Många åsikter och vanor

Jag och J har spenderat mycket tid i hop.

Det har både fått vår kärlek att djupna och även utsatts för prövningar.

Vi har haft barnen i 3 veckor på heltid.

Vilket är nytt för mig.

Barnen är ganska vana att få ta mycket plats.

Jag å andra sidan är uppfostrad med strama tyglar.

J tycker som mig bara det att han inte haft rätt verktyg med uppfostran.

Han började på ett sätt men sedan såg han mer och mer mellan fingrarna.
Han och hans ex hade det inte så bra sista tiden så det färgade väl av sig på allt.

Så det har varit mycket.

Uppfostra barnen, nya regler, ny familjekonstellation.
Barnen måste anpassa sig, jag måste anpassa mig, hunden, osv.

Dessutom måste jag hela tiden vara på dom ang min hund.
Vad man inte får och får göra.

De är inte van vid hund eller djur överhuvudtaget.

Jag måste ju skydda min hund och se till att han mår bra och jag måste lära barnen hur man umgås med en hund.

Sen har det ena barnet lite separationsångest från J.
Vi kan inte lämna dem själv ens i fem minuter utan att barnet blir ledset och tror att J ska överge dem.

Vi har pratat med barnen och det handlar såklart om att föräldrarna har gått i från varandra och då tror barnen att de också ska överges.

Det har varit mycket denna tid....

Jag känner just nu för att dra mig undan.
Att åka hem till mig och få vara i fred.

Men jag är kvar....

Nästa vecka ska barnen till sin mamma och jag och J tänkte bila längs kusten.

Just nu har jag inte lust med något men det blir säkert jätte bra....