Ironiskt....
Jag mår inte bra i sjukdomen, är svag i kroppen och även mentalt.
Jag vilar ofta, alltså, sitter i soffan.
Vad resulterar det i?
Jo, att mitt diskbråck trycker på en nerv och jag får så ont så jag kreverar!
Det gör såååå ont att röra sig.
Så det är inte bra att sitta still, vi är ju gjorda för att stå och gå.
I dag ska jag till sjukhuset och få järndropp.
Det känns lite läskigt.
Känner mig lite utelämnad och sen att få en nål i armen som ska sitta där en stund.
Ja, jag är fånig, men jag är känslig för sjukhus, mm.
Funderade på om jag skulle ringa min pappa, styvpappa eller nån vän och be dem följa med. :)
Men jag klarar det.
Sjuksköterskorna där brukar vara så gulliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar