Är det såhär livet skulle bli?

Är det såhär livet skulle kännas??

Det frågade jag mig själv i går.

Jag kände mig nedstämd och livet var väldigt grått och trist...

Strul med killen, en onåbar pappa och ett outvecklande jobb...

Kände mig ledsen och som att jag hade världens tyngd på mina axlar...

I dag så tänkte jag om!

Jag måste ta tag i saker! Saker som gör mig lycklig.

Jag har i dag fixat med papper som ska in till överförmyndarnämnden,
Jag vill bli godman (fritidssyssla)
Sen har jag kontaktat en kör, jag vill ju sjunga!
Sen i dag så ringde de från ett bemanningsföretag. De ställde en massa frågor.
De ringde upp igen efter en kvart och ville träffas på en intervju nästa vecka. :)

Antingen så löser jag och pojkvännen detta eller så går jag vidare själv.
Det är hårt som fan men så är det.
Man kan inte gå omkring och må små dåligt hela tiden.

Ang pappa, hur mycket jag än vill så kommer jag aldrig få den relationen jag vill ha.
Så jag får acceptera att det är som det är.

Ang jobbet, bättre at jobba än att vara arbetslös, sen är det att bara söka nytt.

Kan jag se ett mönster? :) hahahahha ja det kan jag...
Men...man tar sig igenom dem för att göra bättre nästa gång. :)

Min hund börjar oxå bli frisk vilket känns underbart! :)