Press och stress som vi skapar själva

Direkt då jag vaknade i dag så kände jag mig jätte låg.

Allt var fel.

Jag kände mig "dålig" för att jag inte hittar på roliga saker med min hund nu.
Dålig för att jag jag har två små jobb iställer för ett välbetalt heltidsjobb.
Dålig för att jag inte har en ny bil.
Dålig för att jag inte har nya kläder.
Dålig för att jag har dålig självkänsla i dag.
Dålig för att jag inte har nån kille.
osv, osv, osv
Listan kan göras lång.
Plus att jag är känslig och kan börja gråta för vad som helst.

Jag delade mina känslor med en grupp tjejer jag har runt mig som brukar umgås.
Det visade sig att alla kände igen sig i mina ord.
Alla har vi sådana dagar.

Men varför har vi sådana dagar??

Många blir så innan mens, snacka om att vi tjejer är fyllda med hormoner...
Men om man ska kolla på andra saker då....

Är det samhällets fel att vi känner såhär?

Att man ska ha ett karriärsjobb?
Att man ska ha man, giftermål och barn vid en viss ålder?
Att man ska ha mycket pengar?
Att man ska ha massor med fritidsaktiviteter?
Att man ska vara snygg, rynkfri, pigg, motionera? osv osv osv

Är det de här så kallade "reglerna" som gör oss stressade och oroliga?
Är det dem som får oss att känna oss odugliga?

Jag bröt kontakten med en person som sa "Rebecca behöver hjälp för det kommer annars att gå illa, hon är snart 40 år och har ingen man eller barn."

Jag bröt kontakten för att jag inte håller med, det är inte det som gör mig till den jag är som person.
Det är inte endast de sakerna som skänker mig lycka i livet.

Lyckan bör jag finna i mig själv och i det som finns i mitt liv just nu.

Jag är inte en sämre människa för att jag inte har åstakommit dessa "regler" som någon har satt upp.

Jag är bra för att jag är just jag, jag är bra för att jag mår bra i mig själv och finner värme och tacksamhet i det som är runt mig nu.

Så.....jag vet ju allt detta... :)
Det kommer...det kommmer...
Allt har sin tid.

Valpar och färgglada kläder

I dag var jag i djuraffären.
Ägarens hund har fått valpar....

Där kunde jag stå länge... :)

De är bland annat, pudel/papillon och nån ras till.

I lördags var jag och hunden nästan hela dagen med vänner i en park och grillade.

Efter det så drog jag och hunden i väg till andra vänner och tittade på melodifestivalen.
Sen efter kl 01.00 så lämnade jag hunden hemma och drog i väg till nattklubb.

Jag hade köpt nya tröjor, bland annat en färgglad! :)

Jag och exet pratar inte längre, vi messade ett par ggr förut men det var mest om praktiska saker.
Jag har dagar då jag känner mig ensam och är ledsen för det.
Den känslan brukar sitta i en kvart kanske...
Jag vill ju verkligen leva med någon...


Men då jag är ute på krogen eller på mina dejtsidor, ja då är inte intresset så stort från min sida. Men det kommer väl. Allt har sin tid.

Raka puckar!

Jag hittade en gammal länk som går till mitt nästsista exs flickvän.
Hon hade lagt ut bilder.
Jag gick in på dem.
Mitt hjärta stannade för någon sekund.

Den där blicken!

Den kände jag igen....

Där sitter mitt näst senaste ex med sina två barn.
Jag kände en otrolig vrede de första sekundrarna....
Jävla idiot, hur kunde han bara få mig att tro att allt var som vanligt.
Vi flyttade till hus, jag var så lycklig, han sa ingenting...

Efter tre månader i huset så säger han att han inte känner något mer för mig och lämnar mig ensam kvar i huset....

En vecka innan han sa sådär så frågade han när vi skulle få barn och vi pratade om vart barnrummet skulle vara...

Ja, ja...efter ca 5 sekunder av ilska så kände jag faktiskt ingenting igen...

Jag önskar honom lycka till i livet.

Blev nog arg för att jag inte tycker att man gör så, man kör med raka puckar.
Sen pga mitt senaste ex oxå.... raka puckar och inget velande hit och dit!

SÅ!

Dejtsidor 2012

I bland får man lustiga mail på dejtsidor...

Ja, jag har åter igen gått med på dejtsidor.

Här är några...... :)

"Hej ä du en sån som knappt aldrig svarar? ja ä faktist en seriös normal kille nästan ialf. Ä du en tjej som dricker kaffe? elle en sån som dricker te utan socker? go natt haha händerna över täcket"

"wetbabe med längtan efter knäståendet i det gröna? ;)"

Litet axplock...mer kommer säkert ;)

Lurad!

Jaha....


Pollenallergin var ingen allergi...


I morse vaknade jag och var helt förstörd.


Jag skulle jobba 4 timmar i dag och börja kl 08.00, men...


Jag fick börja kl 12.00 ist och få sova lite mer.....


Förkylning? Fan jag som sällan är sjuk...

"Jag saknar dig mindre och mindre..."

"Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag"


Hej och hå vad det går!

Jag har inte skrivit på länge...eller ja, ett par dagar.

I bland vill man skriva varje dag och i bland mer sällan....

Mitt ex och jag har hörts ett par ggr på facebook.
Han vill att vi träffas igen, han ser allt glasklart nu och vet vad vi skulle göra för att få det att fungera.

Nej, sa jag, ingen idé....
Det funkar inte och det är inte bara en liten sak som inte fungerar.

Han blev då sur och ville bryta kontakten helt, jag med, det är lättare då.

Häromdagen så skickade han ett sms.
"I dag är det en tung dag..."

Jo, det har sina ups and donws.

I bland är det lättare att ha lite kontakt, att någon inte bara rycker undan mattan direkt.
Men det är en hårfin gräns.

Det värsta har gått över för min del.

Jag börjar sakta att må bra igen från att fundera på om man kunde dränka sig i badkaret.
Nä, skämt och sido...jag ville inte vakna på morgonen för att det var så deppigt.

I lördags var jag hos några vänner på deras landställe.
Vi tog båten ut på en ö och lagade mat över öppen eld.
Eller ja, hennes kille gjorde...vilken kille! :)

Det var lördagkväll då jag åkte hem igen och i stället för att känna den vanliga paniken över ensamheten så valde jag att åka hem och sova efteråt, istället för att gå ut, jag längtade efter min säng :)
Så, det börjar bli mycket bättre.

I dag var jag och tog blodprov.
Jag tappar massor med hår och kan bara ha uppsatt i hästsvans nu så att huvudet inte ska synas....

Vi får se vad svaren säger, har jag ingen brist i kroppen, ja, då är det medicinen.

Så denna jävla allergi!

Jag har pollen allergi, aldrig har den börjat såhär tidigt och aldrig har den fortsatt även då jag har tagit en allergitablett!!!

Så jag var på apoteket och köpte nässpray med kortison.

Nu jäklar ska det bli bättre! :)

Solen glimtar fram...

När jag la mig i går kväll så kändes det tragiskt att vara ensam.

Direkt då jag vaknade i morse så kände jag mig lite nedstämd.

Låg och tänkte på att jag måste sluta med det.

Låg och lyssnade lite på klockradion och de sa något på radiostationen som fick mig att le.

Jag tänkte lite på mitt ex och vår relation som varit, händelser.
Men jag kände ingen direkt känsla av det specifika jag tänkte på.

Det var ju bra, det går framåt. :)

Väl ute med hunden på morgonen, innan jobbet, så funderade jag på om jag skulle gå till jobbet.
Även om det ska regna i dag och det var mulet ute så kände jag jätte starkt för att gå, få vara ute.

Jag träffade på två av mina grannar.
Den ena skulle vara hemma i dag så min hund skulle få vara med henne och hennes hund.
Då behöver jag inte gå hem på lunchen.

Den andre grannen sällskapade med mig hela vägen till jobbet.
Hon skulle ändå ut och gå.

Allt detta fick mig på väldigt mycket bättre humör. :)

I kväll ska jag träffa flera vänner som ska samlas hemma hos en av dem.

Solen lyser lite mer i mitt hjärta i dag. :)

Alla har vi vår smärta....

I dag känner jag mig låg, igen.

I morse kom jag på att jag nästan bara fokuserar på det som har varit.
Att jag går igenom det i huvudet, om och om igen.
Det stör mig, jag vill vara i nuet!

Jag tappar hår och det börjar synas, jag kan inte ha utsläppt nu.
Min bil måste lagas för flera tusen.

Men

Jag känner ingenting för det, jag är neutral och känner att det ordnar sig.

Så....

Det andra är nog inte så allvarligt....att jag känner mig låg, det är bearbetning, vilket är fullt normalt.

Just nu sitter det en person här i väntrummet på mitt jobb och gråter.

De ska ta hennes barn i från henne.

Ja..... jag har det väldigt bra då jag tänker efter....

Jag är tacksam för det jag har!

Men det gör ont i hjärtat att höra henne.....

"Never ending stooooryyyy..."

Han: "I ett förhållande måste båda vara nöjda, jag känner att det bara är jag som ska ändras medans du får vara som du är. Det funkar inte så."

Jag: "Vi fungerar inte i hop, jag har aldrig bett dig att ändras, jag har sagt vad jag gillar och inte gillar. Sen är det upp till dig, jag har sagt flera ggr att om man är för olika så får man gå skilda vägar.
Men du säger att alla människor kan vara med varandra, det handlar bara om att kompromissa. Jag håller inte med."

"Vill du ses och göra nåt med kul med mig?" sa han.

"Vi har gjort slut, att ses gör det bara svårare att släppa". sa jag.

Han: "Jag skulle vilja det i alla fall :) så ser vi vart det leder.
Men vill du släppa mig helt så föreslår jag att vi inte hörs nåt mer alls."

Jag: "Jag förstår inte varför du alltid vill fixa saker då det redan är slut?
Vi är olika, vi skulle ge det ett ärligt försök sist vi prövade."

Han: "Jag tror att vi kan vända på detta, sätta oss ned och prata ordentligt.
Man kommer inte få som man vill till 100% utan man får kompromissa en del."

Jag: "Du... jag vet inte hur många ggr du har sagt att du ska ändra dig.
Sist vi körde så satsade jag men det gjorde inte du helt.
Jag har bara levt på hoppet.
Jag trodde du fattade att det var allvar denna sista gång.
Det är så himla mycket som inte fungerar mellan oss och det kan man inte kompromissa fram.
Vi kan aldrig ändra på varandra som personer."

Han: "Du lever i nån sorts värld där du tror att du gör allt rätt och alla andra gör fel.
Vakna, annars blir det ensamt för dig.
Du vill inte kompromissa nåt.
Allt ska gå din väg.
Jag ska inte skriva för blinda ögon mer.
Hör inte av dig mer, det blir inte bättre av att vi pratar. Hej då"

Ja, kanske ser jag inte mina egna fel....
Dock tycker jag att de är bagateller.
De saker han tyckte var jobbiga, som mitt kontrollbehov, det har jag minskat mycket på.
Han tycker tex att jag är för omtänksam och att jag borde dra ner lite på det.
Medan jag tycker det är en bra egenskap och det är en del av mig.

Ja, kanske får jag vara ensam för att jag är för "jobbig"....
Eller så träffar jag någon som värdesätter de sidorna hos mig....

Man kan se det på olika sätt.
Vissa dagar är mer mörka än andra... :(
Men de flesta dagar är positiva!

Migrän vs spänningsvärk

I dag då jag vaknade så kände jag av min huvudvärk.

Väl uppe så började jag att må illa och känna mig svag.
Jag var darrig i hela kroppen.

Jag tog alvedon och försökte lägga mig, det gick inte för värken blev bara värre då.
Satte mig i duschen och satt där länge...

Det kändes lite bättre så jag gick ut med hunden.

Värken hängde bakom kulisserna, den försvann aldrig helt.

På kvällen blev jag bjuden hem till vänner på middag.

Jag kände att huvudvärken blev värre så jag tog alvedon innan jag åkte dit.
I bilen kände jag hur jag blev svag i kroppen....

Väl där så var maten redan färdig.
Jag tog en tugga...jag tog en till...

Illamåendet slog till.
Så fort jag stoppade mat i munnen och svalde så härjade illamåendet.
Jag mådde riktigt dåligt.

Så jag var tvungen att åka igen.
Hade varit där i ca 15 min.

På väg hem så kände jag att det blev värre, så fort jag kom av den stora vägen så stannade jag bilen.
Letade snabbt fram en liten påse och.....spydde, massor.

Så fort jag kom hem så kastade jag jacka och väska dirket på golvet för att lägga mig i soffan.
Där somnade jag direkt.

Har jag migrän?

Jag har haft huvudvärk sen jag var ca 20 år.
Jag har varit hos en kiropraktor, några sjukgymnaster, röntgat hjärnan, röntgat rygggraden, magnetröntgat ryggen. osv.
Ingen har sagt migrän.
Visserligen har jag sagt att jag ofta får huvudvärken i sammband med ryggvärk samma dag.
Det har jag, ryggvärk, som fan...
Nuförtiden har även svanken blivit illa.
Kan inte ens sitta på golvet för då kan jag knappt resa mig igen.

Men har dock sagt att huvudvärken sitter på en sida av huvudet och att värktabletter bara hjälper en stund. Plus att den är pulserande då jag rör på huvudet.
Precis som migrän.

Dock har jag aldrig spytt.
Jag har inte heller alltid mått illa.
Illamåendet är något som har kommit på senare år.

Hm....

Tappar hår

Va händer nu då??!

Detta är andra gången i följd som jag tappar mycket hår då jag tvättar det.

När håret hade torkat och jag drog handen genom det ett par ggr så fick jag hår i handen varje gång...
Hm...
Jag ska inte måla fan på väggen än.
Kan vara nåt tillfälligt.

Ska ringa läkaren på måndag.

Jag har inte näringsbrist eller någon brist överhuvudtaget.
Jag är inte stressad.
Jag sover ca 7 timmar per natt.
Jag har inte gått ner i vikt.

Medicinen jag äter kan ge håravfall men enligt fass är det 1 på 10.000
så det känns inte som att det är det.

Hjälpa varandra

I dag då jag var på posten så var det en äldre dam där som skulle ställa ett paket på sin lilla vagn.

Jag hjälpte henne att lyfta på paketet och spänna fast det.
Hon tackade flera ggr och sa,
"Jag hoppas att någon är lika snäll mot dig och hjälper dig då du behöver det."

Jag har tänkt på hur folk är olika bara här på jobbet.

Det kommer paket hit som jag i min tur får leverera till personal på de olika våningsplanen.
Jag har en vagn eller en pirra att ha paketen på.

Till varje avdelning så är det en låst dörr som dessutom inte går att ställa upp.
Så då jag kommer med vagnen så måste jag hålla upp dörren med den ena handen och lirka igenom vagnen med den andre handen.

Om jag möter en personal i dörren så brukar de hålla upp den åt mig.
Men inte alla....

Vissa passar på att smita igenom dörren eftersom jag håller upp den.......

I dag kom det en privatperson hit, han frågade om jag hette Lena, jag svarade nej.
Jag frågade vakten om han visste vad det rörde sig om.

Enligt besökslistan så hade denne man inte bokat nån tid med Lena.
Vakten hade då sagt att han fick ringa till henne först.

Jag tog fram min jobbmobil ( hur jobbigt kan det vara?) och ringde den här Lena.
Hon hade inget bokat besök men kom ut och frågade vad mannen ville.

Vet ni vad vakten sa till mig då jag skulle ringa Lena??

"Är det modersinstinkter eller?"

Varför? För att hjälpa någon?

Ja, kalla det vad du vill, klart som fan man hjälper varandra.

Äcklig dröm....

I natt drömde jag något äckligt....

Jag drömde om min egen avföring...

Hahahhaah äcklig va?

Drömde att jag tömde ut en månads ranson och det fick inte plats i toan.

Blääää!

Men det betyder mest bra saker att drömma om det. :)

"Ibland anger detta något som du har producerat och skapat, något synligt som har kommit ur dig. Bortsett från den betydelse som anges i kloakbrunnar, det vill säga den förgängliga delar av den mänskliga naturen som blir gödsel för ny tillväxt, kan avföring utgör också pengar eller rikedom, fertilitet. I en annan mening, att passera avföring med känslor av lättnad sätt att bli av med oroande betungande känslor av spänning, eller sexuell repression."

Förvirrad eller inte?

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna.

För det mesta så mår jag bra, jag är glad, eller? Låtsas jag bara?

Nä, jag tror inte det.

Klart det är sorgligt...
Han messade i går att han saknar mig och sen pratade vi kort på kvällen.

Han har inte sagt att vi ska försöka igen men han har sagt andra saker som visar att han skulle vilja.

Hahahhahahahah

Har ni hört den förut? ;)

Jag tror att han är förvirrad.....så som jag känner.
Det känns skumt, fast bra, fast ledsamt, fast ändå ok, fast ensam, fast ganska bra.

Hhahahahahahahah!

Förvirrad?
Japp! :)

Nu har han gått...

Nu har han gått....

Precis just nu är han på väg ut i från Stockholm....

Vi kramades flera ggr innan han gick.

Han sa:
"Vi har hållt på att lägga ett pussel och det känns irriterande att vi inte kan lösa det."
"Det känns som att vi hör i hop."