Min första övernattning hos J

Jag börjar bli bättre i magen, sakta men säkert.

I går skulle jag sova över hos J.
Han hade sina barn.

Jag och hunden kom dit, allt gick jätte bra.

Vi tog en promenad med barn och hund innan de skulle lägga sig.

Jag och J skulle sova i ett annat rum, på en annan våning, då jag fortfarande inte känner mig helt bekväm där.
Av respekt och för att det inte känns bra så vill jag inte sova i hennes säng.

Hon flyttar om en vecka och därför kändes det väl någorlunda ok att sova en natt där nu.
(Hon var bara där en gång, när han var hemma, väldigt kort, för att gå igenom saker. Det räckte tydligen.)

I vilket fall som helst, så nattade han barnen och jag satt kvar i vardagsrummet.

Jag hörde hur det ena barnet var lite ledsen.

När han väl kom ut till mig så sa han att han hade sagt att vi skulle sova i ett annat rum, på en annan våning, till sitt ena barn.

Då fick hans barn panik.

"Nej! Då kommer du inte vara i ditt rum?! Då kan inte jag komma över i natt om jag vill."
Barnet blev lite ledsen.

Så J försäkrade att han skulle sova i sitt rum istället.

När han berättade det för mig, så var jag jätte trött och hade kämpat för att inte somna i soffan under tiden han var borta.

Jag satte mig genast upp och sa, "Ja, men då får jag åka hem, nu."

Han frågade om inte jag kunde sova i det rummet på den andra våningen ändå.
Att vi inte sov i hop, men att vi kunde umgås innan och sen ses i morgon bitti.
Han ville helt enkelt ha mig där.

Jag kände mig faktiskt sårad, ja, det får vara hur fånigt som helst.
Visst jag är vuxen, och ska hantera saker vuxet, men jag har ju också känslor och de tar överhanden i bland.

Nä, jag ville inte sova där, själv, i ett rum på en annan våning.
Jag kände mig ju inte avslappnad i huset som det redan var, att sen sova själv...nä.

Jag sa detta till honom och reste mig upp direkt och började att packa i hop mina saker.

Han blev paff, vi hade inte ens hunnit prata och umgås själva efter barnen lagt sig.

Men jag kände mig lite sårad, för att det har varit en del runt honom sen vi träffades.
I bland blir det för mycket bara.
Plus att jag var jätte trött och skulle ju sätta mig bakom ratten.

Vi stod i hallen en bra stund.

Han kände sig dum att han inte hade tagit upp detta med barnen innan, men för honom var det så självklart så han tänkte inte på det.

Han ville verkligen att vi skulle umgås dagen efter också, att jag kom tillbaka dit.

Han var väldigt kärleksfull.

"Du vet att jag har väldigt starka känslor för dig, det vet du.
Jag vet vad jag vill.
Jag önskar att jag hade mött dig tidigare i livet.
"Jag älskar dig, massor."

Det fick mig att slappna av lite och sedan åkte jag hem.