För att berätta hela historien så ska jag dra tillbaka klockan ett par dagar...
Jag sitter ju och kollar jobb varje dag, jag söker flera jobb i veckan.
Häromveckan så sprang jag på ett jobb som hette "skribent".
Jag läste annonsen och kravet var..."Du ska älska att skriva."
Tänkte för mig själv..."Det gör jag ju!"
Så jag sökte jobbet, de svarade ganska snabbt, jag fick i uppgift att göra en snabbhetstest.
http://swedish-speedtest.10-fast-fingers.com/ hur snabb man är på att skriva ord.
Jag fick också i uppgift att skriva om en upplevelse. En påhittad historia eller om en upplevelse som säljs.
Jag valde en historia. Den skulle skrivas på ett A4 och man skulle också skriva till dem hur lång tid det tog att skriva den. Här är berättelsen jag skrev till dem:
Dagen då jag åkte sportbil
Jag öppnade kuvertet sakta…
Allas blickar var riktade mot mig…
Det var min födelsedag och jag öppnade just den sista presenten som jag fått av mina vänner.
”JA!!!” Jag ställde mig upp och hoppade av glädje.
”Jag ska få åka sportbil!”
Jag hade drömt om det i många år nu, äntligen var det någon som gjorde det till verklighet.
Dagen hade kommit och jag stod på stället, en inhägnad bana, där jag skulle få åka sportbil.
Det var en underlig känsla i kroppen. Jag var både glad och väldigt nervös.
Jag kunde inte sluta att le.
Föraren presenterade sig och vi satte oss i bilen.
Känslan jag fick då jag satte mig i sättet och hörde motorljudet då han vred om nyckeln…
Den går inte att beskriva med ord. Jag kände mig så lycklig!
Sakta började vi rulla fram mot banan.
Helt plötsligt slits förardörren upp! Någon tar tag i föraren och skriker,
”Stanna bilen!!” Jag blev helt mållös!
Föraren rycks ut och in i bilen kliver en främmande kille.
Han ser mig sitta där, ”åh nej…en till, ja vi har inte tid!”
Vettskrämd klamrar jag mig fast i bildörren medan motorn rusar, han slår gasen i botten och vi kör i väg i en fasansfull hastighet. Han kör bilen ut från banan och ut på den vanliga vägen.
Från att ha varit rädd så börjar jag försiktigt betrakta killen som kör.
Han ser väldigt bestämd ut och…….vacker! Ja, han är vacker.
Hur kan jag tänka så?!
Detta är ju kidnappning! Men….. något säger mig annat…
Bilen svänger in på en gata med en massa butiker. Han bromsar in bilen hastigt och kastar sig ut ur den och springer in i en galleia. Jag är fortfarande helt mållös och sitter kvar…
Efter bara någon minut så är stället omgivet av poliser, överallt, de springer med dragna vapen också in i gallerian. Jag börjar bli rädd…
Det går ett par minuter till och plötsligt så kommer killen ut ur gallerian.
Han går med raska steg mot bilen och mig….
Han öppnar min dörr och sätter sig på huk och stäcker fram handen.
”Hej, jag hann inte presentera mig förut, jag heter Damien och jag jobbar åt Säpo.
Jag var tvungen att hinna i fatt en av landets största rånare. Då jag hörde om rånet var jag precis vid banan och såg att ni skulle starta denna muskelbil.”
Han log och visade att han hade charmiga skrattgropar.
”Jag hoppas att jag inte har skrämt dig för mycket?”
Damien och jag tittade på varandra och log, vi tog varandras händer.
Det var ytterligare en av mina födelsedagar, 5 år senare.
”Ja, det var så vi träffades för 5 år sedan och min upplevelse av sportbilsåkande.”
Det dröjde ett par dagar och jag hade väl inte världens bästa självkänsla och trodde att de skulle svara...
Men öppnade som sagt min mail i morse och de skrev:
"Hej igen,
Du är en av dom som vi vill ha ytterligare information av…
Här är en uppgift du ska göra....
Jag vet att detta är svårt. Det jag söker är något unikt. Så, lycka till.
Hörs inom kort igen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar