Avbeställningsskydd för kronisk sjuka

Jag blir så trött på mig själv.
Att mina tankar och känslor kan växla så mycket i bland.

Såhär:

J:s syster ska gifta sig i Polen i september.

Hans pappa ville boka resan, nu.
Vi fick en dag på oss att bestämma.

Dagen efter han sa det, så hade jag långt samtal med min läkare ang min hälsa.
Jag pratade med en sjuksyster 2 ggr.
Jag ringde apoteket och bokade medicin. (som jag glömde 2 ggr för att jag glömmer saker nu.)
Jag sprang på toa flera ggr och hade det jobbigt.

Så det fanns inte så mycket utrymme i min hjärna att tänka på mer saker.

J sa till mig, sent på eftermiddagen att hans pappa måste ha ett svar i dag.

Jag blev så ställd.
När skulle jag ha möjlighet att tänka på det?

Jag sa till J att det här med att hans syster ska gifta sig, det betyder inte så mycket för mig just nu.
Jag är inte där, känslomässigt.
Det blir ett stressmoment för mig att få så kort tid på mig.

Jag har inte varit utomlands på 17 år.
Jag vet inte om jag får en hundvakt till de 5 dagarna.
Jag behöver kolla upp villkor/avbeställningsskydd för kronisk sjuka.
Behöver fixa sjukkortet från försäkringskassan.
Jag vet inte hur jag mår då.
Jag vet inte om jag har råd.

Det var inte bara att bestämma sig på en dag.
Det var för mycket att kolla upp.

Jag slutade att känna mig stressad och tog ett beslut och sa: 
"Om jag måste bestämma mig i dag, så blir svaret nej."

J ville börja kolla upp saker åt mig, på nätet.
Men sen hade han fokus på annat, ang sin skola och praktik.
Så det blev inget.

J pratade med sin pappa och hans fru på kvällen.
Han berättade allt om mig.

Hur jag mår, som jag skrev förut:

Gråter helt plötsligt i bland.
Väldigt lätt irriterad.
Glömmer saker.
Energilös.
osv, osv. Orkar ej upprepa mig nu.

Han berättade också hur det går med sjukdomen.

Deras svar var: "OJ, hon mår väldigt dåligt just nu."

Det härliga i det hela är att J äntligen förstod.
Av deras svar och att han själv fick säga allt om mig till dem.
Då, gick det upp för honom.
Det känns som att jag har behövt förklara mig hundra ggr och det har varit tröttsamt.

Han kom fram till mig efter samtalet och klappade på mig och sa:
"Nu förstår jag, du mår ju inte alls bra."

Det var en lättnad.

Hans pappa och fru sa att de skulle boka in J på resan i går kväll.
De hoppar att boka in mig.
Jag mår ju för dåligt sa dom och hans pappa trodde inte att jag var bättre då.

(Det är 7 månader kvar, det tror jag att jag gör.)

De sa att om jag senare vill följa med, så får vi lösa det då.

I morse så kände jag mig lite sur.

Från att det var skönt till att de förstår att jag inte mår bra till att bli sur....

Jag tänkte nämligen såhär:

De tänker bara på sig själva. De kunde ha hjälpt mig att kolla upp avbeställningsskydd mm.
Nej de ville boka, pronto! Utan att ens ge mig en chans att kolla upp saker.

Dessa tankar gör att jag vill ta avstånd.
Inte binda mig helt, vill jag verkligen detta? Det kanske inte håller mellan oss, det var kanske därför de bokar utan mig för de vet det här.

Men jag borde eg tänka: Fan vad gulligt av dem att inte pressa mig utan de kör på med sitt och låter mig ta min tid.

Suck.. Blir så jäkla trött på mig själv.
Ja, alla har delade tankar om saker, det jag blir trött på är att mina tankar kan vara så drastiska.
Jag vill dessutom bara känna/tänka EN sak och vara nöjd med det.

Jag googlade lite om avbeställningsskydd för kronisksjuka.
Det såg ju inte så ljust ut.....

"Avbeställningsskyddet gäller inte om du var sjuk redan när du bokade resan. Vissa försäkringsbolag ersätter dock akuta försämringar som du inte hade anledning att räkna med. Andra kan ersätta dig trots att du har en kronisk sjukdom eller ett infektionstillstånd, bara du har varit symtom- eller besvärsfri i ca 6 månader före bokningstillfället. Om en läkare avråder dig från att resa kan du inte räkna med att din avbeställningsförsäkring gäller."