Tankar

Fan vad jag tänker i bland...

Jag tänkte, att jag är jätte duktig och det är många som tycker om mig och tycker att jag är en grym medarbetare på många sätt.

Jag ser fram emot jobbet!
(de ringde i dag redan och undrade om jag kunde hoppa in i morgon, julbord)
Jag vet att det är kul och jag gillar verkligen att jobba med människor och att jobba i restaurang branschen.
Känns bra att jag har fått ett jobb!

Sen finns det en annan del av mig...en annan del av min hjärna som tänker:

Du är 35 år...du har varit arbetslös en tid nu...du har letat jobb utan resultat...nu ska du börja jobba inom restaurang...du är 35 år!
Ingen högskola, ingen fin utbildning, du blir ingen ingenjör, egen företagare, eller något sådant alls...du är ingenting... du är 35 år...OCH du har inte ens barn....

Ja.....det var längesedan jag hade dessa tankar...men här är dom igen...

En vän sa till mig i dag.

"Vart är den där Rebecca som har driv? Som har ett jävla anamma.
Du vet att du skulle kunna ha ett eget företag och du har stora ambitioner om det mesta i livet, vart är hon? Varför visar hon sig alltid en stund för att sedan dala nedåt och "nöja" sig med det som bjuds?"

Ja...om jag det visste...