Denna helg är vi ensamma utan barn.
Jag blev irriterad redan på fredagkväll.
Jag hade ingen anledning, tror jag....
Jag är nästan hundra på att det hade med väntande mensen att göra.
På lördagen så sa jag allt missnöje till honom.
Sen insåg jag att det inte var så schysst.
Jag hade kunnat lägga fram det på något annat sätt.
Sen var ju det att mitt dåliga humör kanske inte berodde på honom utan på annat.
Eftersom jag inte visste vilket så fick jag skärpa mig.
Jag sa det till honom också, att detta sitter hos mig, det är inte hans fel.
Efter att jag hade sagt det, så blev jag på mycket bättre humör och vi hade en jätte bra fortsatt dag.
Jag hade också ringt en kompis och pratat av mig, det gör jätte mycket att bara få allt ur sig i bland.
Vad jag kände?
Jo, jag känner mig uttråkad.
Jag tycker förhållandet är tråkigt.
Vi är jämt hemma hos honom.
Pratar ofta om hans saker.
Fixar hans saker i hans hem.
Träffar hans familj.
Träffar hans vänner.
Går aldrig på dejter.
Osv....
Jobbet känns också tråkigt för att jag gör tråkiga enkla saker nu och har gjort en längre tid.
Visst jag är lärling och de sätter man inte på mer utmanande saker.
Men å andra sidan, är man inte lärling för att man ska lära sig saker?
Jag vet att om jag inte utvecklas, så tappar jag intresset efter ett tag.
Vi får väl se vad som händer efter sommaren.
Jag kände väl att jag behövde göra något annat, för att bryta denna känsla.
Så, jag bestämde att inte följa med till hans familj nästa helg.
De brukar ha sammankomst med middag, alla syskon, barn och föräldrar.
Jag ska istället träffa två av mina vänner och ev gå ut.
Jag ser fram emot det.
Kan vara bra att lösgöra sig lite och se annat.
Jag vet inte varför jag känner såhär nu.
Allt börjar lägga sig kring oss.
Det börjar bli mer vardag nu och man ska hitta sin roll i relationen.
Man börjar se klarare på saker och ting.
Jag kanske bara behöver att få vara med mig själv och göra saker jag tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar