Tankar om en kommentar

Jag fick kommentarer på det förra inlägget jag gjorde.

Först tog jag väldigt illa vid mig, speciellt av den ena kommentaren.
Jag har nämligen vuxit upp med att det absolut inte är synd om mig.
Jag har lärt mig att förtrycka mina egna känslor och alltid finnas till för andra.

Det triggade mig när jag läste dem.
Sen tänkte jag: Är jag egoistisk?

Om jag är det, grattis till mig då!

Det har inte hänt ofta i livet och om jag är det, bra, det är viktigt att få känna så också.

Men jag kan sen tycka att jag inte är det.
Jag kan förstå om det uppfattas så i dessa inlägg med killen J.

Ofta så skriver jag inlägg direkt efter en känsla/händelse och då forsar det fram tankar och känslor.
Men det är inte alltid jag handlar efter dem och det är inte ofta de stannar kvar.

Det kan vara något jag känner för stunden men sen en stund efter så är känslorna borta.

Jag förstår att hans barn kommer först.
Precis som att jag prioriterar min hund i många lägen.

Det handlade inte om hans barn, även om det kunde uppfattas så.

Det handlade om att jag kände mig åsidosatt.
Åter igen, inte pga barnen.

Det har hänt flera ggr förut i vårat förhållande och det har inte med hans barn att göra.
Det har varit andra små händelser mellan oss som även har med andra saker än hans barn att göra. Dock så skriver jag långt i från allt.

Så jag kände bara just då, att det blev för mycket.

Han kunde också ha sagt det till mig på ett annat sätt från början.
Då hade jag inte reagerat alls.
Vi pratade faktiskt om det efteråt.

Visst jag hade inte behövt att reagera heller, utan pratat mer först.
Men så är livet.
Vi, ni, dom, de gör inte alltid allting pedagogiskt på en gång.

ALLA har vi någon form av sämre mönster/beteende.
Den som är perfekt kan få kasta den första stenen...

Jul är också känsligt för mig, jag har ofta känt mig ensam.
Jag brottas med dessa känslor och i dag så har jag blivit annorlunda mot killar. Jag stänger dem ute. Vilket inte heller är bra, men det är för att skydda mig själv.

Så jag kände mig övergiven, fast jag inte var det alls.
Men i stundens hetta kan jag och vem som helst känna saker som inte är sanning.
Skillnaden är att jag sätter mina tankar på print, i bland för snabbt utan att landa först.

En parantes:
Det är det helt ok, enligt mig, att känna sig åsidosatt pga. någons barn.
Har man inte barn så vet man inte.
Det har inget med omogenhet att göra.
Det är helt ok att känna så.

Det tar en stund att lära och förstå skillnaden.

Vissa vill inte lära sig och har ett förhållande utan att blanda sig i den andres barn.

Denna blogg är rätt naken, ändå så skriver jag inte allt.
 
Mina känslor är jag rätt öppen med och det finns MÅNGA där ute som känner som jag men det pratas inte högt om det.

Sen är det såhär också....
Säger du en mening till 5 olika personer så får du säkert flera olika reaktioner.

Alla har vi våra erfarenheter som triggar oss på olika sätt och får oss att uppfatta saker på olika sätt.

Anpassa mig = Besviken

Jag blev jätte besviken i går.

Hans ex skickade ett sms till honom och han tog ett beslut direkt utan att jag visste om det.

Hans ex skrev:

"Du måste komma hem och ta barnen. Det blir för mycket för mig med barn, packande och sorgearbete."

Jag blev jätte besviken då han sa det.

Det kändes då som att han direkt löd minsta lilla vink från henne.

Jag fattar ju att det inte handlar om det egentligen....

Han ville ställa upp och hon flyttar snart och han vill inte reta upp henne i onödan innan.

Det är en dag tidigare som han avviker från mig.

En dag är inte hela världen kan man tycka.

Men jag tyckte det.

Jag har redan fått anpassa mig massor till hela hans situation och liv sen dag ett. Hela tiden känns det som att det är något.

Det känns i bland som att han tar mig för givet.

Sen att han väljer detta och sätter mig som nummer två, det sved.

Vi hade denna vecka i hop, han har bekostat mina dagar så att jag kunde vara ledig och vi kunde bo i hop i en vecka.

Så vad gnäller jag för?

Ja.... för att han väljer bort mig, den sista dagen vi har tillsammans.
Nästa vecka så ska han bo i huset och sen nästa helg så flyttar hans ex för gott.

Så, då kommer vi inte alls ses lika mycket längre.

Han har barnen varannan vecka fortfarande, men då har han sitt hus.

Jag kan inte var hos honom i veckorna då vi jobbar, eftersom jag har hund och lägger mig tidigt.
Hundvakten finns här omkring mig och han bor närmare jobbet.

Så det blir jätte omständigt att sova där i veckorna om jag ska hem och lämna hunden på morgonen.
Det kommer säkert att bli så någon gång.
Han kommer säkert också vara hos mig i veckorna i bland.

Men, han har sitt hus för sig själv nu, och lär vilja vara hemma mer då.

Så vi kommer inte att ses lika ofta som vi har gjort.

Så, då tyckte jag att dessa dagar var värdefulla och blev besviken för att han valde att åka hem en dag tidigare....

I morse så gick han upp före mig.

Jag låg kvar i sängen och visste inte vad jag skulle känna.

Om jag gick upp så skulle jag känna mer att det var synd att han skulle åka hem snart. Behöva umgås med honom innan.

Och om jag ville ligga kvar, så vi sågs kortare innan han åkte, så var det 3 timmar tills dess.
För långt...

Jag sträckte mig efter min mobil.

Han hade skickat ett meddelande för en kvart sedan, trots att vi befann oss i samma lägenhet.

"God jul älskling. Det blev en liten julklapp trots allt. Jag älskar dig!"

Han hade bifogat en bild på en handsfree, Bluetooth, med radio som jag hade tittat på....

Hur skulle jag kunna ta avstånd och vara sur nu?

Med blandade känslor gick jag upp och tackade.

Nu sitter vi i varsitt rum, han slår in paket till sina barn och låter jätte glad från andra rummet.

Han gör så gott han kan, jag vet.
I går så visade han att det var jobbigt, valet han hade gjort med att åka hem en dag tidigare.
Men gjort är gjort.

Jag kan inte riktigt komma över detta och jag känner mig fortfarande lite besviken....

Juldagen

Det var jätte trevligt i går. :)

Det var långbord och vi satt där hela kvällen.

Jag fick ett fint halsband av J:s pappa.

Här är Efva Attlings sida: http://blfa.me/411/18819/efvaattling



Jag hade en stickad klänning från Bonprix och mina stövlar såklart, som jag också köpte där. :)

Bonprix: http://blfa.me/179/18819/bonprix

Till J körde jag säkra kort som julklapp.
En tröja tex, av det märket han gillar.

Märket, Adrian Hammond i webbutiken, stayhard:
http://blfa.me/37/18819/stayhard

I dag ska vi kolla på Media Markt efter en julklapp till hans barn.
Media Markt: http://blfa.me/271/18819/mediamarkt

Sen blir det bara att ta det lugnt hemma. :)

Julafton 2015

I dag är det julafton och jag sitter i tystnaden med mitt morgonkaffe. :)

Jag och J ska till hans pappa och fru.
Det kommer ungefär vara ca 10 personer där.
Familj och deras barn.

Känns lite konstigt att inte fira med min egen pappa i år.
Dock har jag ingen julstämning alls....

Kanske är det för att det är plusgrader ute.... :)

Jag ser solen titta fram ute, hunden ska få sig en långpromenad snart. :)

God jul!

Övernattning hos J, del 2

Vi gjorde ett nytt försök i går med att sova över.
Han kom på att vi kunde bädda med madrasser på golvet vägg i vägg med ungarnas rum.

Jag kom dit på kvällen och lagade middag till alla.

Det var jätte mysigt.

Barnen tydde sig mycket till mig och de dröjde sig kvar hos oss vid bordet även då de ätit klart.

Varken J eller jag sov särskilt bra....
Madrasserna kändes hårda och det var konstigt att sova i vardagsrummet.

I alla fall, med lite sömn så var uppdraget slutfört.
Vi hade sovit i hop i hans hus.

På morgonen så fixade jag frukost till barnen och till J.

Det ena barnet brukade inte äta den frukosten, vilket jag fick veta efter att barnet hade ätit upp. ;)
J blev förvånad.

Sen efter frukosten så tog vi en promenad med hunden.

Sen stannade vi ute på tomten, efter promenaden, och lekte med hunden.

Hunden trivdes mycket bra, det var härligt att se. :)

Jag åkte hem till kvällen och barnen blev ledsna över att jag och hunden skulle åka.

Så allting känns mycket bra just nu.

Min första övernattning hos J

Jag börjar bli bättre i magen, sakta men säkert.

I går skulle jag sova över hos J.
Han hade sina barn.

Jag och hunden kom dit, allt gick jätte bra.

Vi tog en promenad med barn och hund innan de skulle lägga sig.

Jag och J skulle sova i ett annat rum, på en annan våning, då jag fortfarande inte känner mig helt bekväm där.
Av respekt och för att det inte känns bra så vill jag inte sova i hennes säng.

Hon flyttar om en vecka och därför kändes det väl någorlunda ok att sova en natt där nu.
(Hon var bara där en gång, när han var hemma, väldigt kort, för att gå igenom saker. Det räckte tydligen.)

I vilket fall som helst, så nattade han barnen och jag satt kvar i vardagsrummet.

Jag hörde hur det ena barnet var lite ledsen.

När han väl kom ut till mig så sa han att han hade sagt att vi skulle sova i ett annat rum, på en annan våning, till sitt ena barn.

Då fick hans barn panik.

"Nej! Då kommer du inte vara i ditt rum?! Då kan inte jag komma över i natt om jag vill."
Barnet blev lite ledsen.

Så J försäkrade att han skulle sova i sitt rum istället.

När han berättade det för mig, så var jag jätte trött och hade kämpat för att inte somna i soffan under tiden han var borta.

Jag satte mig genast upp och sa, "Ja, men då får jag åka hem, nu."

Han frågade om inte jag kunde sova i det rummet på den andra våningen ändå.
Att vi inte sov i hop, men att vi kunde umgås innan och sen ses i morgon bitti.
Han ville helt enkelt ha mig där.

Jag kände mig faktiskt sårad, ja, det får vara hur fånigt som helst.
Visst jag är vuxen, och ska hantera saker vuxet, men jag har ju också känslor och de tar överhanden i bland.

Nä, jag ville inte sova där, själv, i ett rum på en annan våning.
Jag kände mig ju inte avslappnad i huset som det redan var, att sen sova själv...nä.

Jag sa detta till honom och reste mig upp direkt och började att packa i hop mina saker.

Han blev paff, vi hade inte ens hunnit prata och umgås själva efter barnen lagt sig.

Men jag kände mig lite sårad, för att det har varit en del runt honom sen vi träffades.
I bland blir det för mycket bara.
Plus att jag var jätte trött och skulle ju sätta mig bakom ratten.

Vi stod i hallen en bra stund.

Han kände sig dum att han inte hade tagit upp detta med barnen innan, men för honom var det så självklart så han tänkte inte på det.

Han ville verkligen att vi skulle umgås dagen efter också, att jag kom tillbaka dit.

Han var väldigt kärleksfull.

"Du vet att jag har väldigt starka känslor för dig, det vet du.
Jag vet vad jag vill.
Jag önskar att jag hade mött dig tidigare i livet.
"Jag älskar dig, massor."

Det fick mig att slappna av lite och sedan åkte jag hem.

Sängar och rosor

Jag har sovit mycket på dessa dagar då jag har varit hemma från jobbet.
Eller ja, jag har sovit ca 9-10 timmar per natt.

Har inte sovit på dagarna, förutom första dagen, vilket skulle varit bra också.

I vilket fall som helst så har det gett en bra utdelning.
Jag är mycket bättre i magen. :)

I går var vi och tittade på sängar, han behöver köpa en ny säng och vill att jag ska vara delaktig i allt nytt som händer honom just nu.

Vi hittade en jätte skön och fin.

Den kostade över 60.000 kr!

För en säng....

Vi ska kolla på billigare varianter också nån dag....

Blev tagna av en säljare på "sova" som var med oss i nästan en timme.
Lärorikt och han har ju rätt i det han sa, men... som sagt... Lite mycket pengar. :)

Hans ex har fått en bostad.
Hon ska flytta ut den 1 januari.

Han blev så paff.
Trodde att det skulle dröja flera månader.

Så det är alltså ca 3 veckor kvar bara.

Nästa vecka då han är hemma med barnen så ska hans ex vara där också en hel del.
De ska gå igenom saker som de ska dela på.

Fotoalbum som man har tex, "Vem ska ha detta, och detta och detta?"
Sen finns det ju hur många saker som helst som man ska gå igenom.

Vilket jobb det måste vara....

I går då han kom hem från jobbet så hade han en present till mig.
10 stycken röda rosor. :)

"Hur kan du vilja vara med mig?"

Jag är inte ensam om att ha osäkra känslor.

Det har väl de flesta människorna i en ny relation.

Jag blev varse om det i lördags på festen och efter.

Som sagt...då folk dricker så kommer känslorna fram ordentligt. ;)

Jag fick då höra av J ett par ggr:

"Varför är du med mig? Hur kan du vilja vara med mig?
Du kan få någon annan och ändå väljer du mig, jag fattar inte det."

Fortsättningen ang mitt ex H som hörde av sig

Mitt ex hörde ju av sig, inte det senaste, utan han jag bodde i hus med.

(Länk till det inlägget: http://tribe75.blogspot.se/2015/11/exet-horde-av-sig-efter-6-ar.html)

Vi skrev till varandra några ggr.

Jag frågade hur det kom sig att han skrev till mig nu.

Han sa då att han har tänkt på mig i bland och undrade hur jag mådde.

I ärlighetens namn så var det han en känslig punkt för mig.

Han var min stora kärlek i vuxen ålder.
Så jag blev väldigt förvirrad av hur jag skulle reagera av att han hörde av sig.

En del av mig blev nervös och det var stort att han kontaktade mig igen.

En annan del av mig ifrågasatte mig själv, Hur kunde jag reagera?
Det var ju 6 år sedan.
Livet har ju gått vidare.

Jag fick ur mig om hur jobbigt det har varit då han lämnade mig då.

Vi skrev om varför han gjorde det och även att han lämnat andra före och efter mig.

Jag fick förklaringen att han sökt sitt eget värde i relationer istället för i sig själv.

Det förklarar ju en del.

I alla fall så skrev vi ett par ggr fram och tillbaka.

Jag kände mig splittrad varje gång jag såg att han hade skrivit ett nytt meddelande till mig.

Jag kände att han hade väldigt makt över mig och skulle han vilja driva detta vidare, till att ses eller så.... Då vet jag inte om jag hade kunnat stå emot....

Det var ju HAN med stort H.....

Fast det var ju då, inte nu, eller?
Kanske blandar man i hop känslorna som fanns då med nu.

Nu är jag ju kär i J.

I vilket fall som helst så rann det ut i sanden och vi har slutat att skriva.

Det resulterade i att jag glömt bort det för det mesta och mitt liv rullar på med annat.

Mitt andra ex hörde av sig

Häromdagen hade jag ett missat samtal.

Det var från mitt ex i Libyen.

Vad paff jag blev.

Inte en aning om vad han ville.

Vi brukade höras i bland förut och bara kolla läget.
Men det var nästan ett år sedan.

Vila och sova och låta kroppen läka

Jaha....

Då var jag hemma från jobbet igen....

Tarmen är inte bra.

Det konstiga är att jag blev mycket bättre då jag fick min mens.

Sen när den var slut så blev jag dålig igen.

Jag bestämde mig för att vara hemma och läka.

Sova mycket.

I går låg jag på soffan nästan hela dagen och småsov.

Jag har inte velat säga något till jobbet ang. min sjukdom.
Jag har ju varit frisk så länge innan....

Jag hoppas att jag slipper berätta än, att jag kan bli frisk nu istället!

Snart är det jul och jag har tagit ledig en vecka.
Eller ja, 3 dagar, sen är det lediga dagar ändå.

J och jag är lediga samtidigt.
Han ville att jag skulle vara ledig med honom och han ska stå för de 3 dagarna ekonomiskt för mig.
Annars hade jag aldrig kunnat vara ledig.

Det ska bli riktigt skönt att vara lite ledig.

Vårat förhållande börjar att djupna

Vi pratade igenom allt i går, ang. det där med att jag är osäker.

Han förstod mig och jag förstod honom.

Sen på kvällen var vi på fest.
Det var trevligt, dock kände jag ju inte nån direkt, så det blev lite stelt från min sida.

J blev ju för onykter kan jag tycka....

Han var uppe och sprang runt bland folket och pratade med alla.

Dock såg han till att komma tillbaka till mig med jämna mellanrum.

J hade en lång kärleksförklaring till mig under kvällen.

Han var så kär i mig, han hade letat hela sitt liv efter mig, osv.
Han sa också: "Du kan ju försöka att smita från mig, du kommer inte undan. Jag släpper dig inte."

Kvällen löpte på och folk började att dansa, mitt bord blev tomt och jag satt själv ett tag.

Då kom hans pappa och satte sig vid mig.

Han sa att han var väldigt glad över att J hade träffat mig.

Han kramade mig och sa att han tyckte om mig.

J brukar säga att jag är bra för honom, det höll hans pappa med om.

Vad det nu betyder.

När J kom och satte sig vid oss så sa hans pappa att vi var så söta i hop.
Han sa också att J skulle hålla hårt i mig, sådana som mig växer inte på trän och det ska man va rädd om.

På något sätt kändes det som att vårt förhållande djupnade en aning i går kväll.

Träffa resten av familjen

I dag ska jag följa med honom på fest.
Det är en födelsefest för en i hans familj.

Det kommer en massa vänner och sen hela hans familj.
Jag har ju träffat hans pappa och fru. Men inte alla andra.

De är såklart jätte nyfikna på mig.

Han har sagt flera ggr att han verkligen vill att jag följer med.
Att det är viktigt för honom.

Jag ska vila hela dagen i dag, mår ju inte så bra med sjukdomen, för att kunna följa med.
Jag känner mig inte så jätte nervös faktiskt.

Det kommer att vara mycket folk och de har hyrt ett ställe, så det kommer att bli stort.

Självuppfyllande profetia

Usch vad jag håller på......

Håller på att förstöra allt....
Nä, kanske inte så allvarligt men det kommer att raseras om jag inte slutar.

Jag var hemma hos honom och barnen i går.

Jag kände mig jätte obekväm direkt då jag kom dit.

Det är ju lika mycket hans ex hus, och alla hennes saker är där.

Allt är ju nästan orört.

Dock har de blivit klara med allt praktiskt nu, så huset är hans och hon ska leta efter nytt boende.
Men hon kommer att bo där varannan vecka med barnen och han likaså, tills hon hittar något.

I vilket fall som helst så kändes det så fel att vara där.
Jag kände mig oönskad.

Det kändes som att då han såg mig i hans hemmiljö, så skulle han komma på att han inte var kär i mig längre.

Det skapade jätte mycket osäkerhet hos mig och jag ville bara åka därifrån.

Hans barn ville säkert inte ha mig där, hans ex vill definitivt inte ha mig där, osv, osv....

Det gjorde mig stel och det skapades en konstig distans mellan oss.

Det släppte lite framåt kvällen.

Vi pratade öppet och jag berättade om mina tankar.

Jag messade honom sen och frågade om jag kanske inte ska vara så öppen med mina tankar.

Han skrev då ett svar som jag inte ville höra....

"Om du inte bejakar dina känslor för mig, så kommer de att försvinna så småningom. Du får sluta att tvivla på mig och tro mig istället.
Det blir rätt jobbigt i längden att vara med någon som tro att man ska dra hela tiden, till slut gör man ju det....
Man vill ju vara med någon som vill vara med en själv."

Jag undrar om det är min sjukdom som får mig att tappa självkänslan.....
Jag blir mer låg när jag är sjuk, tappar tron på mig själv och tappar min modiga sida.

Sen har jag såklart mönster från uppväxten som triggas.

Lustigt att jag dock har vänt genom åren.
Från att när jag var yngre så klängde jag på killar i tron att de skulle lämna mig.

Nu vill jag dra innan det händer.
Jag har blivit mer kall och stänger av mer.

Jag brukar vara mer kärleksfull, mer fysisk, typ som spontana kramar, spontana pussar i ansiktet, spontana smekningar i ansiktet.
Brukar strö mer fina ord på killen, såsom, älskling, snygging, ja över lag vara mer öm.

Stackars J....
Med honom så är jag väldigt återhållsam...

Ja, vad är det man säger...
Det man är rädd för kan bli en självuppfyllande profetia....

Som jag skrivit förut i denna blogg....
Jag måste lära mig att hålla käften om mina tankar!!! 

Han messade igen nu på morgonen.

"Jag älskar dig, glöm inte det!"