Häromdagen så ordnade jag ett möte med min chef.
Sa att jag behövde prata om något viktigt.
Jag hade med mig J som moraliskt stöd och ifyllnad om jag skulle glömma att ta upp något.
Då vi tre väl satt där, öga mot öga, så berättade jag om min sjukdom.
Jag var jätte nervös.....
Min chef tog det jätte bra! :)
Han hade erfarenhet av sjukdomen i släkten.
Det kändes jätte bra, nu behöver jag inte känna stress när jag kommer sent i bland.
Nu vet alla varför. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar