Tankar, funderingar och spekulationer

Det märks att jag inte är van att ha seriösa relationer...

Inte haft det på många år i alla fall.

Jag har massa tankar i bland, som jag skulle vilja ventilera.

Är det rätt att känna såhär?
Är det bara mina egna spöken?
Kan man acceptera vissa saker?
Om man mår dåligt av något hos den andre, lär man sig att leva med det då tillslut?

Jag skulle vilja att den man är i hop med, tänker ock lever mer som mig.
Om han inte gör det, och det är svårt för mig, betyder det då att det ska ta slut?

Eller handlar det bara om att lära sig att acceptera den andres vanor och att man tillslut inte bryr sig och därför kan leva i hop?

Ingen är ju min spegelbild.

Men visst, det kanske finns någon där ute som tänker och lever mer som mig och det skulle underlätta att leva i hop.

Eller?

Då kanske han har något annat jag stör mig på.

Eller inte....

Fan vet jag...

Jag önskar att jag kunde tänka mer på att alla lever sina egna liv och man möts på mitten.

Tex: Om jag gillar att vara hemma och titta på tv hela kvällarna och min kille gillar att resa hela tiden.
Betyder det då att man inte kan vara tillsammans?

Eller kan man hitta andra sätt att mötas på?

Då borde man ju kunna leva i hop med nästan vem som helst.

Man får väl se vad personen tillför i relationen och se om det överväger det man inte riktigt kan acceptera.

Ja, så är det nog....

Men det tar ju tid...

Hade korten legat på bordet direkt från början, då hade jag nog valt bort honom.
Bara för att jag inte vill ha vissa saker i mitt liv.

(som ett ex till mig, han dolde i 6 månader att han hade 5 barn.)

Men är det fel att göra så?
Att välja bort någon direkt för att de inte passar i min mall?
Betyder det att jag har missat många fina killar bara för de har någon enstaka sak i sitt liv som jag inte gillar?

Inte vet jag...
Jag vet dock att det tar tid att bestämma sig vad man gillar och inte, och att åsikter kan förändras genom tiden.

Även om man inte gillar en sak när man är singel så får man sig en funderare sedan på om det verkligen är så illa på att leva med någon som har just det man inte gillade.

Så länge saker och ting inte drabbar mig så väljer ju alla hur de ska leva sitt liv.

Men frågan är om det drabbar mig i längden....
Det återstår att se....