Det var jätte fint i går.
På begravningen.
Jag satt bakom mina vänner som begravde sin son.
Jag såg hur de grät, det skar i hjärtat på mig.
Jag la min hand på deras axlar till och från men egentligen ville jag hålla om dem genom hela begravningen. Ge dem trygghet och tröst.
Jag har märkt att jag har så mycket kärlek i mig som jag vill ge till andra!
Bredvid mina vänner, som begravde sin son, så satt mamman till killen.
Vid ett tillfälle så vände han på huvudet och tittade på henne med tårar på kinderna.
Hon tittade tillbaka på honom och de lutade sina pannor mot varandra.
Då log jag...det var så fyllt med kärlek.
Jag valde att sitta på den sidan i kyrkan där solen kom in genom fönstren.
Det var så vackert, hur solen strilade igenom och lyste upp bänkarna.
När vi alla skulle gå fram för att lägga sin blomma eller nalle på den lilla kistan, så stannade jag till framför den.
Jag la min hand på kistan och tänkte:
"Lycka till nu på din färd, synd att jag inte fick lära känna dig, men jag önskar dig all kärlek."
Det var så jag kände, hans själ ska vidare på nya äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar