I går var jag medbjuden på restaurang.
Det var det gänget som jag hade jobbat med sist.
Jag var nervös på hur det skulle vara att se dem, nervös över deras åsikter över att jag var sjukskriven men ändå kunde gå ut, nervös över att vara bland massa människor.
Kvällen var jätte bra!
Det visade sig att en av mina kollegor, som är relativt ny, har ulcerös kolit.
Han hade bara haft det i 2 år och haft 3 skov än så länge.
Så vi hade lite att prata om.
Han sa att man skulle skita i vad cheferna på kontoret sa.
Att alla kanske inte förstår om vår sjukdom, mm.
"Chefen kanske får cancer i morgon! Vad ska han göra då?"
Var hans kommentar.
Det var lite roligt men sant.
Cheferna kan vara kaxiga och tycka att företaget går först.
Att man inte vill anställa sjuka personer...
Men sen när man får ett problem själv eller i släkten...
Ja, då omvärderar man.
En av killarna sa flera ggr att han hade saknat mig.
När vi gick från restaurangen så skulle hälften gå hem och hälften gå och spela biljard.
Jag blev ju snabbt trött så jag skulle absolut hem.
Vi samlades utanför restaurangen och kramades hej då men alla fastnade kvar och pratade.
Han som har varit arbetande chef för det bygget vi hade varit på, tog tag i mig och sa: "Kom".
Han drog mig åt sidan.
"Jag vill bara säga att du är väldigt omtyckt. Jag vet inte hur det är att vara sjuk sådär och inte kunna jobba, men alltså jag vill att du ska veta att du är omtyckt. Jag har jobbat med många praktikanter och lärlingar mm, genom åren, så jag kan se vilka som är bra, och jag ser på dig att du vill lära dig.
Du är vaken och du frågar mycket."
Jag blev alldeles stum!
Denna kille har bara haft mig i sitt arbetslag i knappt en månad.
Han har alltså sett detta hos mig?
Jag antar också att de andra killarna som har jobbat med mig i ett år har sagt sitt också om mig.
Det gjorde verkligen min kväll.
Jag blev jätte glad!
Sen hörde jag om ett projekt en av killarna skulle hamna på.
De ska göra lägenheter.
Fan, det vill ju jag också göra!
Jag blev taggad att gå och jobba! :)
Som om jag inte alltid har velat jobba med detta.
Jobbigt att bli ännu mer taggad. :)
Det var bra att jag följde med på restaurangen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar