Han hade stannat utanför ett internetcafé och upptäckte att han hade internet på sin mobil utan att behöva gå in. :)

Så vi pratade en stund.
Så jäkla skönt och lugnande. :)

Han sa att han alltid skulle parkera där utanför nu. hahhaha

Jag sa:

"Tänk om de säger nej, vad gör vi då?"
(Migrationsverket)

Han: "De säger inte nej."

Jag: "Men tänk om, vi har inte ens pratat om vad vi gör i sånt fall."

Han: "Du har nämnt detta flera ggr, även innan jag åkte, sluta nu.
Du vet att jag är galen i dig, så det är klart att vi löser det."

Ok... jag ska sluta att tänka katastroftankar... ;)

Lever/solfläcken

Jag har haft en leverfläck eller solfläck i ansiktet i ett par år.
Vet inte vilket det är.

Dock den senaste tiden så har den börjat klia, den har blivit lite större och nu helt plötsligt så har den fått en annan färg på sin ena sida.

Jag ska till läkaren nästa vecka och kolla den. 

Dag 5

Fan varför kan inte jag vara lite mer rationell, lugn och logisk??

Han ringde mig kort i dag, han skulle fixa en massa saker.
Han ringde vanligt och internet fungerade inte......

Han hann säga att han skulle hoppa på en utbildning som gav pengar.
Det är något oljeföretag som fixar detta.

Man skulle börja att plugga Engelska och data.

Om nån månad så skulle man göra ett prov och går det bra så får man plugga vidare i Kanada eller Italien.

Jag blev paff?

"Va?...Men vaddå, innebär det att vi ska göra slut nu?"
Det här med att ha tålamod och inte måla fan på väggen, det kan inte jag...

Han sa:

"Näää, detta var ju på tapeten innan jag åkte till Sverige och jag hade inte så stort intresse av det då. Jag måste ju försöka att få in pengar under tiden vi väntar på beslutet från migrationsverket."

Sen var han tvungen att sluta samtalet och jag blev alldeles känslomässigt svag.

"Va?! Vad betyder det här? Ska han lämna mig? Få andra tankar nu och lämna mig?"

Jag blev ledsen och gjorde allt jag kunde för att rädda mascaran då jag var tvungen att gå till skolan precis då.

Efter skolan så köpte jag telefonkort och ringde upp honom.
Äntligen efter 5 dagar så fick vi prata ostört i 20 minuter.

Han sa:

"Vad skulle du säga om att bo i Kanada? Jag får ju väldigt bra betalt om jag fortsätter utbildningen."

(Det fick mig att tänka på hur det är i Sverige. Pluggar man i Sverige så måste man låna pengar, inte fan får man nåt gratis här....hm....)

Jag blev jätte nervig och sa gällt med gråten i halsen:

"Men jag har ju satt ett mål, jag ska bli elektriker, jag har ca ett år kvar, sen måste jag gå som lärling 1-2 år efter, jag har inga som helst planer på att lämna Sverige, inte alls... Min hund, min lägenhet....Lämna Sverige..."

Han avbröt mig.

"Om du inte vill vara i Kanada utan i Sverige så har vi vårat liv där, Ok?"

Jag sa:

"Men...Nu gör ju jag det jag kände att jag ville göra, plugga till elektriker, så om detta är vad du vill göra, att plugga för detta företag i Kanada..."

Han avbröt mig:

"Jag vill vara med dig!! Jag älskar dig, jag älskar dig!
Då släpper jag dessa tankar, det var bara en tanke och jag ville fråga dig, såklart vill jag vara med dig!!"

När vi la på så kändes det mycket bättre....

Men... hans internet fungerar inte...
Så att inte ha kontakt mer i kväll är lite jobbigt.

För det väcker tyvärr en jävla massa rädslor i mig....

Finns det människor som tänker?:

"Äh, han sa ju som han sa, inte har jag nåt att vara orolig för, jag tänker inte ens på det." Wow! Hur gör ni?

Kunde vi haft mer kontakt på dagarna så hade det kännts bättre.

Nu är jag ju inte bara spänd och orolig för beslutet, nu är jag oxå orolig för att han ska komma på nya tankar...

Ja, jag vet att jag i ett tidigare inlägg skrev:

"Jag måste ha tilltro till att allt ordnar sig för mitt bästa, saker och ting har en mening."

Jag vet......

Det kommer ett lugn hos mig om ett tag, just nu så springer det fullt med vilda hästar runt mig och det tar ett tag för att lugna dem, för att komma i samklang och harmoni med dem.

De vilda hästarna är mina känslor, men det förstog man väl...? ;)

Tillägg:

Lustigt...
Efter att jag har skrivit inlägget så känner jag lugn i mig till en viss del.

Jag tänker:

"Det löser sig, klart han vill göra nåt medans han väntar, detta stod med dörren öppen just nu. Han vill ju verkligen vara med mig och vill han inte det sen, ja, då löser det sig."

Koppla i hop

Den senaste kursen i skolan var Elektromekanik.

Förutom att löda så fick vi koppla, det var kul!

 

Först skulle jag koppla kablar så att det blev ström på olika sätt.
Det hade jag svårare för.

Sen skulle jag göra samma sak fast med riktiga kablar på en vägg.
Det var kul och fungerade bra!

*En lampknapp gick till en lampa. Enpolig strömbrytare.
*Två lampknappar tände och släckte en gemensam lampa. Trappkoppling, om man tex har en lång hall och inte vill behöva gå tillbaka till början av hallen för att släcka.
*Mellan dem, se ovan, så kan man ha en till lampknapp. Korskoppling, som oxå tänder och släcker samma lampa.
*En lampknapp hade två knappar och tände två olika lampor från samma strömbrytare. Kronkoppling.

Jag skulle ta bort alla och sen sätta tillbaka dem korrekt.
Jag hade lagt upp allt på ett bord, i ordning för att underlätta när jag kopplade i hop dem igen.

Men då kom min lärare och blandade allihopa....

Men det gick riktigt bra ändå!

Dag 4

Fy fan vad det går upp och ned.

Dagen efter att han åkte, kände jag inget, var ganska matt och tom på energi.

2 dagar efter så blev jag jätte osäker och rädd och trodde det värsta om honom. (Bara helt vanliga hjärnspöken av dåliga erfarenheter i livet...)

3 dagar efter kände jag mig glad och trygg i mig själv. Kände att jag verkligen trivdes med mig. (Kände detta efter att vi hade pratat i telefon.)

4 dagar efter var jag stressad, spänd och känslig. Kände mig sorgsen.
(Då jag pratade med honom så blev jag ledsen.)

I dag är dag 4.
Det känns förjävligt.

Visst man ska tänka positivt, oj vad mycket positivt det finns att tänka!
Låt mig se efter....

*Det kommer att bli en underbar sommar för då är han ju tillbaka hos mig.
*När han kommer tillbaka så är han ju tillbaka för att stanna.
*Det är ju bara 2-3 månader och det är ju för en bra sak.
*Jag kan verkligen koncentrera mig på skolan nu.

Eh......?

Visst, fråga mig i morgon så kommer jag nog hålla med om dessa meningar.
Men i dag?

Nä, inte ett skit!
Jag saknar ju honom!!
Jag saknar honom så att det gör ont!
Ofrivilligt har jag separerats i från honom och det handlar inte bara om en vecka utan varandra...
Längtan, fy fan, har ni kännt den så vet ni. Det kan göra så ont!

Mycket mer kontakt trodde jag att vi skulle ha...men nej då...

Internet fungerar på kvällarna hos honom, japp... men inte på dagarna.
Så vi kan inte messa varandra eller ringa via internet på förmidagarna.

Han har inte Internet i mobilen heller, bara i hemmet och han är ju inte hemma hela tiden.
Ringa kostar multum, mer för honom verkar det som...

Men han ringer en gång per dag iallafall, i ca 10 min,
det kostar honom typ 200:-

Jag köpte ett telefonkort för utland, 50:- för 20 minuter.
I allfall nåt....
Skulle jag ringa med mitt mobilabonemang så kostar det ca 15:-/minut

Nä i dag är ingen rolig dag....
Inte för honom heller, han lät väldigt låg och sa att han saknade mig så mycket.

Varför ska det behöva vara såhär??

Regler, jag vet.... Men varför?

:(

Knappt två dagar utan varandra...

Han ringde i går, vi hann prata i 2 minuter innan hans pengar försvann på mobilen.

Ingenting alltså...

Han ringde mig i dag på förmiddagen, på vanligt sätt.

Han berättade att de hade strömavbrott i området, alltså inget internet.
Att ringa vanligt är ju inte gratis.

När strömmen försvann så sa de till honom:

"Välkommen tillbaka till Libyen." ;)

Inte lika organiserat som vi har det i Sverige men däremot kan man tjäna pengar där hur lätt som helst.
Här måste vi ju verkligen anstränga oss för att få betalt.
Där behöver man knappt göra nåt och ändå få bra med pengar.

Han sa:

"Nu har jag sagt hej till familjen, nu kan jag åka tillbaka till dig."
"Jag saknar dig så in åt helvete!"
"Jag saknar oxå hunden massor!!"
"Det var inge kul att lägga sig i en tom säng, jag sov oroligt oxå."


Samma här...

Det har bara gått 2 dagar än så länge.....

Ekologiskt hemleverans- Årstiderna

Jag beställde ju ekologiska grönsaker från ekolådan för 215 kr.
Måste säga att jag blev nöjd.

Jag ville dock pröva annat så jag beställde från Årstiderna för 245 kr.

Där blev jag besviken.....

 

 

 

Bananerna var bruna i skalet

 

Äpplena var skadade och apelsinerna var hård och torra, en hade möglat.
Morötterna var slemmiga då en morot började bli dålig i påsen.

Jag prövade ett äpple och det smakade omoget och jag ville inte äta upp det.
Får se hur apelsinerna är.....


Mangon och broccolin var jätte stora och fina.
Tomaterna och groddarna likaså.

Han är i Libyen

Han messade mig:

"Hej, jag är hemma nu, jag sov ingenting, jag ska gå och vila nu.
Jag saknar dig, jag ringer dig senare."

Den värsta sorgen släppte och jag kände att jag kunde börja att koncentrera mig på mitt eget nu.

Klart jag dock känner smärta när jag stöter på sådant i lägenheten eller på tvn som påminner om honom....

Som i en dröm, del 2

Jag gick till skolan, kändes som bomull i huvudet.....

Jag gjorde provet, jag kunde ju inte alla frågor men jag fick ett anteckningspapper utöver provet och han ville spara det och info vi hade skrivit på det.

Så jag skrev ner saker som jag hade pluggat på men som inte fanns med som frågor på provet.

Läraren frågade, inför alla, folk från skolan som ska göra olika prov, inte från min klass, hur läget var med mig.

Jag kunde inte prata... Jag satte upp handen och visade: "Sådär."

Skulle jag prata så skulle jag börja gråta.

Efter provet så gick jag till kvinnan som har hand om det administrativa, är spindeln i nätet.

Jag sa:

"Jo, jag behöver säga en sak.... jag mår inte så bra..."
Sen kunde jag inte prata mer för jag kämpade mot tårarna, hon såg det.

Hon frågade om det var psykist, jag nickade.
Det rann några tårar ner för mina kinder.

Hon sa att det går alltid att ta igen saker i skolan om det inte skulle funka, jag ska inte känna någon stress, sa hon.

Jag lyckades få fram att det gällde 3 lärare som jag har haft och som jag ska ha nu igen, att de borde veta detta.
Hon skulle prata med dem och berätta att jag inte mår så bra psykiskt just nu och har inte gjort på ca en månad.

Jag har ju ändå lyckats vara där och göra det jag ska.
Dock har det inte varit så bra, jag har inte varit speciellt koncentrerad.

Jag sa till henne att jag tror att det värsta har lagt sig efter helgen, det var mest nu som det var jobbigt.

Jag hittade min sambos flyg på internet, jag hade ju flygnummret,
jag såg att det hade landat för en timme sen.
Hoppas att han hör av sig snart....

Som i en dröm....

Klockan ringde 07.00, Jag la mig klockan 01.00.
Jag sov oroligt och vaknade flera ggr i natt.

Nu känns det som att jag är i en dröm.

Korta, intensiva, impulser på att sätta mig ner och börja storgråta, andas tungt eller att kräkas, kommer hela tiden.

Fast jag gör inget av det.

Jag är som i en tjock dimma, gör mig iordning utan att gråta eller kräkas eller något annat.

Jag är nog för trött, eller så fattar jag inte, eller så fattar jag men är för omtumlad för att reagera.

Jag ska i väg till skolan och göra provet som jag knappt har pluggat till.

Han åkte i går.
Jag försökte att vara stark i går men jag lyckades inte speciellt bra.

Till och från så grät jag.
Han höll om mig och hans ögon blev tårfyllda men han grät inte.
Jag kände hans hjärta, hur snabbt det slog.

Efter ett par timmar av gråt så fick jag ont i hjärtat varje gång jag grät.
Inte vet jag vart exakt det var men det var i hjärttrakten.
(finns ju massa nerver mm runtomkring.)
Jag har aldrig upplevt det tidigare.
Då är man nog sorgsen om man får ont så....

På väg till Arlanda blev jag paff, han sa:
"Jag ska ringa din pappa".

Han ringde min pappa och tackade honom för allt, sa att han uppskattar verkligen att min pappa är den person han är, så snäll och omtänksam.
Han bad honom oxå att hälsa en kram till pappas sambo.

Jag vet ju att de gillar varandra, men att han tillomed ville ringa så där i sista stund var glädjande.
Han skickade oxå ett sms till min kompis, hälsade kram till henne och hennes son.

Vid incheckningen så stog jag med honom och då han fick boardingkortet i sin hand så kom tårarna jag kämpade emot.

Han skulle verkligen åka.

I 30 min så satt vi på en bänk och höll om varandra.
Jag grät till och från, vi försökte prata men hade inget att prata om.
Båda tyckte att det kändes så overkligt.

Han sa:

"Jag fattar inte vad jag gör här, vi borde åka hem till hunden och gå och lägga oss för att det är sent."
Det kändes så overkligt.

Då det var dax för mig att gå, så ställde vi oss upp, höll om varandra, jag skulle gå, tog ett steg bort från honom, han tog tag i mig och drog mig tillbaka, då brast det för honom.

Han grät och sa:

"Det gör så ont! Jag älskar verkligen dig, kom i håg det, jag kommer tillbaka till dig."

Nu är det morgon i Sthlm och han är väl framme om några timmar.
Han skulle hört av sig till mig då han mellanlandade, men jag då jag vaknade så fanns inget medelande på mobilen.
Då slog det mig att han internetpengar var ju slut.

Inget vi tänkte på i går......

Men, han här väl av sig sen då han är framme, jag går till skolan och gör provet.

Vardagen rullar på.....

3 dagar kvar

Det märks att jag är väldigt okoncenterard nu...

Jag trodde att han skulle resa om 5 dagar men min pappa såg på biljetten att han ska resa om 4 dagar.
Tur att han såg det...

Så han reser alltså om 3 dagar, 2 dagar till får jag vakna upp med honom....

Det känns som att allt detta upptar mina tankar.

Jag har omprov på fredag, ja samma som förut, vilket jag knappt pluggat till.
Jag har 4 uppgifter som måste vara klara och lämnas in denna vecka, vilket jag glömmer bort hela tiden....

Önskar att jag kunde pausa resten av sakerna i mitt liv en stund.

Han åker om 5 dagar

I dag bokade vi biljett till honom.
Han åker om 5 dagar.

Först var vi ganska tysta och gjorde saker efter biljettbokandet ganska motoriskt.

Sen gick det upp för mig att detta är på riktigt.

Då började jag att gråta, han höll om mig och tårar började rinna ner för hans kinder.

Han hade oxå förstått allvaret nu....

Sen fortgick kvällen och från att ha varit tysta och sedan gråtit så gick vi vidare till kort stubin....

Suck...

Fräste åt varandra en stund.....
Han försökte pussa på mig emellanåt, för vi inser ju att det är dumt att tjafsa. ;)

Men det är väldigt blandade känslor...

Kretskortets väg

Att löda kretskortet i skolan var kul.

Sen skulle vi tillverka en hållare i metall till kretskortet som skulle ligga i en plastlåda.

Vi fick två raka metallbitar som vi skulle såga, borra, poppnita, böja och slipa i.

Vi hade provbitar först och där blev det snett kan jag lova.... :)

Men sen blev jag nöjd!

 

 

 

 

Det ska vara två små lampor som tänds om vartannat då man trycker på en knapp.

Många i klassen brände en sak i kretskortet då de var klara och läraren skulle testa den, men inte jag!

Jag lyckades direkt. :)

Då var det dax....

I går kom mailet med den färdiga översättningen.....

Det blev en konstig reaktion, det tog några minuter innan jag reagerade och fattade vad jag faktiskt hade fått på mailen.

Förnekelse kanske....

Det innebär ju att han ska åka nu....

Då är det bara att börja att leta biljetter.......

Saker och ting har en mening

Det går ju upp och ned.

Känslorna.

Om jag känner efter då jag är i ett neutralt läge, så känner jag mig lugn.

Jag vet att allt kommer att bli bra för oss.

Man ska ju lita till den inre rösten.

Men sen finns ju rädslorna.....
De stora, mörka, skrämmande, rädslorna....

Det är dom som stoppar många människor från att göra saker i livet.

Men.... Jag förtjänar faktiskt att må jätte bra.
Jag förtjänar att ha träffat en kille som ger mig massor med kärlek och omtanke.

Jag tror ju på att saker och ting har en mening.

Jag tror inte på "tur" och "otur".
Man möter människor  och händelser i livet av en anledning.
Jag tror på att man drar till sig positiva och negativa saker beroendes på hur man tänker.

Om jag tror att allt är planerat?
Ja, typ....
Vi får val och blir knuffade i rätt riktning men sen om vi gör rätt val för oss själva, det är en annan sak.

Som när jag träffade min sambo, 3 ggr tog det innan vi gjorde nåt åt saken.

Första gången vi sågs, hade jag kort tålamod med killar och när han inte tittade på mig efter 5 min, även då han bjöd ner mig till dansgolvet....
Då fick jag nog och gick.
Han blev snopen då jag bara försvann utan att han hann med.

Andra gången hälsade han glatt på mig och sa "Minns du mig?!"
Jag svarade snorkigt, "ja" och gick min väg.
Jag hade fortfarande kort stubin vad gällde killar och tänkte att han dissade ju mig första gången.

Fast det gjorde han inte.

Jag var sen borta i ca 3 ggr på raken från nattklubben, och det lustiga är att det var han oxå.
Sen då vi sågs tredje gången så började vi att prata ordentligt.

Ungefär som att Universum eller vad det nu är, sa:
"Vad faaaan vad tröga de två ska vara då!
Fattar de inte att det ska vara dom två." ;)

Så, får se vad framtiden har för planer för mig.

Dörrar öppnas och jag väljer.

Tom på energi

I flera dagar var jag på bra humör och som vanligt så är det massor med kärlek mellan oss. :)

Står jag och lagar mat och han ska diska samtidigt så pussar han mig på huvudet, kinden eller ger mig en kram.
Kommer han in i köket då jag står där så gör han samma sak.
Han kan inte bara gå förbi mig utan något litet kärleksbevis.

I morse, då jag skulle till skolan, så klev han upp med mig och sa:

"Du, stressa inte, gör dig iordning och ät frukost i lugn och ro så går jag ut med hunden snart."
(jag går alltid ut med hunden på morgonen innan jag sticker i väg.)

"Vill du att jag gör frukost åt dig?" sa han.

Vilken kille.... Han är så snäll mot mig!

Men, åter till det jag skrev innan.
Jag har varit på bra humör, känt mig lätt i sinnet i några dagar.

Nu helt plötsligt så kom surheten och stressen tillbaka.......
Det går verkligen upp och ned.

I morse då jag kom till skolan så ville jag börja gråta och gå hem....

Lite press från skolan men det mesta är ju pga vår situation....

Han vill såklart inte åka, men säger inte så mycket om det.
Han vill göra det bästa av situationen.

Jag vill såklart inte att han ska åka... sen är jag ju nojjig för att det tar lååång tid.
Jag är oxå orolig för att han inte får komma tillbaka....

Han säger att jag ska sluta att tänka så, hon på migrationsverket sa ju att han skulle få beslut om 2-3 månader och då kan vi börja våra liv tillsammans.

Men ändå.... tänk om......?

Vi väntar på att översättaren ska göra klart hans papper innan han kan beställa biljett, åka och ansöka på webben.

Han är stressad för att det är jobbigt att vänta och inte göra något.
Jag är stressad och rycker till då det plingar i min telefon/mail då jag tänker att det kanske är översättaren.
Jag vet nämligen att det då är dax för allt jobbigt......

Just nu känner jag mig tom på energi.
Jag har ingen lust att ringa någon, ingen lust att svara då det ringer, vill inte träffa nån, vill inte gå till skolan, vill inte gå till extrajobbet......

Suck........

På nattklubb med sambon

I går var min pappa och min styvpappa hos oss på middag.

Sedan var det meningen att min sambo skulle gå ut med två kompisar.
Han hade frågat mig om jag ville följa med, vilket jag eg inte ville, men jag ville vara med honom.

Skillnaden mellan 27 år och 38 år är att 27 åringen kanske vill hänga lite oftare på nattklubb än 38 åringen... ;)

Jag har lixom tappat intresset för det "livet".

I vilket fall som helst så slutade det med att hans vänner inte ville gå ut, han ville hemskt gärna gå ut och kvar återstod jag....

Så jag och min sambo åkte i väg och gick på nattklubb själva.

Första gången i mitt liv som jag går ut tillsammans med en pojkvän.
Inte nog med att vi tränade i hop på gymcross, vi gör mycket saker i hop och det trivs jag med.

Det var kul!

Vi dansade tillsammans hela kvällen.

Detta stärkte våran kärlek ytterligare. :)

Migrationsverket, del 3

Hon ringde i går, från migrationsverket.

Berättade allt praktiskt och svarade på de frågor vi hade.

Så han ska åka snart....ev inom en vecka.

Vi får se, det som tar tid är att få ett papper översatt som migrationsverket vill ha.

Det är ingen tjänst de har, så det får man fixa själv.

Det ska vara en auktoriserad översättare och den vi pratat med tar 3,20 kr per ord.

Det är väl det som tar mest tid, att översätta, att boka biljett mm går ju fortare.

Ja, fortsättning följer....

Otåligt väntande

Hon har ej ringt än, hon från migrationsverket.

Jag ringde dit och lämnade medelande i tisdags.

I dag, torsdag, ringde hon.

Vad hon sa?

Ja, såklart kunde jag inte svara då...

Hon sa på telefonsvararen att hon skulle ringa igen.....

Löda kretskort

Denna kurs i skolan är det äntligen praktiska saker vi gör.

Denna vecka fick jag löda kretskort.

Nästa vecka ska jag koppla ihop sladdar.

 

Först skulle vi öva med att löda fast små kablar mm.

 

 

Sen kom kretskortet.

Många små delar skulle sättas dig och lödas fast på baksidan.

 

 

 

 

Det här var riktigt kul!

 

Ekolådan

Jag beställde Ekolådan, mixlådan, grönsaker och frukt.

215 kr kostade den.

 

6 Bananer
3 Gula lökar
4 Sötpotatis
3 Päron
2 Avocado
2 Apelsiner
1 Fänkål
1 Paket färska Champinjoner

Migrationsverket del 2

Vi var ju på migrationsverket en fredag, för en vecka sedan, samma kväll, efter middagen, så fick jag sådan enorm kramp i magen.
Jag var ledsen hela kvällen och smågrät i bland.

Dagen efter var det samma sak, jätte kramp i magen efter mat och tårar.

Det är läskigt hur kroppen stänger ner när man är ledsen....

På söndagen var det något bättre, på måndagen så började en ny kurs i skolan och vi var där heldagar hela veckan. Det gjorde att jag tänkte på annat.

2-3 månader är inte så mycket, att vara i från varandra.
Klart det är jobbigt då vi redan har en vardag i hop.

Men jag är rädd för att det blir längre, att det blir krig i hans land då han har åkt ner, att han inte får komma tillbaka.
Ja, jag kan nog hitta saker att vara orolig för....

Jag mailade kvinnan på migrationsverket för en vecka sedan, inget svar.

I fredags mailade jag henne igen, då svarade hon direkt.

"Vad har du för telefonnummer?
Så att vi kan höras på måndag och prata om allt."

Så.... fortsättning följer.