Press och stress som vi skapar själva

Direkt då jag vaknade i dag så kände jag mig jätte låg.

Allt var fel.

Jag kände mig "dålig" för att jag inte hittar på roliga saker med min hund nu.
Dålig för att jag jag har två små jobb iställer för ett välbetalt heltidsjobb.
Dålig för att jag inte har en ny bil.
Dålig för att jag inte har nya kläder.
Dålig för att jag har dålig självkänsla i dag.
Dålig för att jag inte har nån kille.
osv, osv, osv
Listan kan göras lång.
Plus att jag är känslig och kan börja gråta för vad som helst.

Jag delade mina känslor med en grupp tjejer jag har runt mig som brukar umgås.
Det visade sig att alla kände igen sig i mina ord.
Alla har vi sådana dagar.

Men varför har vi sådana dagar??

Många blir så innan mens, snacka om att vi tjejer är fyllda med hormoner...
Men om man ska kolla på andra saker då....

Är det samhällets fel att vi känner såhär?

Att man ska ha ett karriärsjobb?
Att man ska ha man, giftermål och barn vid en viss ålder?
Att man ska ha mycket pengar?
Att man ska ha massor med fritidsaktiviteter?
Att man ska vara snygg, rynkfri, pigg, motionera? osv osv osv

Är det de här så kallade "reglerna" som gör oss stressade och oroliga?
Är det dem som får oss att känna oss odugliga?

Jag bröt kontakten med en person som sa "Rebecca behöver hjälp för det kommer annars att gå illa, hon är snart 40 år och har ingen man eller barn."

Jag bröt kontakten för att jag inte håller med, det är inte det som gör mig till den jag är som person.
Det är inte endast de sakerna som skänker mig lycka i livet.

Lyckan bör jag finna i mig själv och i det som finns i mitt liv just nu.

Jag är inte en sämre människa för att jag inte har åstakommit dessa "regler" som någon har satt upp.

Jag är bra för att jag är just jag, jag är bra för att jag mår bra i mig själv och finner värme och tacksamhet i det som är runt mig nu.

Så.....jag vet ju allt detta... :)
Det kommer...det kommmer...
Allt har sin tid.