Velande

När ska man sluta att vela?

När ska man sluta att fundera på om det verkligen kommer att bli vi?

Min förra, vi bråkade väldigt sällan, nästan aldrig, folk sa att det var onormalt.
Jag kände mig trygg och det lunkade på.
Tills jag en dag blev överraskad av att han inte ville nåt mer.

Nu känner jag mig trygg i perioder och ser framåt, sen kommer tjafsen och man funderar då på framtiden....
Ska det vara såhär? Är jag onödigt känslig? Är han känslig? Är det meningen då att det ska vara vi?
Har vi båda en massa oläkta saker från förr, är det därför vi krockar?
Ska man streta på ändå även om man krockar? Är det såhär i relationer?
Jag har ju så himla bra referensramar, (eller vad det nu heter...referenser? förebilder? ja, ja,) av hur ett förhållande ska vara....., inte.

Varför ska man INTE streta på, ska man bara kasta bort allt så fort det tar emot lite?
Tycker folk gör det för lätt, kastar bort saker.

Vi löser ju alltid, allting. Vi vill ju.

Så mycket frågor, så lite svar....