"Hej Rebecca,
Hoppas det är bra med dig!?
Vi vill gärna ha ditt besked denna vecka, helst imorgon om du önskar att skriva avtal om halvtidsanställning hos oss.
Mvh"
Hm...jag kände helt plötsligt lite rädsla över att tacka nej.
En som jobbar här i huset tyckte att jag självklart skulle stanna.
"Tänk, du har nära till jobbet, du trivs här och med folket som jobbar här, du behöver ingen hundvakt, osv"
Jag sa då: "Det är ganska så understimulerande.
Tömma kartonger och återvinning..."
Hon sa: "Ja men tänk nästa vecka när din kollega är borta, då får ju du ansvara för stora kopieringen, det är ju viktigt att det blir rätt, sen ska du få lära dig att beställa."
(Att beställa har inte min kollega lärt mig sen jag började för 1 1/2 sedan... han gillar att göra det själv.)
Jag kände att det tog emot då hon sa allt, kopiera...samla in återvinning....
Det känns ändå "dött"....
Hm...vad jobbigt... jag vet ju vad jag vill, jag vill börja plugga till elektriker, men jag vet ju inte om jag kommer in ännu. I juli får jag svar.
Stannar jag kvar på det företaget jag är anställd av nu så får jag en annan tjänst, det kan vara att köra ut fruktkorgar tex, el sitta i reception.
Kanske inte helt vad jag vill göra...
Om de inte har något uppdrag åt mig så får jag lön i en månad, sen måste de avskeda mig, typ.
Tänk om jag säger nej till att gå över till det nya och inte kommer in på skolan?
Det knäppa är att jag känner en sak starkt, jag ska plugga.
Jag har inte ens tänkt på de saker som jag skrev innan, om jag inte kommer in....
Har någon frågat så har jag svarat, "Det löser sig, då får jag väl bara ta ett arbete för att kunna betala hyran."
Jag har verkligen känt så, att det löser sig.
Men nu när detta mail kom och hon som jobbar i huset sa som hon sa...
då blev jag "rädd", om jag inte kommer in, hur gör jag då med hunden om jag jobbar någon annanstans? Då kanske jag inte alls har möjlighet att åka hem på lunchen som jag gör nu....
Men jag vet oxå att rädslor stoppar oss människor....
Stanna i bekvämligheten är lättare....
Sedan går vi runt och tycker att livet är tråkigt...
Så vill jag ju inte ha det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar