Oj, vart ska jag börja....
Har så många ord/känslor i mig.... samtidigt vet jag inte vad jag ska säga...
Har ni sett filmen "The notebook/Dagboken"?
Så är det mellan oss, nästan.
Jag och killen, I.
Jag har aldrig träffat någon som får mig att känna så som han får....
Min stora kärlek i vuxen ålder som jag hade för ett par år sedan, hade jag en jätte bra relation med och han var som sagt min stora kärlek.
Men...han var inte som denna själ som har klivit in i mitt liv nu....
Han, killen I, får mig att känna mig jätte viktig för honom.
Att jag är den enda tjej han ser och vill ha.
Han säger att jag är som en drog för honom.
Och jag känner samma sak....
När jag är med honom så får jag inte nog av honom och då jag inte är med honom så tänker jag på honom hela tiden, jag saknar honom och det känns nästan som en abstinens.....
Han känner samma sak.
När han ska gå så håller han mig hårt och säger:
"Vad jag kommer att sakna dig..."
Fast vi ses varje dag...knäppt va? :)
Han är så vacker att se på.....
Han ger mig så mycket omtanke och känslor....
Men vi har ett "MEN"........
Han vill inte ha barn och det vill jag.
Han är dock en hel del år yngre än mig........ han är 27 år.
Kanske beror det på åldern, inte vet jag....
Jag sa till honom att vi då inte kan träffas så länge till....
Eftersom vi vill olika saker.
Jag är ju inte 25 år längre, som tjej har jag ju ett bäst före datum vad gäller ålder och barn...
Då jag sa det till honom så blev han ledsen.
Han höll om mig hårt och sa, "Men jag vill inte förlora dig, jag har aldrig träffat en tjej som dig förut, du är en så fantastisk människa, ett liv med dig skulle vara ett underbart liv."
Jag blev oxå ledsen för jag vill inte heller släppa honom....
Han frågade häromdagen om jag skulle avsluta allt mellan oss snart.
"Jag vill helst inte tänka på det...." sa jag.
"Inte jag heller..." sa han.
Så...vi får se....
Jag tar en dag i taget.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar