Socker & kärlek

Jag har inte skrivit på ett tag.
Nu när ska jag skriva har jag inte den vanliga tågan.


Jag är trött.....jag är trött och känner att jag måste gäspa för att få syre.
Att andas känns svårt.
Ett tecken på att man inte mår bra.
Jag mår bra psykiskt men jag är sååå trött :)


Jag ska nog sova en halvtimme på min lunch.


Jag har nu valt bort socker i mitt vardagliga liv, inte helt men mycket.
Inget godis, skräpmat osv.


Det verkar som att jag har candida, en svamp som älskar socker som de flesta har i tarmen pga osunt leverne.
Ett enkelt test gör man genom att spotta i ett glas kallt vatten direkt på morgonen när man går upp.


Vänta en minut och om det hänger ner som trådar i från saliven i vattnet, då har man den.
Det visar sig oxå med uppsvälld mage, gaser osv.


Jag blev ju frisk igen och har varit det i ca 5 månader men det kom tillbaka lite.
Så det känns som att detta är orsaken, skräpmat, sömn osv.


Det tar ca 6-8 veckor att döda svampen.
Det börjar redan bli bättre.


(Alla kan ha problem av denna svamp men hos mig startar den inflammationen igen.)


Kärleken då?


Jovars.... jag träffade en kille och var på promenad 2 ggr och sen ute ett helt gäng och dansade.
Men jag kände mig tveksam.... kunde inte hitta någon direkt orsak men det kändes inte helt hundra.
Så jag lyssnade på den känslan och riktade min blick åt ett annat håll.


Nu har jag fått kontakt med en kille som är gammal i gemet.
Typ...
Jag träffade honom på nätet för två år sedan.
Vi träffades en gång som hastigast för han skulle åka utomlands i tre veckor dagen efter.


Det gick några dagar och jag träffade mitt ex, denna kille hörde av sig då han kom hem men då hade jag ju hittat mitt ex.


I vilket fall som helst så "sprang" vi på varandra på dejtsidan igen och började träffas.


Vi har väl setts 3 ggr nu och snart ska han i väg utomlands igen.
Hahahahha det upprepar sig, fast han ska bara vara borta i 2 veckor denna gång.


Från att ha varit sorgsen och verkligen velat ha en man i mitt liv, efter att mitt ex och jag gjorde slut, så känner jag inte riktigt samma sak längre.


Helt plötsligt har jag ingen stress.


Klart jag vill ha allt det jag ville ha innan men jag känner ingen stress alls.


Jag har inget behov av närhet alls och jag drar mig gärna för att kramas med nån kille
Det är skönt att vara själv och vila i sin egen trygghet.
Barn är inte alls försent för att få, allt kommer. :)