Iakttagelser

Tänkte på en sak.

Folk runt omkring en säger inte så mycket om saker som handlar om en, bara då man frågar.
Sen då man har gjort slut med pojkvännen eller sökt nytt jobb eller flyttat eller vad man nu har gjort, DÅ först kommer iakttagelsen.

"Jag har sett att du var så glad då", eller tvärtom, "Den tiden var du så lycklig"

Folk kanske inte vill "lägga sig i".

Men om man är mitt uppe i något så ser man inte alltid saker med friska ögon...
Man behöver kanske någon som står utanför och ser allt objektivt, att berätta vad de ser.

Om jag ber personen om åsikter, då kommer det lite försiktigt.
Men det kan hjälpa en om det kommer iakttagelser utan att man ber om det.

Sen beror det så klart hur man säger saker och ting.
(Åsikter och iakttagelser är väl olika saker.
Jag syftar mer på det man ser.)

Men vi är väl vänner och familj?
Vi tycker väl om varandra och är rädda om varandra?
Vi vill väl varandra det bästa?

Man kan inte bara tänka "Äh, hon/han är vuxen och tar sina egna beslut".

Visst är det så, men man kan fråga, om man ser något utifrån,
"Är du medveten om detta, som jag ser?"