Känner mig lite irriterad på den nya chefen

Fick ett mailsvar från det nya företaget som ska ta över från augusti.

Hej Rebecca,

Du frågade om din kollegas ledigheter.

(som jag gör nu, jobbar extra när han är ledig)

Vi har för avsikt att planera in kända ledigheter i halvtiden.

Exempel: Din kollega arbetar torsdag kväll och är ledig fredag.

Halvtidstjänsten är då redan planerad för fredagen på heltid den dagen och är inte tjänstgörande på veckans tisdag eller nästkommande tisdag.

(det innebär att jag inte får någon extratid, eftersom han planerar att man tar bort en dag veckan efter.)

För övriga ledigheter som din kollega tar, finns visserligen möjlighet till fler timmar.

Dock måste vi ta hänsyn till att fler medarbetare hos oss kommer att behärska uppdraget och behöver träningstid och att vi inte kan låta halvtidstjänsten sköta alla dagar på egen hand.

Ring om du har frågor.

Vill gärna ha ditt svar idag, tack.

Mvh

Jag känner att jag blir irriterad av att läsa detta.

Det känns som att han vill ha bort mig.

Det är ju billigare för honom att ta in sina unga söner som han sa att han ska göra....

VISST!
Jag har sagt att jag vill gå vidare, jag vet inte riktigt vad jag blir irriterad på....Att jag känns som nåt oviktigt som kastas bort bara.

Kanske inte har "rätt" att bli irriterad eftersom jag ändå vill gå vidare.
Men jag vet inte...sättet han säger sakerna på kanske gör mig irriterad...
Och de han har sagt förut.

Att han tyckte jag hade hög lön för att vara vaktmästare tex...

Andras åsikter skapar oro

Jag fick ett mail i dag av den nya chefen.

"Hej Rebecca,

Hoppas det är bra med dig!?

Vi vill gärna ha ditt besked denna vecka, helst imorgon om du önskar att skriva avtal om halvtidsanställning hos oss.

Mvh"

Hm...jag kände helt plötsligt lite rädsla över att tacka nej.

En som jobbar här i huset tyckte att jag självklart skulle stanna.

"Tänk, du har nära till jobbet, du trivs här och med folket som jobbar här, du behöver ingen hundvakt, osv"

Jag sa då: "Det är ganska så understimulerande.

Tömma kartonger och återvinning..."

Hon sa: "Ja men tänk nästa vecka när din kollega är borta, då får ju du ansvara för stora kopieringen, det är ju viktigt att det blir rätt, sen ska du få lära dig att beställa."

(Att beställa har inte min kollega lärt mig sen jag började för 1 1/2 sedan... han gillar att göra det själv.)

Jag kände att det tog emot då hon sa allt, kopiera...samla in återvinning....

Det känns ändå "dött"....

Hm...vad jobbigt... jag vet ju vad jag vill, jag vill börja plugga till elektriker, men jag vet ju inte om jag kommer in ännu. I juli får jag svar.

Stannar jag kvar på det företaget jag är anställd av nu så får jag en annan tjänst, det kan vara att köra ut fruktkorgar tex, el sitta i reception.

Kanske inte helt vad jag vill göra...

Om de inte har något uppdrag åt mig så får jag lön i en månad, sen måste de avskeda mig, typ.

Tänk om jag säger nej till att gå över till det nya och inte kommer in på skolan?

Det knäppa är att jag känner en sak starkt, jag ska plugga.

Jag har inte ens tänkt på de saker som jag skrev innan, om jag inte kommer in....

Har någon frågat så har jag svarat, "Det löser sig, då får jag väl bara ta ett arbete för att kunna betala hyran."

Jag har verkligen känt så, att det löser sig.

Men nu när detta mail kom och hon som jobbar i huset sa som hon sa...

då blev jag "rädd", om jag inte kommer in, hur gör jag då med hunden om jag jobbar någon annanstans? Då kanske jag inte alls har möjlighet att åka hem på lunchen som jag gör nu....

Men jag vet oxå att rädslor stoppar oss människor....

Stanna i bekvämligheten är lättare....

Sedan går vi runt och tycker att livet är tråkigt...

Så vill jag ju inte ha det....

Kosten påverkar oss negativt och positivt

Jag har börjat äta vegetariskt och mjölkfritt.

Jag hör så mycket dåligt om djuren som vi äter så jag har börjat få avsmak.....

Det var när en bekant sa: "Jag mår dåligt i affärer när jag går förbi köttdisken.
Där ligger delar av slaktade djur, exponerade..." som jag började få avsmak.

Sen vet jag att gluten inte är bra för oss och jag blev ju frisk av att sluta med det.
Sen har jag hört om mjölkprodukter, att det inte är bra för oss heller.

Nu på senaste så har jag fått ta del av mer information ang mjölkprodukter.

"Mjölkproteinet är skadligt på många sätt, det är inte bara laktos som ställer till det. Mjölk är inflammatoriskt, slembildande, bidrar till många sjukdomar och tillstånd, och det handlar alltså inte om mjölksockret (laktos)"

"Mjölk är inte alls nyttigt, det är en marknadföringsbluff som tyvärr leder till många sjukdomstillstånd.
Mjölk är slembildande, inflammatoriskt och innehåller tillväxthormoner som även gynnar cancercellers tillväxt."

"Komjölk innehåller starka proteiner - kasein - vars egentliga syfte är att få kalvar att växa så fort som möjligt, så att de kan stå på sina egna ben.
För oss människor är kasein en stark allergen och det är inte ovanligt att detta protein provocerar immunförsvaret och tarmarna till autoimmuna reaktioner – när förvirringen blir total och immunförsvaret angriper det kroppen inte känner igen.
Det kan leda till otaliga inflammatoriska processer som allergier och astma."
* Mjölksockret – laktos - ställer också till besvär i tarmen, många känner att det skapar “gaser” och obehag i magen. Få av oss har enzymet laktas i tarmen, vilket hjälper till med att bryta ner laktos, men ämnet har även kopplats till hjärtinfarkt och stroke.
* I de “laktosfria” produkterna hettas mjölken upp så mycket i processen att proteinerna blir inflammatoriska, mer än de var innan. Det är en varningsklocka, eftersom vi definitivt bör akta oss för ämnen som gynnar inflammatoriska processer, vilka kan leda till andra obalanser."

"KASEIN, som även finns i laktosfri mjölk (laktos är bara sockerdelen i mjölken) skadar tarmens slemhinna hos alla människor, raspar upp den och gör slemhinnan genomsläpplig.
Toxiner, döda och dåliga bakterier, hormoner och andra restprodukter som utgör avföringen sugs då upp av tarmen och släpps återigen in i systemet. Dessa ämnen är farligt för kroppen och där de hamnar där kickar immunförsvaret igång, och du kan hamna i en autoimmun spiral.
Immunförsvaret attackerar dina egna vävnader.
Du kan få värre tarmsjukdomar, led- och muskelproblem som kan bli ett autoimmunt sjukdomstillstånd såsom reumatism eller sköldkörtelsjukdomar.
Hamnar det toxiner i hjärnan och kroppen börjar försvara så har du sjukdomen MS.
Så vi ska nog inte dricka eller äta saker som rispar vår tarmslemhinna eller våra blodkärl och bildar inflammationer(såsom socker också gör). Det finns även opiater i både mjölk och gluten som triggar oss att vilja ha mer, bra för jästbakterierna som vill bryta ner vår kropp och livnära sig av den men riktigt kasst för oss som vill fungera optimalt."

Jag har köpt lite olika produkter för att pröva vilka som är godast. :)

 
Havremjölk gillade jag inte, sojamjölk var så söt i smaken men rismjölk och mandelmjölk....
Fy fan vad goda de är! Kan inte sluta att dricka. :)

Soygurt vanilj var som att äta flingor med vaniljsås...blä.. :)
Den med blåbär ska jag pröva i morgon.

Har gjort vegetarisk mat på sistonde.
Nu har ju jag köpt färdiga biffar o så, man kan ju göra själv men jag vet inte hur ännu, men det kommer. :)

 

Veg bullar, (glutenfria) med ris och en sallad. Rismjölk till såklart ;)

Quornfile med röda linser och ångkokta grönsaker, rivna morötter med citron på.

Sås på, creme frachie med soltorkade tomater, vitlök, salt och citronpeppar.

 

(creme fraichen är inte mjölkfri...det verkar bara finnas en sort och den kostar 35 kr för en liten burk.)

Jag lär mig fortfarande produkterna.

 

Jag fick ju en autoimmun sjukdom 2007.

Det betyder att immunförsvaret angriper sig själv.

Jag letade information och gör fortfarande.

Fler och fler säger att gluten, mjölkprodukter, socker är dåligt för oss.

Det påverkar kroppens leder negativt, allergi, vi får eksem, depression, mm, och just att vi får kroniska sjukdomar.

 

Så det känns naturligt att sluta med sånt, jag vet ju att glutenfri kost har påverkat mig positivt!

Nyligen hörde jag oxå att citronsyra, (som finns i många produkter) är boven till olika allergier.

 

 

Killar..... Jag förstår dem inte...

En del killar är på ett visst sätt ,så jag ska väl inte dra alla över en kant...

Jag var på dejt för några veckor sedan och tog en promenad.

Jag pratade om att jag anstränger min rygg fel då jag jobbar på mitt andra jobb.

Så jag sa:

"När jag står där så sträcker jag upp armarna, står på tå och svankar fel med ryggen för att nå."

Han svarade direkt:

"Är det många killar som står och tittar då?"

Jag berättade detta för en killkompis, vad dejten hade sagt, han sa:

"Ja, det ända jag hörde var ordet "svanka"."

Ja, lite kul var det men det får en att undra.

Är alla killar såhär?

Är sex det ända de tänker på??

Jag började skriva med en kille på en dejtsida.
Vi skrev några få rader bara, för jag frågade om fler bilder på honom.
Han hade bara en bild ute på sin sida.

Han skulle maila dem till mig och skrev i mailet:

"Eftersom du inte sa vad du ville ha för bilder så skickar jag några som jag är nöjd med."

Han skickade detta......

"Lyxproblem"

I dag var den nya chefen här, han som träder i kraft den 1 augusti.
Bemanningsföretaget som tar över efter det som jag är anställd av nu.

Jag får ju gå över till honom eller stanna kvar hos mitt nuvarande men då byta arbetsplats.

Många här vill ju verkligen ha mig kvar.
Men jag kan inte klara mig på en deltidstjänst.

Jag har fått jobba extra väldigt mycket hitills, min kollega som jobbar heltid tar flex eller ledigt ofta.
Så det är ju bra för min ekonomi att jobba mer.

Men den nya chefen har gått in med ett lågt bud på upphandlingen så han har sagt att han inte har utrymme för saker.
Han räknar med att det verkligen är 1 heltidstjänst och 1 halvtid och inget mer.

Så det blir då inget mer, jobba extra, om jag nu går över.
Men de som följer min blogg vet att jag har andra tankar.

Sen så är ju arbetet inte så stimulerande....

Det var någon som sa att jag har ett "lyx problem."
Ja, må så vara men det är inte utvecklande.

Jag börjar klockan 08.00
Hämtar en låda post på postkontoret.
Tillbaka på kontoret så öppnar jag posten, ankomststämplar den och sorterar upp den, ska den till någon i huset eller utanför.

Sen samlar jag i hop allt som ska delas i huset och går min runda på tre våningsplan.
Går in i ett postrum, lämnar posten och plockar upp den post som de på avd vill skicka.

När jag har gjort det så går jag tillbaka till kontoret, sorterar upp det jag har plockat på avdelningarna.

Plockar i hop den post som ska till ställen utanför jobbet men i samma stadsdel, som arbetar under samma kommun.

Den postrundan tar ca 1 1/2 timme.
Köra till ett ställe, hämta och lämna post, in i bilen igen, till nästa ställe osv.

Tillbaka till kontoret, sortera upp det jag har hämtat.
Samla in det som ska delas ut i huset, det är ju mycket interpost, och gå min postrunda i huset.

Lunch

Tillbaka, dela ut kopieringspapper till avdelningarna om det har kommit, (kommer en gång i veckan)
samla in återvinning från avdelningarna en gång i veckan, plast, tidningar, metall osv.
Köra ner det till återvinningsrummet.

Kopiera om det finns det.

Samla in post, frankera den, posta det och sen gå hem.

Sen är det mycket dötid emellan.

Sen samma sak dagen efter och efter det....

Så man använder inte hjärnan så mycket.

Fördelen är att det är så fritt, måste inte passa tiderna, prick, mycket spring så man sitter inte stilla direkt.
Nära hem, behöver ingen hundvakt, osv.

Men....... det känns sååååååå tråkigt......
Meningslöst känns det.

"Vad har du gjort i dag då?"
"Hämtat tomma kartonger från varje våning för att slänga dem i återvinningen..........."

Gud vad det låter som att jag e negativ. :)

Men det är tråkigt och själsdödande.
Slappt jobb och enformigt, jag passar inte för det.

Jag är såklart tacksam att jag fick det då jag var arbetslös och sjuk.

Men nu är det dax att gå vidare! :)

Pappa och Trygghet

Min pappa och jag har fått jätte bra kontakt de senaste åren.

Nu i år har vi sjukt bra kontakt!

Jag ringer honom varje dag, faktiskt :)

Nu när mina pappor har flyttat ned till Sthlm så är jag hos dem ofta.

Det slog mig häromdagen att pappas och min kontakt har påverkat mig positivt nu på senaste tid.

Det var när en kille sa att jag var en trygg person.
jag blev förvånad att jag fick höra det och det fick mig att fundera.

Ja, jag har blivit mer trygg och säker i mig själv den senaste tiden.

Delvis för det jobb jag har gjort med mig själv och delvis pga min pappa.

De flesta vet, annars kan man läsa det överallt inom psykologin, att en frånvarande fader påverkar tjejer negativt i deras livsval.
Hon söker efter män som är omöjliga att älska och oförmögna att ge kärlek och trygghet.

Allt handlar om bandet till sin fader och är det otryggt så är det svårt för henne att hitta en trygg man.

Men, är relationen trygg så är chansen stor att hon hittar en trygg man.

Så, det känns underbart att känna sig stabilare och även få höra det utifrån! :)

And the search is on, again...

Jag och killen, A, var och åt sushi.
Det var trevligt, vi pratade om ditt och datt.

Efter maten så gick vi hem till mig och fortsatte pratandet över en kopp te.

Efter flera timmar så åkte han hem.

Dagen efter fick jag ett sms av honom:

"Rebecca, du är en stark och vacker tjej. Jag har tänkt hela natten och inser att jag inte kan inleda ett seriöst förhållande just nu. Jag kommer inte att klara det."

"Du verkar vara en såndär tjej..."

Den där killen, A, och jag, pratade över 3 timmar i telefon i går.

Vi ska ses i dag och äta.

Det skiljer 7 år mellan oss.
Jag är den som är äldre.

Har inte tänkt på det men nu när man gör det så känns det mycket.

Fast hade jag träffat en kille som var 7 år äldre än mig så hade jag nog inte brytt mig.
Lustigt det där hur man kan se saker olika.

Han är 31 år och pluggar.
Han ska jobba med försäkringar sen.

I går då vi pratade så tyckte han att det var konstigt att jag inte hade träffat en kille som jag har byggt bo med.

Han sa:

"Redan efter första träffen så tyckte jag direkt att du var en trygg person, en sådan som jag vill vara med."

"Du verkar vara en sådandär tjej som killar lätt blir kära i."

Dröm om blod

I natt drömde jag en konstig dröm.

Jag och en kille stod bredvid varandra.

Framför honom stod en till kille.
Den killen såg jag inte helt i drömmen men vi hörde i hop på något sätt.

Killen som jag såg hade en gammeldags rakkniv.
Jag hade oxå en.

Han skrattade och sa att han skulle skära killen framför honom, skära av huvudpulsådrarna.

Jag hade stress i kroppen för jag visste att jag var tvungen att skada den där killen först innan han hann döda den andre killen.

Jag drog min rakkniv mot sidan av han hals, det blev bara en liten rispa eftersom min kniv var slö och rostig.

Killen drog med sin rakkniv mot den andre killens hals och det blev en stor öppen reva som började blöda ordentligt.

Han skrattade, "Det var nära halspulsådern....du vet att det är slut då..."
sa han och log.

Jag drog min kniv febrilt mot hans hals flera, flera gånger men det blev bara små revor.

Han tog upp sin kniv igen och snittade killen mittemot honom på låret, blodet sprutade.

"Där var det nära huvudpulsådern oxå, det finns en på låret oxå...."
sa han och flinade igen.

Sen snittade han killen i halsen igen, kniven gick smidigt igenom huden och blodet började att rinna.

Jag vakande.
Klockan var 03.00 på natten.

Jag låg där i mörkret och ansträngde mig för att börja tänka på annat.
Det kom en massa konstiga tankar i mitt huvud, skräcksaker man har sett på tv osv.

Så tillslut så tände jag sänglampan och ropade på hunden som kom upp i sängen.

Jag stoppade mitt ansikte emot hans lilla kropp och till slut somnade jag igen.

En andra dejt

Killen som jag hade träffat en kväll på ett uteställe, A, som jag gick en lång promenad med några dagar senare.

Vi hördes ju inte av sen nåt mer.

Jag skickade ett sms i går.

Det visade sig att han har försökt att lägga mig på hyllan.

Han pluggar nu och har mycket med skolan, plus att han förstår vilket plan i livet jag är på och han är inte på samma plan just nu.

Men han har inte kunnat släppa mig, sa han.

Så han sa att han gärna vill träffa mig och ta det därifrån.

Så...ja, visst. Det där känner man ju ganska snabbt, om det skulle kännas bra.
Då vill man ju allt med den personen.

Vi får se, vi börjar med att träffas igen och tar det därifrån.

Ska man nöja sig för att slippa ensamheten?

I går kände jag mig låg, varför?
Jo, för att jag känner mig ensam och för att jag inte vill vara det.

Jag vill dela mitt liv med någon.
Min vardag.

Det är så jävla tråkigt att åka till Ikea själv, storhandla, promenera i solen med hunden, osv, osv.

I bland känns det som att man är den enda singeln i Stockholm.

Man ser hur det skrivs i tidningar att Sverige och Stockholm är det mest singeltätaste området i Europa, var det så? Minns inte.

Men ändå känns det som att andra träffar folk till höger och vänster.

Jag tänkte på en sak häromdagen, att folk runt mig kanske börjar undra om det är nåt fel på mig.....

Skitkass i sängen, luktar illa, jobbig..... hahhahaha

Men det är inget fel på mig! :)

Det var någon som sa, "Du är för kräsen, om du vill ha barn snart så sluta att vara det."

Men jag vill att det ska vara bra.

Om jag börjar träffa någon och sen backar jag ur, beror det på olika saker:

Tex:

* Jag träffade en kille som började prata sex på andra dejten, frågade om Jag kollar på porrfilm osv. Han kunde se mig i höga stövlar osv.
(Vi hade inte ens kommit till pussstadiet.)
Visst han var ärlig men det känns inte seriöst för mig och då backar jag ur.

* Om de dricker för mycket.

* Om de kritiserar andra ofta.
Jag gillar inte det.
Jag själv försöker att inte ha fördomar och att stoppa folk i fack.

* Om de inte är så...pålästa...eller vad man ska säga, att de inte vet nåt om livet, att jag måste berätta saker för dem.

Det är inget fel med det, men jag vill inte "lära" någon om livet.

Jag vill absolut inte nervärdera någon men jag menar att jag inte vill vara nåns lärare i vardagen.
Man kan alltid lära av andra men ni kanske fattar vad jag menar.

(Jag vill ju ha en mogen man som är trygg i sig själv och inte behöver fråga mig hela tiden om hur man ska göra i olika situationer.)

* En kille ville träffas men jag hade redan andra planer, han sa då,
"Va? kan vi inte ses i dag för att du ska umgås med vänner?
Ja, men då vet jag vad du prioriterar...."

Helt allvarlig var han..
Jag släppte inte honom helt, ville se hur det låg till.
Men...det kom igen...så det kändes inte ok att fortsätta någon kontakt med honom.

Jag undrar om många "nöjer" sig....

Jag vet många som gnäller på sina partners sen efter ett tag...
Men de visste om hur de va från början...

Jag kan absolut ta negativa sidor hos en person, ingen är felfri, absolut inte.
Men det finns vissa saker som jag har svårare att ta och jag vill inte ändra på någon.

En del säger att man kan få personer att ändra på saker under en relation.

Visst kan man ändras, (om man själv vill), men jag tycker inte att man går in i en relation med det tankesättet, "Jag ska nog se till att han ändrar sig så att han passar mig bättre."

Då tycker jag att man ist ska leta efter någon annan som passar en bättre.
Inte försöka att ändra på folk.

En kille tog kontakt med mig på en dejtsida häromdagen.
Vi skrev kort till varandra, den som ställde frågor och försökte hålla i gång konversationen var, jag.
Tillslut så frågade jag om facebook och han sa att jag skulle adda honom.

Jag gjorde det och gav honom mitt telefonnr, han ringde inte...
Utan han gav mig sitt nr som svar.

Så då ringde jag.
Vi pratade i 3 min och han sa, "Vi kan väl höras nåt under dan."

Ringde han?

Nä.

suck...

Att våga....eller inte...

Fy fan vad pinsamt!!
hahhahahahahha

Det finns en kille som kommer till mitt jobb i bland och lämnar paket.

Han är jäkligt söt.

En dag så fick jag en flört på en datesida.
Bilden visade en kille i profil, i närbild.

Det påminde en del om killen som lämnar paket....

Han var här i dag igen på mitt jobb och lämnade paket.

Jag samlade mod och sa:

"Du påminner om en kille som skrev till mig på en dejtsida."

Jag satt framför datorn då han var här.

"Vaddå, visa." sa han

Jag började leta bland mottagna mail och flörtar.

"Nä...jag har nog raderat det..." sa jag.

varpå han säger:

"AAhhhh vad dåligt!!"

Hhahahahaha

Han trodde att jag bara hittade på för att ragga på honom.
Hahhahah

Vad jag skämdes!! :)

"Nej, det är sant!" försökte jag mig på.

Han frågade vad sidan hette och sa:

"Men där är inte jag med i allfall, Hej då!"

Och så försvann han fort som fan!

Hahhaahahah

Pigmentsfläckar, resultat

Jag har glömt att visa resultatet av krämen för pigmentsfläckar.

Jag hade krämen på en upphöjd fläck oxå och den blev sårig tillslut.
Jag ringde hudspecialisten och hon sa att man inte får ha på de upphöjda.

När den hade läkt efter ett tag så blev den bättre än den var innan i allafall. :)

Så jag hade väl krämen från sept/okt till hm....januari?
Sen ledsnade jag...jo, det blev bättre men det tog sån tid...
Fläcken längst ned blev bäst men den har jag haft kortare tid än de andra.

                Nu, 6 maj                                        5 december

Aktiv och dejt

I fredags så var jag på date.

Vi promenerade i två timmar.

På lördagen jobbade jag, det var ganska mycket och jag blev väldigt trött i kroppen.

I söndags så var det hundpromenad för, vem som helst, pengainsamling till hundar utan hem.
Minst 20 kr.

Jag och hunden gick dit.
Det tog 30 min att gå till samlingsplatsen och vi gick i ganska rask takt.

När vi kom fram så var det promenad i en timme.

Jag kände ingen där men det var trevligt! :)

När vi kom hem så trimmade jag ner hundens päls och det tog en timme.

Oj vad jag blev trött i ryggen efter allt och hunden var så trött så han inte orkade hålla ögonen öppna sen. :)

I dag då jag vaknade så kände jag mig jätte trött.
Det kanske är normalt?
Man kanske känner sig jätte bra i kroppen dagen efter sånt här om man tränar regelbundet på gym.

Jag får väl bara acceptera att det blir såhär när jag håller i gång och att det tar nån dag för kroppen att vila ut.
Fast..... jag undrar ju om alla andra känner såhär.... :)

Jo, just det....dejten...

Jag träffade honom ute förra helgen och bytte nr.
Vi träffades i fredags och tog en promenad.
Han sa att det var mycket trevligt och vi messade en del samma kväll.

Han skrev att han gärna vill lära känna mig.

Sen var det ingen av oss som hörde av sig, varken på lördagen eller på söndagen.
Så..... vi får se.