Lite klagan

Jag måste skriva av mig!

Fan vad det ska vara jobbigt att ha en relation.

Först är man förälskad och allt känns bra.
Men sen kommer vardagen och man ska lära känna varandra och acceptera varandras vanor och sätt.

Jag hade extremt ont i svanken i går, strålade ner i skinkan och benet.
Jag klagade inte.

Brukar aldrig göra det.

Sen att jag tar tid på mig att resa mig ur soffan...ja det kan jag inte påverka om andra ser. :)

Så J såg det och frågade och jag svarade.
Han har varit med om detta en gång förut.
Att jag hade så ont så jag knappt kunde röra mig.

Vi la oss för att sova.

Jag blev väckt, mitt i natten, av att hans dotter kom ner till oss.
Han följde med henne upp för att stoppa henne i sin säng.

När jag blev väckt så kände jag hur jäkla ont jag hade.

När J kom och la sig igen så sa jag:

"Är du fortfarande vaken?"
"Ja." Svarade han lite lågt.
"Jag behöver hjälp, Tens maskinen...."

(Info om Tens: https://sv.wikipedia.org/wiki/TENS)

"Jag vet inte vart den är." svarade han surt.
Jag sa vart den låg.
Han svarade inte och jag sa inget mer.

Jag tänkte att jag skulle försöka att sova, trots smärtan.

Varje gång jag skulle vända mig i sängen så vaknade jag av extrem smärta.
Det skar som knivar.

Jag grymtade av smärta i en sekund, och sen somnade jag om, för att vara med om det igen, efter någon timme. Sen igen och igen....

Tillslut så klev J raskt upp, hämtade Tens maskinen och la den bredvid mig.

Jag: "Kan du snälla hjälpa mig att sätta dit den?"
Han: "Jag behöver sova! Jag har redan blivit väckt av min dotter och sen av dig flera ggr.
Jag ska upp tidigt i morgon! Jag sover på soffan!" Han var sur och lämnade sovrummet.

Jag insåg att jag skulle behöva sätta dit tens maskinen själv....

Jag rörde mig jätte sakta för att göra det och det skar av smärta.
Det resulterade i att jag började att gråta, delvis för smärtan och delvis för att han inte kunde hjälpa mig.

J kom tillbaka in i sovrummet när jag började att gråta, han tog sin kudde och gick igen.
Istället för att hjälpa mig.

I morse då jag vaknade, så hade jag ett mess från honom.

"Det gjorde ont att se att du hade sådan smärta så att du grät.
Men jag behövde verkligen sova, blev ju väckt av min dotter och sen av dig hela tiden. Jag älskar dig."

Fy fan vad sur jag blev!

Älskar man någon så hjälper man den och ställer upp för den.

Nä, det här är nackdelen med att bo i hop.
Nu vill jag ju inte umgås med honom på nån dag, jävligt själviskt tycker jag.

Han tycker att det är jobbigt att jag jämt är sjuk.
Jag tycker det är jobbigt att han är självisk.

Inte helt lätt att ha en relation....