I dag känns det bättre i humöret.
Jag blev lite glad och spänd pga samtalet från jobbet i går.
Sen har det varit lite, lite, lite bättre i sjukdomen i morse.
Det är 4 dagar kvar till det har gått 2 veckor med medicinen....
En peson med min sjukdom hade ju fått gå i 2 veckor, nästan exakt, innan den bet.
Jag tänkte på i går hur mycket jag har varit med om i livet egentligen.
Att jag sedan pluggade i vuxen ålder och har börjat jobba som elektriker, känns stort då jag tänker på det. Lilla jag lixom. :)
Jag har klarat mig rätt bra genom livet.
Alltid skött mig själv, aldrig missbrukat något och alltid klarat mig igenom saker.
Jag har kämpat och aldrig gett upp.
Jag hade startat företag för säkert 10 år sedan, (var ju på gång med det ett par ggr), om jag inte varit så feg.
Har ju verkligen haft idéer.
Jag har vuxit upp med rädsla och det har nog hämmat mig med saker.
Det har tagit tid att bryta sig loss från det.
Dock så har jag mött något nu som kommer åt mig...
Min sjukdom.
Jag har nu haft den i 10 år.
Jag har inte varit såhär dålig sen 2011.
Sjukdomen har börjat bryta ner mig mentalt.
Det är sååå tungt att vilja en massa saker, men du blir hindrad av din hälsa.
Det skulle väl bryta ner vem som helst.
J sa att han aldrig hade orkat om han hade min sjukdom.
Han kan inte förstår hur jag jämt kämpar och inte ger upp.
Jo, jag kämpar, som vanligt, men sjukdomen slår undan benen på mig hela tiden just nu.
En människa orkar väl inte hur mycket som helst....
Alla har en gräns och min gräns leker sjukdomen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar