Det brast för mig ang J

De jobbiga känslorna jag hade ang. J är borta.

Jag tror att de hade mycket med skovet att göra.

Dock har det dykt upp nya saker.....

Han verkar fortfarande vara väldigt kär i mig, så inget så.

Dock tar detta med hans ex en jäkla massa energi från oss.

Han vill vara öppen och prata om allt.
Jag har velat att han ska dela allt med mig, så jag känner att jag är med i allt.

Men, frågan är om det har blivit för mycket för mig.

Jag känner såhär, allt kretsar kring honom.
Det pratas nästan bara om honom, hans ex, barnen, huset, osv.

Vårat förhållande står stilla.
Vi gör ingenting tillsammans, går på bio, ut och äter, osv.

Han får reda på olika saker nästan varje dag, även på jobbet.
Det pratas kort om det, (håller det kort på jobbet, så det kan vara nåt som sägs i förbifarten.) och jag fortsätter sen att jobba.

Han är spänd, på dåligt humör, sorgsen, osv. Även glad såklart.
Men det är de negativa sinnesstämningarna som fastnar hos mig.

Hon ville träffas och prata en kväll med honom.
Hon ville inte ta det på telefon.
De träffades på tu man hand när barnen hade somnat.

Det kändes väl sådär.....men, men...han har ju valt mig.

Väl där så sa hon att hon hade bestämt sig för att hon ville flytta hem tills huset blev sålt.
Hon vill inte bo i en kappsäck utan komma hem till sitt trygga bo.

Vilket jag kan förstå.

Hon sa vidare att J kunde bo där också, hon skulle sova på en annan våning, men hon ville hem till sitt hem.

Han i sin tur sa att det inte funkade så, vilket i sin tur ledde fram till att han då skulle vara hos mig på heltid, men att varannan vecka så skulle han ta med sig barnen till mig.

Jag bor i en tvåa, som dessutom är lyhörd.

Jag har just nu skov, så jag måste sova ordentligt och äta annan mat.

Jag kände mig lite pressad på hur det skulle fungera, men vi skulle väl få det att fungera.

J kände att han inte ville fresta på mig med allt detta, så efter nån vecka så hade han och exet kommit fram till att de skulle köra på varannan vecka i huset precis som det var förut.

Att hon bor borta när han har barnen i huset och tvärtom.

Dock har han bestämt nu att han inte vill sälja huset.
Han vill bo kvar och köpa ut henne.

Han vill att jag framöver ska komma och bo där.

Så nu pratas det mycket om huset, köpa ut, kommer det att funka? Hur, var när? Prat med jurist, advokat, laglig rätt, tjafs, materiella saker, avtal, osv, osv......

Jag kände häromdagen att det brast.

Jag reagerade jätte starkt på allt detta.

Ville jag vara delaktig och veta allt? Detta färgar av sig på vårat förhållande.
Ville jag vara delaktig alls? Kunde jag backa och han ringa mig då detta var över?

Tusen frågor hos mig och jag kände att det blev jätte jobbigt.
Det tog sådan energi från mig.

Vi pratade om det och han blev känslosam, han ville ju såklart inte att jag ska må dåligt i detta.

Han vill finnas där för mig men samtidigt så händer ju allt detta kring honom och det kan man inte påverka.

Så jag sa väl att jag inte kommer att fråga nåt mer om hans situation just nu.
Han får berätta då han vill och om det känns för övermäktigt för mig så säger jag till.

Vissa relationer pallar inte sånt här har jag hört.
Den andra parten kanske inte orkar med allt och då spricker det.

Vi får se hur det går, vi tar dagen som den kommer.

Fortfarande skov

Ja, jag har fortfarande skov....

Det har inte brutit ut massor, det ligger på gränsen känner jag.

Det är jobbigt på morgonen eftersom jag inte vet hur ofta jag måste springa på toa innan jag kan gå hemifrån....

Att få kramper då man är på muggen.... Det är inte kul...
Det kan göra sååå ont.
Dock, är det inte max smärta av vad man kan ha.

Sen pendlar blodet, har väldigt lite och vissa dagar, inget.

Fortfarande har jag inte skött sömnen hundra.....
Jag behöver mina 8 timmar, minst.

Som alla vet så läker sig kroppen då man sover.

Jag vet hur man blir friskare......och jag måste verkligen prioritera mig själv.

Nya stövlar

Jag har köpt stövlar!

Jätte fina!

De är svarta, finns gråa också.

De finns på Bon Prix!

För att komma till Bon Prix: http://blfa.me/179/18819/bonprix 

Jag måste tillåta mig själv att vara lycklig

Jag var hemma till torsdag.
På fredag gick jag och jobbade.

Jag sa ingenting till J om det så jag överraskade honom på jobbet.
Han blev så förvånad och så glad.

Jag kände mig lite svag i kroppen på förmiddagen men sen var det bättre.
På kvällen kom tröttheten redan efter klockan 19.

Men jag somnade senare och sov dåligt.

Jag är orolig och jag blir arg på mig själv som är det.

Det blir ju inte bättre för min sjukdom att vara orolig.

Jag kan inte slappna av med J....

Det har börjat dyka upp negativa tankar om allt som har med honom att göra.

Han kommer gå tillbaka till sitt ex.
Han kommer att ta mig för givet snart.
Han kommer börja bete sig dåligt och göra mig besviken snart.

Osv....

Jag har börjat reagera starkt på små saker han gör och inte gör.

Jag har börjat bli jävligt jobbig, mest för mig själv, men lite för honom också.
Vad han än säger så är jag misstänksam och tror inte på honom till 100%.

(Han gör inget annat än att försöka övertyga mig om att han vill vara med mig.
Han har även nu fixat så att jag ska träffa hans barn i helgen.

Han vill verkligen att vi alla ska kunna umgås när vi vill och inte bara varannan vecka när han inte har barnen.)

Jag känner att jag blir sur för minsta lilla.

Problemet är att jag inte kan hålla käften om mina tankar helt heller.

Jag är ju vanligtvis en positiv person som ser bra lösningar i det mesta.

Det var ju därför han föll för mig bland annat.
Att jag är så full av liv och en glad person.

Varför nu detta?

Det känns dock igen från förut.

När jag håller på att bli seriös med någon så kommer mina svarta, negativa tankar i kapp mig.

Jag är annars så himla balanserad och är neutral om saker och ting nuförtiden.
När jag träffar någon så bryr jag mig inte så mycket om småsaker.

Jag tänker mer att, "ja, ja... jag struntar i vilket, lägger inte någon värdering i det."
Eller, "Jaha, gör han så? Ok... äh, jag vet inte vad jag tycker, han får väl göra vad han vill i sitt liv."

Det är DEN sidan hos mig som jag har byggt upp genom åren och som jag gillar!

Vart är den personen då?

En sak som oroar mig lite......
Det är angående mitt skov som jag är inne i nu...

Jag tillhör dem som blir låg då jag har skov.

Då undrar jag: Är detta då skovets fel eller är det mina dåliga mönster som har dykt upp??

Jag har även börjat ifrågasätta mig själv om jag verkligen vill detta.
Jag försöker dock hela tiden hitta anledningar till att det inte kommer att hålla mellan oss....

Det är ju sunt att ifrågasätta sig själv till en viss del, men inte om det är för att hitta anledningar till att förstöra mellan oss.

Nu är jag i alla fall medveten om detta och ska anstränga mig för att jobba bort det dåliga.

Jag vet att när man träffar någon och blir kär.....
Då tappar man sin balans för en stund.

Jag ska göra allt för att få den tillbaka.

Mental stress = Skov

I går, måndag, så åkte jag hem från jobbet efter 4 timmar.

Jag mådde inge bra....

Tråkigt att behöva säga det, men jag blödde på morgonen....
Jag gjorde det på söndagen också....

I söndags så hade jag svårt att förstå det.
"Nä.... inte kunde det vara blod?
Jag måste se fel, eller?"

Hur kan man se fel på detta? Det går ju inte....

Jag som har varit frisk så länge....
Kändes jävligt trist.

Jag tror att det är brist på sömn, har lagt mig försent i flera veckor.
Jag behöver ju minst 8 timmars sömn, speciellt som jag går upp 04.30 i veckorna.

Sen har det ju varit stress pga hans situation sen dag 1.

Det har gått upp och ned.

Nu först, börjar saker och ting bli lugnare och stabilare.

Jag är hemma  från jobbet i dag och tar det lugnt.
Det började med att jag har sovit i 10 timmar. :)

Det var välbehövligt.

Jag får se hur jag mår i dag, om jag ska gå till jobbet i morgon.
Jag bör kunna slappna av också, om jag är hemma, inte känna arbetsmoral och stress för att jag inte är på jobbet.

J och hans starka känslor

I går var det en magisk dag. :)

Vi åkte till hans pappa och fru och skulle vara där i två timmar.
De skulle nämligen i väg på annat sen.

Dock blev det så trevligt så vi var där i mer än tre timmar.

De gillade mig och jag gillade dem. :)

Hans pappa sa bland annat till mig att jag var go.

Det stora som hände var att J visade hur mycket känslor han har för mig.

Efter att vi hade varit där ett tag så granskade hans pappa oss tyst.

Jag och J satt bredvid varandra och J hade satt sig nära och flätat in sina händer i mina.

Hans pappa sa:

"Jag blir rörd av att se er två. Jag har aldrig sett J såhär.
Det är som att han har hittat hem."

Plötsligt så vred J sitt huvud så att han begravde ansiktet i min rygg.

Alla tystnade.

Så satt vi en stund.

Det visade sig att det blev väldigt mycket känslor för J.

Han kände hur rätt hans pappa hade, han kände hur mycket känslor han har för mig.

Så det blev en känsloladdad stund. :)

Jätte fint var det. :)

Killarna på mitt jobb

Den första veckan av dejtande med J eller om det var veckan efter det, så stod jag, J och en kollega tillsammans och kollade på ett jobb.

Det var en ganska bullrig miljö så man hörde inte en normal samtalston.

Helt plötsligt så kom det fram en kille till mig.

Det finns lite gästarbetare på det företaget jag jobbar åt just nu.

Han var en sådan, jag hade sett honom förut, han var tysk.

Min tanke innan jag träffade J var att det vore kul att träffa en tysk då det är mina landsmän. :)

I alla fall så kom han fram till mig och sträckte fram en lapp.

Jag tog emot den, trodde att det hade med jobbet att göra.

Han lutade sig fram och sa:

"I would like to take you out for dinner."

Sen gick han och på lappen hade han skrivit sitt telefonnummer.

J som har sagt flera ggr att han inte är svartsjuk alls, har upptäckt att han visst är det med mig.

Hahahah, så han tyckte väl inte att det var så kul.

Jag sa sen till tysken att jag dejtar någon annan.

Det verkar som att många killar på jobbet har blivit mer framåt nu när jag är elektriker än när jag var på samma företag och var vaktmästare.

Är det för att det är "coolare" eller? Fånigt i sånt fall.

Det finns en kille där som jag la märke till långt innan jag träffade J, jag tyckte att han var grymt snygg och ståtlig.

Han stannade mig helt plötsligt en dag för nån vecka sen.

Han frågade vad jag hette och sedan sa han att jag hade vackra ögon.

Jag kom av mig, det är typiskt att sådant händer när man redan har träffat någon annan.

Det är väl för att man strålar av glädje kanske. :)

Häromdagen så hälsade han på mig i matsalen, då han befann sig nära så var det som att han ville prata eller få kontakt.

Exet hörde av sig efter 6 år....

I går då jag öppnade Facebook så hade jag ett meddelande.

När jag kollade det så stannade hjärtat.

Jag kom av mig helt och blev paff.

Meddelandet var från mitt ex.

Det exet som jag bodde i hus med, som jag trodde att jag skulle gifta mig med och få barn med.
Han som lämnade mig helt plötsligt utan förvarning.
Mitt ex, H.

J satt bredvid mig och såg min reaktion och jag sa vem det var i från.

Han blev inte så glad över det.

Han frågade mig hur jag skulle göra, om jag skulle svara eller inte.

Jag visste inte, sa jag, sa att jag måste fundera på saken.

Det känns ouppklarat på något sätt men ändå inte, det var ju 6 år sedan.
Varför reagerade jag såhär på att jag fått ett meddelande från honom?
Efter så lång tid?

J blev ju såklart inte överlycklig över mitt svar på frågan om jag skulle svara eller inte....

Får se vad jag gör...

Kommande besök hos hans pappa

Jag har varit med J hela veckan.

Det känns bra. :)

Vi har haft lite små sura miner mot varandra för första gången. :)
Det är ju helt normalt, mycket är för att vi håller på att lära känna varandra.

Man vet inte vad den andre menar eller hur de menar, man reagerar och pratar om det sen.

Sen har vi ganska starka personligheter båda två.

Våran relation kan vara ganska passionerad men även eldig åt andra hållet också.
Starka viljor.

Sen är båda väldigt känsliga också.

Vi skrattar mycket i hop, det är ju jätte viktigt att man kan ha roligt ihop.

Sen är det rätt skönt att vi kan prata om jobbet ihop.
Eftersom vi arbetar tillsammans.

Personer på jobbet, hur man gör saker och att gå igenom olika uppdrag vi har.

Det blir ju lätt att det pratas jobb på hemmafronten också.
Men än så länge så gör det inget.

I dag ska vi åka hem till hans pappa och fru på fika.

Höjdarbete på jobbet

På jobbet går det bra. :)

Jag gör olika saker.

 I veckan så fick jag jobba själv, det var kul.

Jag åkte lift helt själv, trotsade min höjdskräck, och satte upp armaturer och kopplade i hop dem, utomhus i ett tält. :)

Jag satte upp de två sista raderna armaturer och det ska kollas i veckan om allt fungerar som det ska.

Hoppas!!

 

 

Jag fick beställt till mig ett par hörselkåpor med radio! :)

 

 

Man har ett sele och hakar fast sig i korgen.

Så om man trillar ut så hänger man i luften i sitt sele.

 

Om man blir påkörd och allt välter så spelar ju det ingen roll.

 

En person dog nyligen av det, att han fick maskinen över sig....

 

Därför är det viktigt att spärra av runt sig när man jobbar.

 

 

J är annorlunda

J är inte som någon av de andra killarna jag har mött i livet.

Han står ganska stark känns det som.

Han gillar att jag är rak och ärlig.
Vi har en sådan relation, vi pratar om allt, vi har en öppenhet mot varandra.

Jag minns för flera, flera år sedan, att nån hit och dit har sagt att jag bör tänka på hur jag är mot killar.
Man kanske inte ska säga vissa saker på en gång.

Jag vet också att vissa har blivit bortskrämda/osäkra av mitt sätt.

Jag har då alltid sagt att jag struntar i det.
För om jag träffar en kille som kan ta mig som jag är och läsa mellan raderna, då är det rätt.

J är den kille som har gjort det bäst och dessutom säger flera ggr att han uppskattar mitt sätt.

Sen tror jag att man bryr sig mindre om vad andra tycker när man blir äldre. :)

J vet att jag är rädd och osäker.

Det var länge sedan någon älskade mig sådär och ville dela livet med mig.

Det känns läskigt.

J tänker kämpa säger han, min osäkerhet skjuter inte bort honom, snarare tvärtom.

Häromdagen sa han:
"Ska jag behöva gifta mig med dig för att du ska fatta att jag menar allvar?"

Han säger att han inte vet varför han fått så starka känslor för mig, han bara har det.
Jag betyder mycket för honom.

Det är flera som vet om oss på vårat jobb.

Vi är ju stationerade på mitt gamla jobb där jag var vaktmästare innan.
Killarna som vi jobbar med fick veta ganska snabbt, jobbigt att behöva dölja det.

Sen börjar fler och fler veta om det nu.

Dock är vi lite nojiga för att vårat företag ska få veta och att de ska ta det på fel sätt.

De kanske tror att vi missköter jobbet och vill dela på oss.

Men så är det verkligen inte.

I början på december så är det en i J:s familj som fyller år och ska ha en fest.
Han vill att jag följer med då.

Känns lite läskigt att träffa alla i hans familj/släkt.
Jag är ju den "nya" tjejen.

Han säger att de i familjen förstår honom och hans beslut och om de inte gör det så bryr han sig inte.
Sant....
Jag borde inte heller bry mig, men lite gör man ju det....

I går då vi pratade i telefon, vilket vi gör massor nu då vi inte kan ses, så sa en av hans barn:

"Är det din tjej?" Barnet sa det helt vanligt, så det går framåt. :)

I går då jag pratade med en kompis så skulle jag säga något om J.

".....pojkvän...Nä, så kan man ju inte säga? Det låter konstigt.... En jag dejtar låter mer bekant."

Hahhaha, ja... vi får se hur det går framöver. :)

Besök hos ny hudläkare ang håret, del 2

Jag har träffat en ny hudläkare.

Hon var bättre än den förra, tog sig mer tid i början av mötet.
Men sen kom stressen och hon var redan sen, så det blev stressigt mot slutet.

Hon tittade noga på min hårbotten med förstoringsglas och sa att det såg fint ut.

Hon sa att det är svårt att ställa en diagnos på folk för man vet inte hundra vad det kan vara.

Det kan vara Androgen alopeci eller diffust håravfall eller vad som.

Jag sa att jag äter extra vitaminer nu och även msm, hon visste inte vad det var.
Hon sa då: "Det är inte alltid så bra att äta för mycket vitaminer."

Jag sa att jag helt plötsligt har börjat att få nytt hår, får verkligen folk med manligt håravfall det?

Hon kunde inte svara på det men sa att män som är flint har ju en del fjun på huvudet.

När jag tog upp hormon p-piller och att jag läst en del på nätet att folk brukar tappa hår då de slutar men att det kommer tillbaka, så svarade hon inte på det.

Hon tyckte att jag skulle pröva regaine och komma tillbaka efter 5 veckor.

Jag kände mig lite besviken....
Trodde väl att jag skulle få mer svar.

Jag köpte regaine och läste om biverkningarna.

Dessutom letade jag på nätet om det.

Det jag hittade skrämde mig, "Det kan leda till mer håravfall inom de närmsta veckorna innan det stabiliseras." plus att jag hittade massa annat som folk hade skrivit.

Så kartongen med regaine fick stå orörd... och gör fortfarande...

Jag har reagerat över att jag inte tappar lika mycket hår längre....

Jag brukar alltid borsta håret över handfatet, de faller ner massor av hår i handfatet och det sitter mycket på borsten.

Häromdagen då jag gjorde det, tittade jag sen på borsten, då såg jag att det inte alls var mycket hår på den.
Sen tittade jag ner i handfatet och såg 2 hårstrån!
Två?! Av allt som annars brukar lossna.

Dagen efter var det samma sak.
Sakta börjar jag att känna mig överlycklig men jag vågar inte riktigt än...... :)

Jag ser nytt hår som växer ut och känner hopp. :)

Lång uppdatering om killen J

Det har hänt massor.

Jag har inte skrivit något på ett tag, delvis för att han har varit med mig och delvis för att jag har varit så trött på kvällarna.

Han har bott "hemma" i en vecka, måndag till söndag, för att vara med barnen.
Hans ex bor då hos någon annan.

Nästa vecka så bor han med mig medans hans ex då flyttar hem till barnen.

Vi har setts varje dag på jobbet, men det är ju inte kvalité tid.
Bättre än inget dock, absolut.

Men vi hinner inte prata och umgås på riktigt.

Jobbet går ju först.

Sen kan vi inte sitta i bilarna längre som vi gjorde förut, för att det finns inte tid.
Man knaprar på sin korta fritid innan man ska sova igen för att orka upp nästa dag.

Sen beror det också på att vi faktiskt kan prata i telefon på kvällarna numera.

Han är fortfarande väldigt "på".

Hans pappa tycker att jag tänker sunt, han brukar ventilera allt med sin pappa.
Hans pappa hälsar till mig då de pratat och han och hans tjej vill bjuda oss på middag.

De är nyfikna på mig.

Han vill fira jul med mig, antingen på mitt håll eller med hans pappa, säger han.
Barnen ska vara med sin mamma denna jul.

Han vill också att jag är ledig lite grann från jobbet under jul, eftersom han är det.
Jag kan ju inte vara det då jag inte får semesterlön eftersom jag är nyanställd.

Han vill ändå att jag är ledig och har sagt att han betalar mig för min förlorade lön de dagarna.

Han vill också att jag tittar på hus med honom.

Jag har sagt att det skrämmer mig.... han sa då att jag är viktig för honom och han vill att jag ska vara delaktig för att han vill ju bo tillsammans.

"Du kan väl i all fall kolla hus med mig, sen köper jag det och du får ta den tid du behöver innan du flyttar in" säger han.

Vi ska ju inte flytta i hop nästa vecka.
Allt detta går ju inte att fixa över en natt.

Mäklare har varit och tittat på deras hus och de tror på en försäljning innan jul.

Hans ex verkar ta det ganska hårt till och från.

Frågan är om det bara är vanan att ha levt med någon och plötsligt är man ensam.
Eller om det är just honom och allt hon inte ville förlora.

Det får tiden utvisa.

Det är ett virrvarr av känslor.
Någonstans verkar hon förstå men ändå inte.

Det har ju varit på tapeten förut, att han inte trivs mm och pratat om att separera, men hon trodde inte att det var på allvar.

En kompis till mig som har lämnat sin partner, sa samma sak, att hen har sagt det till sin partner flera ggr förut, att hen ville avsluta, men det gick inte in, partnern trodde inte att det var på riktigt.

Hans barn vet om mig nu.
Så får vi se vad som kommer efter det.

Den ena tog det bra och den andra både bra och dåligt.

De får ta det i sin takt, inte tvinga fram ett möte förens de känner sig redo.

Jag har sagt till honom flera ggr, att jag undrar hur fan det har kunnat gå så fort.
Hur han kan tycka om mig så mycket på så kort tid.
Om han brukar vara så här med alla han har mött i livet.

Han har inte varit såhär med alla han har mött, säger han.

Han blir själv förundrad över att det gått så fort men han vet verkligen att han vill detta.
Han har starka känslor för mig och kan inte fatta det själv hur starka de är.

Jag kan vara orolig till och från.
Jag hittar ständigt nya anledningar till att det inte skulle hålla.

Vilket han vet och han brukar säga:

"Ja, nu hittar du ännu en anledning till att backa och ännu en anledning till att vara nojjig. Du kommer att hitta en anledning i allt."

Ja.....så är det nog... 
Först tänkte jag att jag var nyhetens behag och att han skulle hålla det hemligt för sitt, numera, ex.
Sen när han var snabb med att berätta för henne så tänkte jag att de ändå skulle gå tillbaka till varandra efter några veckor.

När jag tänkte så, så hade han tagit hem en mäklare för värdera huset för försäljning.

Hm... vad kunde jag nojja över då?
Jo, att huset inte är sålt ännu och att han fortfarande kan ångra sig ang mig.

Ja, jag hittar ständigt nya saker....

Men.... Jag ska slappna av så gott det går.
Helt går ju inte... jag är fortfarande på min vakt och kan inte släppa mitt hjärta fritt för honom än.

Jag har inte tagit bort mig från alla dejtsidor, jag går ju inte online på dem men jag kan inte släppa mitt och min "säkerhet" ännu.

Han säger att han älskar mig.
Han har sagt det ett par ggr.

Jag, personligen tycker inte att man kan göra det ännu.

Först är man attraherad, sen förälskad, sen kär och sen älskar.

Men det är ju MIN uppfattning.
Jag kan ju inte säga att det är en sanning som gäller för alla.

Ja, ja, vi får se vad som händer.
Vi trivs i hop, skrattar ofta och är ganska lika.

Vi har väldigt lätt för att förstå varandra och vi vet hur den andra fungerar.

Vi träffade en kompis till mig en snabbis.
Hen sa att det märks att vi har roligt i hop och det känns avslappnat mellan oss.

Nu är det två dagar kvar, sen ska han vara hos mig en vecka.

Vi får väl se hur allt utvecklar sig.