Mötet med nya chefen

Jag var ju skitnervös.

Jag och J mötte honom och personalchefen.

Jag har hört en del om personalchefen och jag hade ingen jätte positiv bild av honom.
Har hört att han är kall och negativ.

Jag kan säga att min uppfattning av honom har ändrats.

Han sa inte så mycket under mötet men de få ord han sa, de miner han gjorde och energin han utstrålade.... var positiva.

Det kändes verkligen tvärtom mot vad jag hade målat upp för bild.
Men visst, han var fåordig och då han pratade kastade han sig inte med gulliga ord. :)
Men man kunde ändå känna en värme.

Så där ser man vad viktigt det är att inte lyssna på andra innan man träffar en person.

Min nya chef hade inte heller gått någon charmkurs.
Han var saklig och visade ingen känsla i ansiktet.

De sa inget såsom, "oj vad tufft," eller visade något sådant alls under mötet.

Först berättade jag allt.
Om sjukdomen, det mentala, viljan att jobba, mitt driv, mitt kämpande i livet, osv.

När Jag hade berättat allt så frågade de olika saker.

Bland annat när jag tror att jag blir frisk och kan återkomma till jobbet.

Hur fan ska man svara på det??
Jag vet ju inte.

Jag berättade för dem att viljan finns men jag kan inte styra så mycket.
Skoven är olika från gång till gång, det kan  också förändras genom åren, osv.

Jag sa att man kan få cancer av denna sjukdom, andra allvarliga sjukdomar, stomi, starka biverkningar av medicinen så att man kan pajja sina organ, osv.

Chefen avbröt mig och sa:
"Nä! Vaddå cancer, det kan väl alla få? Man kan dö vid skrivbordet."

Jag kände att han inte fattade allvaret.

"Jo, man kan få det av denna sjukdom. Man kan få massa saker."

DÅ, fattade de allvaret.

Han pratade på i massor, vilket han är bra på. ;)

Jag framförde då, att om jag har ett skov, beroendes på hur stort det är, om jag vill jobba istället för att vara helt sjukskriven, så undrade jag om det fanns någon möjlighet att komma senare till jobbet dessa perioder.

Han sa att:
"Du visste ju arbetstiderna när du tog anställning, att det var 06.30 till 15.45."

(Detta är taget ur sin kontext, så han sa ju en massa innan och efter.)

Då avbröt jag honom, kände att, va fan ska jag göra åt detta då??!

Så jag sa högt: "Men vad då, ska jag säga upp mig eller??!"

Då svarade både chefen och personalchefen i hög stämma, i kör: "NEEEEEJ!"

"Inte så, jag säger ofta bara rätt ut vad jag tänker." Sa chefen.
"Vi får ju försöka att hitta ett sätt som fungerar."

Jag sa det, att om vi bestämmer, för planeringens skull, att jag jobbar tex 9-16 vid skov, och skulle jag sen vilja komma klockan 7 eller 8 så är det väl bara bra för kollegorna och projektet.

Det är ju inte hugget i sten, vissa dagar, att jag måste komma jätte mycket senare.

Jag sa flera ggr att jag är driven och att jag vill lära mig.
Jag vill ju detta.

Jag sa också, om sjukdomen, "Vem fan vill ha det så här??"

De förstod.

Så i slutet av mötet så frågade jag om de hade några andra frågor eller så.

Chefen läste då upp sina anteckningar som han hade gjort under mötet.

"Sjukdomen, det mentala, ska bli frisk, vill verkligen detta, är driven, vill lära sig, behöver justera tiderna när hon har skov."

Bra att allt gick in kände jag.

Efter dessa ord så sa han:

"Jag tycker synd om dig."

DÄR, kände jag att han visade känslor.
Jag var inte ute efter sympati utan förståelse, öppen kommunikation och en möjlighet och hjälp att få komma tillbaka i min takt.

Det kändes då som att han faktiskt hade tagit in allt som sades på mötet på ett bra sätt.

När personalchefen tog mig i hand då vi skulle gå så sa han:
"Se till att bli frisk nu."
Det visade också att han hade hjärta. :)

Jag hoppas att de kan se till att jag vill detta.
Det var JAG som ville ha ett möte och göra dem delaktiga, det känns som att man har ett ansvar där.
JAG har skaffat högriskskydd så att jag inte kostar mitt jobb en krona när jag är sjuk.
JAG säger att jag VILL jobba, även då jag har ett lättare skov just då och OM det finns en möjlighet att då kunna justera tiderna.

Vi får se hur detta blir...

Om ca 3 veckor är det projektet klart, där jag jobbade sist.
Det betyder att jag och alla andra ska placeras om på andra ställen.

Men nu när jag har en ny chef så kommer jag att hamna med helt nya personer och en ny chef för bygget.
Det känns läskigt men också spännande.

Han berättade om ett projekt nu, att bygga butiker, det sporrade mig som fan och jag vill börja jobba nu! :)