Rädsla för att bli sjukare

Blod, ja.... de senaste två dagarna har jag blödigt.

Inte hela dagarna, så det är ju hoppfullt....

I förrgår när det kom blod första gången, denna gång, då brast det för mig.

Jag storgrät.

J tröstade mig.

Jag blev så jäkla rädd.

Rädd för att bli sjukare, rädd för att då måste jag ringa sjukhuset, då kommer de att vilja sätta in starkare mediciner, starkare mediciner ger biverkningar, osv. Jätterädd blev jag.

Kände mig ful, okvinnlig, värdelös, en börda, osv.....

J kände oro, han har dåliga erfarenheter av en sjuk mamma när han växte upp.

Han vill bry sig och bryr sig, samtidigt som han kan bli avstängd när det blir jobbigt.

Men han pratar om det, för att han vill att det ska fungera.

Men jag blir också lite nojjig och tänker att han inte kommer att orka med.

Sen kände han min rädsla och blev själv rädd.

Han vet ju inte vad det innebär om jag blir jätte sjuk. Sa han.

Ja, ja....

Dags för att börja meditera, affirmera, läsa positivt om andra som övervann sin sjukdom, osv.
Skapa en harmonisk och lycklig känsla i mig själv.

Jag vet ju att det har fungerat förut.

Såklart kommer jag att ringa sjukhuset om blodet börjar att forsa ur mig ofta.

Hoppas inte....