Detta känns så jävla irriterande att skriva och erkänna....
Men, visst, såhär är det:
Jag är dålig i tarmen.
Jag har inte varit såhär dålig på ett tag.
Jag har börjat få blodblandat slem och det trycker på.
Behöver gå på muggen säkert fem ggr innan jag kommer i väg till jobbet.
Jag är också väldigt matt och blir lätt andfådd.
Mitt jobb är inte så stressigt men om jag måste springa på muggen så är det inte så lätt....
Ofta så arbetar jag uppe i en lift, med sele på mig och närmsta toan är långt bort.
Så det blir svårt....
Inte bara det...
Jag har ingen energi, helt slut i kroppen, och då gå upp 04.30 funkar då inte så bra. Sen att bära tyngre saker som jag i vanliga fall klarar...svårt...
Jag har kommit senare till jobbet de flesta dagar.
Jag förlorar inkomst, men det lilla har varit bättre än inget.
Men det funkar inte nu heller att göra så.
Jag måste vara hemma ordentligt och bli frisk.
Sen är det jobbigt för mig eftersom jag har sådan press på mig själv.
Vill alltid klara allt galant, vill inte vara "misslyckad".
Jag har ju för fan börjat ett nytt jobb!
Jag har haft problem med frånvaro pga sjukdomen sedan jag började.
Det känns jätte jobbigt psykiskt att inte sköta jobbet.
Men J och mina vänner säger mig:
"Och? spela roll om du är hemma och sjuk. Du har en sjukdom, såhär kan det vara, när ska du inse det?"
Ja... jag vet inte...
Chefen sa även det till mig, att han ser att jag har höga krav på mig själv.
Han sa dock att han tror på mig och alltid gjort.
Han vet att jag vill saker och anstränger mig.
Så det är ju lite plåster på såret...
Jaha... då får jag vara hemma och vila då...
Jag känner också stress för att inte bli något bättre på en vecka.
Då måste jag ju i sådant fall ha läkarintyg.
Det i sin tur innebär att jag måste kontakta sjukhuset.
Det innebär att jag måste åka dit, undersökas, och ser de att jag är dålig så vill de sätta in starkare mediciner.
Det vill inte jag.
Så jag får strypa kosten ordentligt nu.
Låta tarmen vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar