Fan....
Jag har insett en sak om mig själv, på riktigt...
Jag har alltid vetat att jag är osäker som person när jag hamnar i en relation med en kille.
Det kan vara riktigt jobbigt för mig i bland och tankarna sätter sig i kroppen som verklig oro.
I går började det att gro hos mig och i dag har det sjunkit in.
I dag var det som att någon gav mig en käftsmäll!
Jag förstår ju nu!!
Min osäkerhet, hur jobbig den kan vara för en annan....
Jag fattar, verkligen.
Nu ser jag allt jag har sagt och hur det faktiskt uppfattas.
På nåt sätt känns det bra att jag förstår nu, fast samtidigt så känner jag djup ågren för att ha varit så mot andra....
Jag har ju jämt trott att det beror på hur man säger det.
Jag har sagt saker med normal ton...men det funkar ju inte så fattar jag nu...
Det blir precis lika jobbigt för den andre efter ett tag ändå.
Jag ifrågasätter allt, jag vet precis vad en person sagt, nästan ordagrant.
Ändrar personen sin historia så ifrågasätter jag det direkt.
"Nu sa ju du för 3 veckor sedan att det var såhär, hur kommer det sig att det är annorlunda nu?"
Men vem fan bryr sig? Spelar det egentligen någon roll?
Nej!
I bland undrar jag saker rent allmänt, för att jag inte får i hop det, det stämmer inte överens med det jag hörde förut. Men om jag redan säger saker annars av att jag är osäker så är det svårt att höra skillnaden för den andre när jag undrar allmänt.
De hör bara ifrågasättandet igen, igen, igen, igen, igen och igen......
Det måste vara sjukt jobbigt!
Fan, jag har vetat om detta förut...men nu...nu har jag verkligen fattat....
Det tog lång tid... men bättre sent än aldrig...
Hoppas bara att jag får visa att jag kan bättra mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar