Jag gillar mig själv när jag är med honom

Jag får honom ofta att skratta, bara av att vara mig själv.
Han säger ofta att han tycker att jag är rolig.

Är inte det underbart att kunna få en annan människa att skratta? :)

Jag frågar honom ofta om han har fått middag i sig då vi inte ses.
Jag säger oxå i bland att det är kallt ute då vi pratar i telefon och att han ska klä sig varmt.

"Förlåt om jag är mammig i bland." sa jag.

"Mammig?" sa han
"Det är inte mammigt, det visar bara att du bryr dig om mig och det gillar jag mycket, det är en jätte fin gest av dig att bry dig om."

Tänk att jag har hört andra säga att jag är "jobbig" då jag är så, men med denna kille får jag verkligen vara mig själv och han tycker jag är underbar som jag är. :)

Jag hörde en mening i en film en gång som verkligen har etsat sig fast:

"Jag gillar mig själv när jag är med honom."

Ja, så är det och borde vara jämt. :)

Passionerad kärlek, killen, I

Oj, vart ska jag börja....

Har så många ord/känslor i mig.... samtidigt vet jag inte vad jag ska säga...

Har ni sett filmen "The notebook/Dagboken"?

Så är det mellan oss, nästan.

Jag och killen, I.

Jag har aldrig träffat någon som får mig att känna så som han får....

Min stora kärlek i vuxen ålder som jag hade för ett par år sedan, hade jag en jätte bra relation med och han var som sagt min stora kärlek.

Men...han var inte som denna själ som har klivit in i mitt liv nu....

Han, killen I, får mig att känna mig jätte viktig för honom.
Att jag är den enda tjej han ser och vill ha.

Han säger att jag är som en drog för honom.

Och jag känner samma sak....

När jag är med honom så får jag inte nog av honom och då jag inte är med honom så tänker jag på honom hela tiden, jag saknar honom och det känns nästan som en abstinens.....

Han känner samma sak.

När han ska gå så håller han mig hårt och säger:
"Vad jag kommer att sakna dig..."

Fast vi ses varje dag...knäppt va? :)

Han är så vacker att se på.....
Han ger mig så mycket omtanke och känslor....

Men vi har ett "MEN"........

Han vill inte ha barn och det vill jag.

Han är dock en hel del år yngre än mig........ han är 27 år.

Kanske beror det på åldern, inte vet jag....

Jag sa till honom att vi då inte kan träffas så länge till....
Eftersom vi vill olika saker.
Jag är ju inte 25 år längre, som tjej har jag ju ett bäst före datum vad gäller ålder och barn...

Då jag sa det till honom så blev han ledsen.

Han höll om mig hårt och sa, "Men jag vill inte förlora dig, jag har aldrig träffat en tjej som dig förut, du är en så fantastisk människa, ett liv med dig skulle vara ett underbart liv."

Jag blev oxå ledsen för jag vill inte heller släppa honom....

Han frågade häromdagen om jag skulle avsluta allt mellan oss snart.

"Jag vill helst inte tänka på det...." sa jag.

"Inte jag heller..." sa han.

Så...vi får se....
Jag tar en dag i taget.....

Läkaren ringde...

Läkaren ringde i fredags.

Inflammationsprovet visade, 204

För en månad sedan var det, 143

Men i våras var det, 5400

Så jag är rätt glad ändå :)

Det var bara att höja dagsdosen av underhållsmedicinen och köra lokalbehandling.

Hon skulle ringa om två veckor igen för att kolla hur allt är då.

Killen, I del 2

Vi har träffats varje dag utan en, sen i lördags, 6 dagar av 7 alltså. :)

Han är jätte gullig mot mig.

Han är från Lybien så våra uppväxter skiljer sig markant.

Därför hade jag lite tveksamheter då jag skrev förra inlägget och analyserade just då.

Men som sagt, han är jätte gullig mot mig.
Han är väldigt omtänksam, han har hjälpt mig i tvättstugan, de gånger han har ätit hos mig så går han direkt till disken och diskar. hahhaha

Han säger att det är självklart eftersom jag har lagat maten.

Han bär saker åt mig utan att jag frågar.
Han respekterar mina åsikter och lyssnar ordentligt och vill gärna lära sig hur jag tänker.

De som har följt min blogg vet ju vad jag känner ang mitt hår...
Han har sagt ett par ggr att han verkligen gillar mitt hår.
Hahhahah det är bra att få en komplimang för något som är jobbigt för en.

Han ville veta allt om min sjukdom.
(Jag berättade om den eftersom den är ganska påtaglig nu.
Lättare att ens omgivning vet om det.)
Han kramade mig efter att jag hade berättat.

Han sa att han hade tänkt på mig på vägen hem i går, att han ville att jag skulle bli frisk och inte ha ont något mer.
Han är så gullig.

Sen sa han en sak till mig i går...

"Du är verkligen speciell, sådana som dig växer inte på träd." :)

Kommentar om killen, I

Jag fick en kommentar på inlägget i bloggen "killen I"

"Låter mer som att du tänker och analyserar alldeles för mycket. Sluta tänk, sluta analysera precis allt. Om han är en bra kille, om det KÄNNS bra i magen och hjärtat att träffa honom så gå på den känslan och sluta tänk så mycket.

Att tänka och analysera för mycket förstör allt."

Först vill jag säga, tack för kommentaren :)
Kul att folk hänger med här i mitt liv.

Såhär, jag analyserar inte så mycket som det kanske låter :)

När jag sätter mig för att skriva blogg så analyserar jag just för det inlägget jag skriver.
"Pratar" med mig själv i mitt skrivande.

Så när jag har skrivit klart så analyserar jag det inte, det är pga skrivandet.

Vet ej hur jag ska förklara mig. :)

Tråkigt att skriva "Hej, jag har träffat en kille, det är kul, hej då." hahahha

Ja, men ni kanske fattar vad jag menar.

Dålig i tarmen igen...

Fan... Det känns jävligt tråkigt.....

Jag bytte ju ut mjölkprodukter till soyaprodukter, magen reagerade, så jag gick över till havreprodukter.
Det blev inte bättre.
Trodde inte att det var nån fara, tänkte inte alls på sjukdomen. UC.

Jag gick en hel månad med dålig magen och åt dessa produkter varje dag.

Efter lite mer än en månad så fick jag veta att soya och havre produkter kan påminna om gluten/vete.
Jag fick panik och slutade tvärt, som jag skrev för ett tag sedan i bloggen.

Men magen blev inte bättre av att jag slutade, det hade gått för långt.

Några dagar efter läkarbesöket, då jag hade så bra värden, så kom det blod....

Det är nämligen såhär att detta prov som visar på hurvida man har inflammation i tarmen eller inte tar tre veckor på sig att bli färdigt, och på tre veckor kan ju saker och ting förändras.

Så det första provet tog jag precis i början av då jag började med soyaprodukter.
Då var jag ju frisk.

Sen tog jag ett till prov för 3 veckor sedan, för jag berättade för läkaren att magen hade reagerat efter att jag började med dessa produkter, det var innan jag visste att de var som gluten.
Men läkaren ville då att jag skulle ta ett till prov för säkerhetsskull.
Så hon kommer att ringa mig i morgon för att ge mig svar på det senaste provet.

Tyvärr har jag då inga goda nyheter att komma med till henne och då ska det bli intressant att höra provresultatet.... vilket jag förmodar är dåligt nu...

Jag har på egen hand börjat med lokalbehandling, (jag har ju det hemma, tror nog att de flesta med UC har sånt hemma.) Jag vet ju att det kan stoppa sjukdomen om jag tar det regelbundet en längre tid.
Vilket läkaren antagligen kommer att säga.

Det som gör mig lite nerslagen är att jag kämpade så för att bli frisk och blev det...
Mitt hår har ju varit det som har varit mest jobbigt för mig, känsligast, att jag tappade hår.
Det gör jag ju så fort jag blir dålig i tarmen.
Blev ju så glad då jag såg att håret började bli tjockare igen.

Jag funderade oxå på att börja styrketräna men det kan jag ju inte nu på ett tag...

Lokalbehandling varje dag i ca 2 månader (tror jag läkaren säger)
*Tappa lite hår
*Få sköra naglar igen
*Viktigt att sova ordentligt
*Vara konstant trött
*Ont i leder
*Behöva upprepa mig för vissa vänner för att de inte förstår när jag säger att jag inte orkar träffa dem på kvällar för att sjukdomen gör mig så trött...
*Inte kunna sova med nån kille som jag träffat, i detta fall, denna kille, eftersom jag måste ta lokalbehandling....

Ja, ja.... hittar väl min positiva anda om några dagar...

Har jag kämpat såhär långt så ger jag inte upp.

Killen I

Jag har träffat en kille.
 
Jag träffade honom ute, en lördag, och när jag såg honom första gången så tyckte jag att han var sååå vacker.
 
Det har gått ganska fort, han ville träffas redan på söndagen, och dagen efter det och dagen efter det.
I onsdags sa jag stopp, att jag behövde va själv.
 
Han förstod men han sa att han inte visste vad det var men han har verkligen fastnat för mig.
Han trivs jätte bra i mitt sällskap och känner sig trygg säger han.
 
Jag vet inte varför jag tvekar lite?
 
Är det för att jag har varit själv länge och har mina rutiner?
 
Att när jag tex träffar honom så svär jag inombords då jag vet att mitt tv program börjar just då. Låter ju helknäppt.
 
Jag har ju mina rutiner och tider.
Skolan, hem och plugga, ut med hunden, pyssla hemma, handla, göra god mat, sätta mig framför tvn med god mat och efterätt, titta på mina utvalda program.
 
Jag har ju verkligen velat träffa någon och då jag äntligen gör det så tycker jag att det "stör" mitt vardagsschema.
Förutom att plugga och vara med hunden så gör jag ju inget som är viktigt.
 
Så frågan är...Betyder det att:
 
*Jag eg inte vill vara med honom?  
*Är jag rädd för kärlek eftersom min senaste relation inte var något bra och de jag dejtade efter visade sig inte funka bra och att det har gått lång tid emellan?
*Det har gått en längre tid då jag har varit själv så det blir svårt att ställa om sin vardag?
 
Inte vet jag....
Han verkar gullig och omtänksam även om det gör så att jag känner mig pressad i bland.
 
Varför känner jag mig pressad då?
Jag tror att det beror på att jag inte vet vad jag vill till hundra procent och när han visar att han vet vad han vill så känner jag mig pressad att känna nåt.
 
Suck vilket virr varr. :)
 
Ja, ja det kommer att visa sig vad som är rätt.
 

"Jag ska ingenstans"

Jag och mitt ex, H, låg och kramades.

Han lyfte på huvudet och mötte min blick då jag pratade.

"Hur länge har vi varit i hop nu egentligen?" frågade jag

"2 år och 3 veckor." svarade han

"Då har vi bräckt min gräns med 3 veckor, jag har som längst varit i hop med nån i 2 år. Jag vet inte varför det bara har hållit i ca 2 år med de flesta." sa jag

Han svarade:

"Ja, och längre blir det för jag ska ingenstans."

Sen vaknade jag och det var morgon.

Jag hade drömt om mitt ex, min stora kärlek i vuxen ålder.
Han som lämnade mig strax efter att vi hade flyttat till hus.
Vi var bara i hop i 1 år och 3 månader.

Jag låg kvar i sängen och stirrade i taket.

Jag kände ett välbehag, en glädje med en gnutta sorg.
Eller kände jag sorg?

Nä, jag kände mest välbehag, inte för att jag hade drömt om honom.

Det var för känslan överlag som jag hade i drömmen, att vara kär i någon och någon som är kär i mig.
Att få känna sig trygg, att få känna sig "hemma".

Ja, det var en härlig känsla. :)

I veckan som var så fick jag en känsla av att jag ville promenera i det området, ett naturområde låg ju strax intill huset vi bodde i.
Jag bestämde i veckan att jag och hunden skulle gå där i dag, lördag.

Undra om det var därför jag drömde det....

Den intensiva killen

Jag blev kontaktad av en kille på en dejtsida.

Vi skrev lite till varandra och bytte sedan nummer.

När vi väl hördes på telefon så pratade vi i 3 timmar.
Eller ja...
Han pratade i 2 timmar och 50 minuter, jag resten.... :)

Redan där kände jag att jag blev lite reserverad.
Han pratade bara om sig själv.
Han var väldigt intensiv och det är verkligen inte jag.

Han berättade om sitt ex, hur kär han hade varit i henne, att det var det bästa sex han hade haft.

Jag kan tycka att man inte berättar sådant för en annan tjej, precis i början.
Jag är väl inte intresserad av hur sexet var med andra som han haft.

Men jag vill inte döma någon för snabbt, utan jag vill prata med personen fler ggr för att se.

Han berättade också att han var väldigt intelligent, han hade gjort en massa tester då han var liten och han var nu med i mensa, och han sa att hans föräldrar var rika, osv.

(Mensa är en ideell förening för människor med hög IQ. Kravet för medlemskap i Mensa, förutom att man betalar medlemsavgiften, är att man presterar ett resultat bland de översta två procenten av befolkningen på ett standardiserat intelligenstest. Med andra ord ska man uppnå 131 på Wechslers IQ-skala, 133 på Stanford-Binets, eller 149 på Cattellskalan; samtliga är mätningssätt som uppmäter ett IQ som är högre än 98% av befolkningens. Det test som används sedan 10 år tillbaka mäter efter den standardiserade Wechslerskalan. källa: wikipedia)

Egentligen är det inget fel att säga positiva saker om sig själv, jag kan tycka att det finns en gräns då det kan låta fel dock. tex hur många ggr man säger sånt.
Han sa det flera ggr under samtalet.

Sen dagarna efter samtalet så smsade vi med varandra, han ville träffa mig omgående men jag hade inte möjlighet och sedan var så var ju jag kluven...

Han messade att jag var vacker, hade snygg och sexig kropp (han hade ju såklart bara sett vanliga bilder på mig pappa) ;) att jag var perfekt!

Han skrev oxå på ett skämtsamt sätt att om det visade sig att jag hade snygga ben så skulle han fria till mig direkt.

Han kallade mig ibland för "min"då han skrev nåt sms och jag ifrågasatte det.
Vi hade ju inte ens träffats.
Han svarade då.
"Ja, jag ska ha dig."

Jag skrev en dag att jag funderade på att börja träna då det är bra för en att träna.

Han skrev då att jag inte behövde det eftersom jag redan är så perfekt och snygg.

Inget fel med komplimanger men det finns en gräns till att det låter som smörande... man undrar om det är äkta eller bara tomma ord.

Sen skrev han att jag inte skulle träna för att då blev det för mycket med skolan och så, och han ville ju att jag skulle ha tid för honom.

(vi hade inte ens träffats ännu.)

Där sa det stopp i mig.

Jag smsade till honom och skrev att jag inte kommer att träffa honom för att det känns inte hundra från min sida.
Han svarade: ok

Redan från början så kändes det inte helt ok men jag ville prata några dagar till för att se om det ändrade sig. Man ska ju inte döma ut folk för fort.

Denna kille fick mig att känna att jag skulle bli hans ägodel som han bestämde över.
Sånt förhållande vill jag inte ha.

Laborera

Nu har vi börjat laborera i skolan.

Vi ska koppla rätt i ett datorprogram så att lampor lyser när man trycker på knappar.

Det är kul när man fattar. :)

Börjar bli frisk

Jag börjar nu känna att jag kan stå på benen. :)

Jag hade ont i halsen i måndags, var jätte förkyld i tisdags och onsdag.

Torsdag så åkte jag faktiskt och handlade lite varor till kylen.
Det fungerade men det kändes, jag tog det väldigt lugnt.

I dag är det fredag, jag ska i dag sätta mig med skolarbetet tänkte jag.
Hjärnan är mycket mer fokuserad i dag än tidigare i veckan...

Jag har ju missat en hel vecka och det var en del krångliga saker vi lärde oss tydligen. Vi har ju börjat med en ny kurs och denna handlar blandannat om inkopplingar.

Soyaprodukter och havreprodukter kan det finnas gluten i.

Jag var ju hos läkaren i fredags och fick veta att mitt inflammationsprov hade gått ner till 143.
Enligt proverna så var jag frisk!

I våras hade jag ju 5400.

En viss skillnad.

För över en månad sedan så slutade jag med mjölk och ersatte mjölk med sojaprodukter.
Soygurt på morgonen med musli.
Soya ist för matlagningsgrädde i maten.
Osv.

Min mage reagerade så jag gick över till havreprodukter.
Havregurt på morgonen med musli.
imat (havre) ist för matgrädde i maten.
Osv.

Magen blev inte bättre.

Jag tog reda på att magen kan reagera på sojaprodukter, men magen blev inte bättre då jag gick över till havreprodukter.

Efter en månads tid så fick jag reda på att i havreprodukter kan det finnas gluten i och Sojaproteinet är likt gluten och kan oxå stöka till det i kroppen.

Jag blev lite rädd, jag som har varit frisk så länge....

Så jag slutade illa kvickt, men magen fortsatte att vara dålig tills för några dagar sedan...
Då kom det även blod.

Fan.....

Jag har väl tyckt att jag tappade lite mer hår än vanligt då jag tvättade håret.
Men jag kollade mina naglar ofta och de var bra.
Håret kanske är känsligare.

Detta var ett par dagar efter att jag hade varit hos läkaren.
Hon/de tror ju inte att kosten har betydelse så hon tänkte inte att det var något allvarligt, bara att jag skulle pröva att sluta med havregurten i ett par dagar, för att se om det gick över.
Provet sa ju att jag var frisk.
Men vad fort det kan gå...

Men nu har jag börjat med lokalbehandling som jag alltid har hemma, vet ju att de hjälper om jag använder de regelbundet i ett par veckor.

Vilken jäkla tur att jag fick reda på detta, tänk om det hade gått ännu längre tid.

Så jag vill bara att andra med UC ska veta detta oxå!

Ha tålamod

Jaha...då har jag trillat dit...

Jag är fökyld!

Jag som nästan aldrig är förkyld.... suck...

Kände mig lite skum i kroppen i söndags morse, gick sen en promenad på 2,5 timmar.
Den var inte planerad, det blåste jätte hårt till och från.

Man blir ju inte sjuk av kyla och blåst men om man har nån bakterie i kroppen och utsätts för blåst och kyla...ja då slår den till.
Samma fick jag erfara då jag var yngre, jag kände mig lite skum i kroppen en dag, gick och solade solarium....jag blev jätte förkyld.

Känns trist pga skolan...vill inte vara borta... Men, men det löser sig.

Mr. Australien ringer fortfarande nästan varje dag, annars har vi kontakt på whatsapp.
(Gratis sms och mms tjänst, om man har internet på sin mobil.)

I går kväll då jag skulle sova så såg jag en spindel klättra på gardinen.
Jag hämtade ett glas och ett papper, fångade den och släppte ut den.

I morse så slog jag upp betydelsen:

Solögas bok - Djurens språk

Däri står detta om spindeln:

"Du tjänar på att ta det lugnt just nu.
Min gåva till dig är att ha tålamod."

Undra om vad, skolan eller kärlek?