Extrem svartsjuka

I lördags då jag träffade Mr.Stallone så kom min killkompis till stället vi var på.

Mr.Stallone frågade direkt.

"Vem är han?"

Jag berättade att det bara är en kompis.

"Är det säkert....?" sa han.

"Ja det är säkert, vi har känt varandra i säkert 10 år." sa jag.

"Hm... säkert?" frågade han.

"JA" sa jag.

Han var tyst en stund, sen sa han:

"Han tittar mycket på mig..." sa han.

"Men han kanske tittar för att han undrar vem hans tjejkompis pratar med." sa jag.

Jag blev på min vakt....Var han så svartsjuk?

På söndagen så hördes vi på telefon.

Under samtalet sa han:

"Jag såg att du tittade på andra killar i går."

"Men herre gud, jag tittade allmänt på folk." svarade jag.

Det var ju honom jag var nyfiken på i lördags, fattade han inte det?
Hade han så dålig självkänsla?

Han berättade att han brukade dricka mycket men numera så är det inte så ofta, fast han tycker om det.
Jag blev genast på min vakt igen, ännu mer.

Jag sa:

"Ok, ja man får vara försiktig för alkohol smyger på en, så man kan inte säga att man vet när man utvecklar alkoholism, den är förrädisk på så sätt."

"Va?? Oj oj oj, kalla mig INTE alkoholist!" sa han.

"Nä, det sa jag inte heller...."
Jag kände att jag hade fattat ett beslut....

Jag frågade:

"Din vän som du var med, bor han nära dig eller?"

"Vaddå, är du intresserad av honom?" sa han.

"Nej, men snälla.... jag undrade bara, du skrämmer bort folk med din svartsjuka." sa jag.

"Vaddå, det är väl inte dåligt att vara svartsjuk?" sa han.

"Jo, om man är det så pass mycket, till en viss del är det ok, men inte så där mycket som du verkar vara. Man bör kunna lita på varandra." sa jag.

Vi avslutade samtalet efter ett tag och jag kände att jag behövde förmedla mitt beslut till honom.

Jag messade till honom lite senare:

" Jag tycker att du ser jätte bra ut och jag har attraktion till dig, dock är det inte allt...
Jag kan inte vara med någon som är så pass svartsjuk och som dricker mycket."

Han svarade:

"Lycka till."