Första besöket på Prima

Då jag klev in i väntrummet på Prima så blev jag paff.

Det satt jätte många där.
Väntrummet var fullt med folk.

Galet.... men jag har ju hört att det är många i dag, som mår dåligt.

Jag var jätte nervös, jag vet inte varför.

Jag fick träffa en läkare.
Hon var jätte gullig!

Dock så ville hon veta saker om min uppväxt, lite mer detaljerat...
Vart jag var uppvuxen, vilka skolor jag gått i.
Mammas missbruk, det jag har varit med om, osv.

När jag sa att jag har blivit sexuellt utnyttjad så ville hon veta hur.

Det var jobbigt.

Ett par ggr under samtalet så började hennes ögon att tåras.
Jag kan tycka att det är fint.
Att man då har empati och kan sätta sig in i andras smärta.

När jag hade berättat allt klart så sa hon: "Du är en väldigt stark kvinna."

Hon sa det två ggr, det kändes bra men jag sa också till henne att även min kraft någon gång tar slut.

Det förstod hon och sa att det var bra att jag sökte hjälp nu och inte senare.

De kommer att kalla mig på en basutredning som görs av en psykolog.
Då får jag svara på en massa frågor.

Det är för att de ska kunna ställa en diagnos, för att därefter veta vilken typ av hjälp jag ska få.

Hon sa att jag definitivt ska träffa en psykolog/kbt.

Så jag väntar spänt på nästa besök....