Den intensiva killen

Jag blev kontaktad av en kille på en dejtsida.

Vi skrev lite till varandra och bytte sedan nummer.

När vi väl hördes på telefon så pratade vi i 3 timmar.
Eller ja...
Han pratade i 2 timmar och 50 minuter, jag resten.... :)

Redan där kände jag att jag blev lite reserverad.
Han pratade bara om sig själv.
Han var väldigt intensiv och det är verkligen inte jag.

Han berättade om sitt ex, hur kär han hade varit i henne, att det var det bästa sex han hade haft.

Jag kan tycka att man inte berättar sådant för en annan tjej, precis i början.
Jag är väl inte intresserad av hur sexet var med andra som han haft.

Men jag vill inte döma någon för snabbt, utan jag vill prata med personen fler ggr för att se.

Han berättade också att han var väldigt intelligent, han hade gjort en massa tester då han var liten och han var nu med i mensa, och han sa att hans föräldrar var rika, osv.

(Mensa är en ideell förening för människor med hög IQ. Kravet för medlemskap i Mensa, förutom att man betalar medlemsavgiften, är att man presterar ett resultat bland de översta två procenten av befolkningen på ett standardiserat intelligenstest. Med andra ord ska man uppnå 131 på Wechslers IQ-skala, 133 på Stanford-Binets, eller 149 på Cattellskalan; samtliga är mätningssätt som uppmäter ett IQ som är högre än 98% av befolkningens. Det test som används sedan 10 år tillbaka mäter efter den standardiserade Wechslerskalan. källa: wikipedia)

Egentligen är det inget fel att säga positiva saker om sig själv, jag kan tycka att det finns en gräns då det kan låta fel dock. tex hur många ggr man säger sånt.
Han sa det flera ggr under samtalet.

Sen dagarna efter samtalet så smsade vi med varandra, han ville träffa mig omgående men jag hade inte möjlighet och sedan var så var ju jag kluven...

Han messade att jag var vacker, hade snygg och sexig kropp (han hade ju såklart bara sett vanliga bilder på mig pappa) ;) att jag var perfekt!

Han skrev oxå på ett skämtsamt sätt att om det visade sig att jag hade snygga ben så skulle han fria till mig direkt.

Han kallade mig ibland för "min"då han skrev nåt sms och jag ifrågasatte det.
Vi hade ju inte ens träffats.
Han svarade då.
"Ja, jag ska ha dig."

Jag skrev en dag att jag funderade på att börja träna då det är bra för en att träna.

Han skrev då att jag inte behövde det eftersom jag redan är så perfekt och snygg.

Inget fel med komplimanger men det finns en gräns till att det låter som smörande... man undrar om det är äkta eller bara tomma ord.

Sen skrev han att jag inte skulle träna för att då blev det för mycket med skolan och så, och han ville ju att jag skulle ha tid för honom.

(vi hade inte ens träffats ännu.)

Där sa det stopp i mig.

Jag smsade till honom och skrev att jag inte kommer att träffa honom för att det känns inte hundra från min sida.
Han svarade: ok

Redan från början så kändes det inte helt ok men jag ville prata några dagar till för att se om det ändrade sig. Man ska ju inte döma ut folk för fort.

Denna kille fick mig att känna att jag skulle bli hans ägodel som han bestämde över.
Sånt förhållande vill jag inte ha.