I dag då jag var på posten så var det en äldre dam där som skulle ställa ett paket på sin lilla vagn.
Jag hjälpte henne att lyfta på paketet och spänna fast det.
Hon tackade flera ggr och sa,
"Jag hoppas att någon är lika snäll mot dig och hjälper dig då du behöver det."
Jag har tänkt på hur folk är olika bara här på jobbet.
Det kommer paket hit som jag i min tur får leverera till personal på de olika våningsplanen.
Jag har en vagn eller en pirra att ha paketen på.
Till varje avdelning så är det en låst dörr som dessutom inte går att ställa upp.
Så då jag kommer med vagnen så måste jag hålla upp dörren med den ena handen och lirka igenom vagnen med den andre handen.
Om jag möter en personal i dörren så brukar de hålla upp den åt mig.
Men inte alla....
Vissa passar på att smita igenom dörren eftersom jag håller upp den.......
I dag kom det en privatperson hit, han frågade om jag hette Lena, jag svarade nej.
Jag frågade vakten om han visste vad det rörde sig om.
Enligt besökslistan så hade denne man inte bokat nån tid med Lena.
Vakten hade då sagt att han fick ringa till henne först.
Jag tog fram min jobbmobil ( hur jobbigt kan det vara?) och ringde den här Lena.
Hon hade inget bokat besök men kom ut och frågade vad mannen ville.
Vet ni vad vakten sa till mig då jag skulle ringa Lena??
"Är det modersinstinkter eller?"
Varför? För att hjälpa någon?
Ja, kalla det vad du vill, klart som fan man hjälper varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar