Ska man nöja sig för att slippa ensamheten?

I går kände jag mig låg, varför?
Jo, för att jag känner mig ensam och för att jag inte vill vara det.

Jag vill dela mitt liv med någon.
Min vardag.

Det är så jävla tråkigt att åka till Ikea själv, storhandla, promenera i solen med hunden, osv, osv.

I bland känns det som att man är den enda singeln i Stockholm.

Man ser hur det skrivs i tidningar att Sverige och Stockholm är det mest singeltätaste området i Europa, var det så? Minns inte.

Men ändå känns det som att andra träffar folk till höger och vänster.

Jag tänkte på en sak häromdagen, att folk runt mig kanske börjar undra om det är nåt fel på mig.....

Skitkass i sängen, luktar illa, jobbig..... hahhahaha

Men det är inget fel på mig! :)

Det var någon som sa, "Du är för kräsen, om du vill ha barn snart så sluta att vara det."

Men jag vill att det ska vara bra.

Om jag börjar träffa någon och sen backar jag ur, beror det på olika saker:

Tex:

* Jag träffade en kille som började prata sex på andra dejten, frågade om Jag kollar på porrfilm osv. Han kunde se mig i höga stövlar osv.
(Vi hade inte ens kommit till pussstadiet.)
Visst han var ärlig men det känns inte seriöst för mig och då backar jag ur.

* Om de dricker för mycket.

* Om de kritiserar andra ofta.
Jag gillar inte det.
Jag själv försöker att inte ha fördomar och att stoppa folk i fack.

* Om de inte är så...pålästa...eller vad man ska säga, att de inte vet nåt om livet, att jag måste berätta saker för dem.

Det är inget fel med det, men jag vill inte "lära" någon om livet.

Jag vill absolut inte nervärdera någon men jag menar att jag inte vill vara nåns lärare i vardagen.
Man kan alltid lära av andra men ni kanske fattar vad jag menar.

(Jag vill ju ha en mogen man som är trygg i sig själv och inte behöver fråga mig hela tiden om hur man ska göra i olika situationer.)

* En kille ville träffas men jag hade redan andra planer, han sa då,
"Va? kan vi inte ses i dag för att du ska umgås med vänner?
Ja, men då vet jag vad du prioriterar...."

Helt allvarlig var han..
Jag släppte inte honom helt, ville se hur det låg till.
Men...det kom igen...så det kändes inte ok att fortsätta någon kontakt med honom.

Jag undrar om många "nöjer" sig....

Jag vet många som gnäller på sina partners sen efter ett tag...
Men de visste om hur de va från början...

Jag kan absolut ta negativa sidor hos en person, ingen är felfri, absolut inte.
Men det finns vissa saker som jag har svårare att ta och jag vill inte ändra på någon.

En del säger att man kan få personer att ändra på saker under en relation.

Visst kan man ändras, (om man själv vill), men jag tycker inte att man går in i en relation med det tankesättet, "Jag ska nog se till att han ändrar sig så att han passar mig bättre."

Då tycker jag att man ist ska leta efter någon annan som passar en bättre.
Inte försöka att ändra på folk.

En kille tog kontakt med mig på en dejtsida häromdagen.
Vi skrev kort till varandra, den som ställde frågor och försökte hålla i gång konversationen var, jag.
Tillslut så frågade jag om facebook och han sa att jag skulle adda honom.

Jag gjorde det och gav honom mitt telefonnr, han ringde inte...
Utan han gav mig sitt nr som svar.

Så då ringde jag.
Vi pratade i 3 min och han sa, "Vi kan väl höras nåt under dan."

Ringde han?

Nä.

suck...